AHhHhhhhh detta jävla humööör!

Fan, varför ska jag tänka så mycket HELA TIDEN.

Pengar.

Pengar är något som är otroligt laddat för mig.

Jag är uppvuxen mestadels hos min mor som verkligen inte kan hantera pengar. I största delen av mitt liv så har min mamma jobbat, men aldrig haft pengar.

Alltid fattig, och la pengarna på fel saker.

Därför idag så är jag ibland väldigt försiktig med pengar. Jag är rädd att ta lån, har aldrig tagit något eller gjort avbetalning.

Jag kan också bränna pengar på kläder, för att jag känner att jag har råd

Nu efter senaste lönen så tänkte jag...VAFAN?

Jag har knappt några avgifter och tycker väl jag inte har spenderat så mycket pengar, men nu tyckte jag att summan på mitt konto var lågt.

Jag fick direkt panik

Jag tänkte den summan, och kommande avgift för exempelvis förskola, försäkringar, blöjor och kläder.

Shit, det blir tajt!

Har jag råd att bli mamma?

Jag tittar på mitt sparkonto, som är min diamant.

Som är min trygghet, där finns det pengar om något händer.

Sen inser jag, det händer rätt mycket nu, PENGARNA KOMMER TA SLUT!

Inseminationer, 2000 kr/per gång+undersökningskostander

Körkortet, 700 kr per lektion.

Jag som tänkt köpa en bil, och tänkt att köper jag en bil billigt så har jag iaf pengar kvar på kontot

Men då tänkte jag inte på att pengarna jag har sparat kommer ju gå till körkortet, ett körkort kostar massor!

Nej, om jag köper en bil så kommer jag få ångest tror jag, väntar nog till typ mars då jag hunnit spara ihop lite till.

Alltså dom här tankarna, jämt, konstant, oron i mitt huvud, jag vet snart inte vad jag ska göra:(

Blev ingen läskig sminkning igår, men det blev en sminkning.

Glömde för typ fjärde året i rad att systembolaget var stängt igår, haha typiskt.

Men jag hade alkohol hemma så det var ingen större fara.

Var på glatt humör och vi drog till en krog som inte var så rolig så vi drog vidare till det vanliga stället och sjöng.

E drack för mycket och ja...jag har väl delade åsikter om det.

E och jag bråkade mycket om alkoholen när vi blev tillsammans för tre år sedan.

Vi har bråkat, gråtit, hotat om att göra slut.

Nu på senaste så är det mycket bättre, han dricker i princip aldrig.

Det är inte så att han blir agressiv ellernåt, absolut inte mot mig

Jag är känsligare mot fylla pga min bakgrund, så det är nog mycket det.

Men det här tjatet, upprepningarna, sluddrandet, pratet om hans förflutna, va han varit med om...ÅÅÅÅ det är så JÄVLA tråkigt och inte alls attraktivt.

Så igår märkte jag att han började bli berusad men det gjorde mig inget, vi skålade och skrattade o hade det kul.

Men det ser aldrig riktigt ut som att han har det kul, han känns inte avslappnad.

Han är inte sur eller så men ja, han känns ..stirrig.

Det var dags att gå och jag och min kompis gick ut och väntade, E och en annan kompis dröjde och sånt där gör mig verkligen galen...KOM UT!
Varför dröja kvar på ett ställe, som tänt lampan, ska stänga...vi har ett tåg att passa.

SEN när vi kommer hem, ja då ska han ut på promenad?!
haha, jag kommenterar inte ens det. Det där gör han VARJE gång han dricker, han kommer hem och ska alltid göra något
.

Promenad var iof något nytt, men annars är det typ se film, lyssna på musik, prata med mig.

Jag somnade till iaf, och han kommer och lägger sig, blev nog ingen promenad.

Och sen började det.

Snarkningarna, suckarna, snarkandet, snurrandet i sängen..Alltså jag blir galen!

Så jag la mig klockan två, har vaknat säkert 10 gånger, tillslut gav jag upp och klev upp klockan nio.

Så sjukt störande att inte få sova.

Men kvällen var godkänd måste jag ändå säga.

Känns lite deppigt att jag inte fixat något kalas eller liknande, så man blir ju inte firad direkt.

Jaha, imorgon är jag 31