E har hamnat i något jävla skov.

Han mår verkligen inte bra nu och jag är rädd att något snart händer honom.

Jag är inte ens ledsen längre tror jag, eller arg. Jag är bara tom, och det är det som skrämmer mig.

Att få hjälp tar sån jävla tid, och kräver engagemang och vilja.

Och han måste göra detta själv, jag kan inte göra allt, kontrollera allt, ringa och undersöka.

Och jaha.

Jag som tänkte göra en ny insemination nu i december, jävligt "kul" att han ska flippa ur just nu.

Helvete.

Ja jag vetinte.

Men en bra  grej.

Jag har köpt bil.

Papprerna skrivs i just detta nu.

Jävligt drygt att jag inte har någon parkeringsplats dock

Haha ohh Mitt liv<3