Det går rätt så bra måste jag säga. Jag kör inte strikt för jag har bla svårt att hitta alternativ till mellis på jobbet.

Vi äter tillsammans med barnen, så då är det inte lämpligt att jag äter medtagen mat

Och jag hinner inte gå undan och äta själv efter eller före.

Så på mellis blir det två knäckemackor med typ fem ostskivor på:P

Jobbets mat är ju hälsosam och sockerfri. Och hälsosam i folkmun(deras mun) så det är tyvärr lite fett i den.

Men jag har inte ätit kolhydrater till lunch:)

Jag skulle ju kunna ta ett sånt lite bregott paket med smör och ha på min mat iof, men det tar emot eftersom jag inte äter bregott..Men det borde ju inte smaka värre än att jag steker min mat i smör...eller?

Jag känner mig piggare. Jag känner mig gladare...(glädjen kan bero på var jag är i menscykeln också)

Jag är inte lika svullen om magen.

Jag har inte haft"pajad" mage, och har inte "dumpat", sen jag började med detta den 13(tror jag..eller nån dag tidigare) november.

Och jag har gått ned i vikt!!

Igår när jag skulle lägga mig så stod vågen på den lägsta siffran på typ...10 år

Imorse, stod den på 2 kg mindre.

Kan man gå ned i vikt när man sover alltså?

Fick en chock imorse måste jag säga.

(som en grej bara....man ska inte väga sig på kvällen egentligen då det är onödigt eftersom man oftast nyligen ätit)

Men jag ska erkänna att jag är i en hysterisk vägperiod just nu, eftersom jag är nyfiken på vad som händer med vikten iom denna kost.

5kg vätska brukar man tappa rätt fort, så därför skriker jag inte högt..(även fast jag e glad som fan)

När vågen visar mer än 5kg ner så börjar nog motivationen öka.

Det som gör mig glad är att jag , just nu, lyckas hitta ett sätt att äta, som för mig funkar.

Ville ju prova LCHF för något år sedan men det blev galet för jag tillsatte inte mer fett så det gjorde att jag blev ju hungrig jämt.

Äta mindre kolhydrater har jag gjort länge, men det är galet va mycket gömt socker det finns i saker, det är faktiskt rätt kul och vara lite dektektiv i butiken och läsa på etiketten på det man handlar.

Ett bra exempel är riven ost...Riven ost som du köper är inte ost, det är både 5 och 8g kolhydrater, därför att man ofta tillsätter potatisstärkelse för att det inte ska klumpa sig.

En vanlig ost är ofta på 0g kolhydrater, så river man osten själv så är det galant!

Sen är det svårt när man "Är på stan" med lchf.

Annars blir det väl lätt att man lätt köper en typ banan, en cheeseburgare på macdonalds, en korv med bröd eller kanske nån godis? Eller en sån drickyoughurt.

Inget av det är ju okej inom LCHF så i detta får man typ köpa.....ost:D

Nej nu är jag megatrött och det är viktigt att lyssna på kroppen:P

Har svårt att släppa in E, det är som att det är en vägg emellan oss.

När jag bodde hemma och var kanske 15 år så har jag ett väldigt starkt minne.

Min mamma var full och tog hem folk, folk som tog pengar ur min plånbok.

Dagen efter skämdes hon, och istället för att vara vuxen och prata med mig, eller be om ursäkt...eller..kanske tillomed låtsass som inget alls och vara glad kanske extra snäll....

Så valde min mamma att inte prata med mig...på 10 dagar.

Det är helt galet då jag tänker på det.

Men på den tiden så var det såklart jobbigt, men min mamma är så.

Därför...i detta mellan mig och E så vill jag absolut inte frysa ut honom genom att inte prata.

Vi pratade knappt på söndagen, måndagen var stel men plötsligt så skrattade vi ihop...fast jag egentligen ville fortsätta att vara sur.

Vi stod sida vid sida och lagade mat, tillsammans(jag som avskyr besök i köket när jag lagar mat)

Det finns egentligen inte så mycket mer att prata om

Min pojkvän har en stor problematik som beror på olika faktorer.

Hans uppfostran och uppväxt, men sen har han utan tvivel en funktionsnedsättning, jag misstänker ADHD

Så nu ska han ringa en läkare och be om en utredning.

Detta har vi pratat om förr, men då hände inget, men vi får väl se hur det går nu.

Hans mamma är ego, hans syrra är värre. Hans vänner bryr sig inte speciellt.
Så kanske kan jag vara den starka och stöttande personen för honom?

Den som tror på honom, stärker honom och motiverar honom.

Det är inte min pojkvän som är en elak människa, det är hans problematik som ställer till med allt.

Min pojkvän är en av de starkaste jag känner, och också absolut den människa som livet har varit hårt emot.

Att han då berättar för mig att han tänkt att"kanske ska jag bara dö", gör mig så otroligt otroligt ledsen.

Att han har tänkt så....va ensam han måste ha känt sig med dom tankarna..aldelles för sig själv.

Han vet ju att det är egoistiskt och en feg väg, men han sa också att "ibland är det bara så jävla mycket och jag gör dig missnöjd jämt".

Jag sa också att jag vill vara hans vän. Jag vill vara den personen som han vänder sig till när han mår skit.

Jag vill vara den personen han ringer när han får mörka tankar och mår piss

Att han absolut inte tynger mig med sina problem....I en relation så delar man problem...Hans problem är mina, och tvärtom.

Så jag vetinte....vi får se.

Kom hem i måndags och han hade städat hela lägenheten och diskat...sånt är alltid uppskattat:)