Grattis till mig.

Slutade jobba och E mötte upp mig i centrum.

Frågade vad jag kände för att hitta på.

Jag var sjukt sugen på pizza, eftersom jag avlider av en hel pizza så delade vi på en calzone och småpratade.

Igår när vi såg på tv så såg vi en bebis, jag ba ÅÅ.

Så har jag sagt flera gånger, det är inget ovanligt eller konstigt. Det som var ovanligt var hur E svarade

"Ja snart är det kanske vår tur", så klappade han min mage.

Hela jag stelnade till.

Detta har varit så mycket min kamp, känner inte riktigt att jag har haft med mig honom i detta..

Jag läser i div forum att sånt är ganska vanligt, att killarna inte är så"med i processen", klart dom stöttar och följer med. Men det är ändå vi som varje dag känner efter, undrar och längtar.

Så när han sa sådär så blev jag bara..ÅH!

Åh

När vi tog bussen från centrum idag så sa jag

"tröstar du mig när jag får mens"

-Du ska inte tänka sådär, tänk positivt nu älskling.

Han har så jävla rätt.

"Om allt går åt helvete, så kommer du inte ångra att du tänkte positivt innan"

Det kanske ligger något i det.

Jag har bara så svårt att tänka positivt i just detta.

Jag KAN inte föreställa mig detta.

Men jag måste försöka tänka, komigen, det kanske går..hoppas...

Har varit en helt okej födelsedag iallafall.

Mysigt och på bra humör.

31.