Vi började att bråka igår.

Och igentligen så gör väl alla par det men jag blir så jävla arg, och less.

Min pojkvän är väldigt bra på , att när jag är arg, gör han mig argare.

Han säger ofta "va lite glad istället", eller så säger han att jag blir arg för småsaker

Jag försöker förklara för honom att jag tycker att han säger så varje gång, att jag blir arg på småsaker.

Och jag tycker också att det känns som att jag aldrig får vara arg.

Och känslor är jätte viktigt för mig!

Bråken handlar ju alltid i grunden om pengar.

Igår fick jag ett utbrott för att jag anser att vi aldrig gör något tillsammans.

Det slutade med att jag smällde igen dörren och gick på en promenad och handlade.

Fick ett sms med förlåt , och klart det inte bara är han som ska säga förlåt bara men nånstans så tycker jag att jag ofta har rätt...Det ÄR otroligt jobbigt att försörja två människor, och det har gått långtid nu.

Igår tänkte jag att det är nog fan karma som gör att vi inte blir gravida, karma som vill att vi ska ordna upp våra liv först.

Känns iaf som en väldigt lång ledighet, känns behövligt och fantastiskt.

Nu måste man börja samla ihop tankarna och förbereda sig för jobb.

Imorgon är ju tanken att jag ska in till chefen för att förklara min oro över hösten.

Slog mig igår att , juste min kollega har ju sagt upp sig.

Och oron kommer över mig igen, hur kommer hösten att se ut utan min kollega?

Två har sagt upp sig och tre ska byta avdelning.

Kvar blir jag och två egoistiska pedagoger.

Det är liksom jävligt svårt att jobba med någon som tror att äpplen är päron och som anser att man kan kopiera när det är kaos.

Känner att jag måste va tydlig med min oro och jag HOPPAS inte jag behöver höra "va inte negativ det blir nog bra"

Om du ska snickra ihop en möbel och allt du har att använda är en kanna mjölk, ja då blir man orolig!

#verktyg #relationer #kaos #kompott #jobb #pengar #medberoende #arbetslös

WOW vilken kväll!

Jag bestämde mig plötsligt för att testa, Im walking on sunshine. Och vilken känsla!
Folket på krogen flög upp och alla stod och hoppade och dansade med varandra.

Åh va härligt det är när man får igång folk sådär.

Alla olika åldrar och personligheter ställde sig tätt tätt och sjöng med och dansade.

Det är sånnahär stunder som jag funderar på hur det skulle vara att jobba med detta, musiken..

Uppträda, se folks glädje och uppskattning, wow vilken kick!

Åkte hem till en nyfunnen vän igår(oj va många nya vänner jag börjar få:) ) och till hennes fantastiska lägenhet.

Jag blir så jävla imponerad av konstnärliga människor.

Hon hade egengjord konst på väggarna och fullt med färger och allt kändes som det hade en tanke.

K var där som jag har känt ett tag och vi skrattade pratade och lärde känna varandra lite mer.

Det visade sig att den nyfunna vännens son har jag haft på fritids, och då blev glädjen så jävla stor för jag minns honom som så jävla unik och uppfostrad.

Och när jag säger så då menar jag verkligen det.

Hon blev så glad och rörd eftersom hon haft stora problem med sin son då han fick sin adhd diagnos.

Hon berättade att hon sett mig på krogen och tänkt att "henne vill jag lära känna" och sånt gör mig så jävla glad...för det är så många stunder i mitt liv där jag inte tycker jag är värd något

Där jag tycker att jag är som ett skal som jobbar äter bajsar och sover.

Att hon som är så jävla ball, som både kan sjunga och är konstnärlig gillar MIG, var verkligen en komplimang.

Sånna här stunder finns inga problem.

Det finns inte att jag inte blir gravid, min  övervikt, mitt förflutna, min pojkväns missbruk och problematik. Mitt jobb och problemen där är som bortblåsta.

#tack #livet

Först och främst så har jag nu en bra stund försökt hitta var jag tar bort min omröstning, hitta inte, om någon kan hjälpa mig är jag väldigt tacksam!!!:)

Sen..

Igår hörde en kompis av sig och frågade om jag ville komma och grilla korv.

Detta är en nyfunnen vän som jag tycker mycket om.

Hon har två andra vänner som hon känt i flera år som hon också bjöd, sagt och gjort...vi åkte dit!
Så himla kul med lite tjejhäng!

Dom har mycket förflutet ihop och värdinnan som bjöd in oss har haft ett ordentligt tufft liv med sjukdomar och svek.

Plötsligt blev stämningen rätt agressiv. Hon började prata om gamla saker, höjde rösten och sa att vissa saker kunde hon aldrig förlåta.

Hon började nästan attackera en av vännerna och anklaga henne, sen i nästa sekund med gråten i ögonen sa hon hur fantastisk hon var.

Jag kände mig otroligt felplacerad så jag inte har en gammal historia tillsammans med dom.

Men självklart kunde jag inte hålla käften.

När värdinnan började säga "jag hoppas ingen kommer på ditt bröllop" till den andra kompisen då tyckte jag hon gick för långt....Är en massa mer grejer och detaljer här som jag inte kan gå in på.

Tjejen som fick dessa ord mot sig gick ut och rökte.

Då sa jag"du behöver verkligen tänka på hur du uttrycker dig nu inann du går för långt".

Då blir hon typ helt svart i ögonen och jag inser att det är ingen idé att diskutera.

Hon var inte öppen för en diskussion utan hon ville skrika, ventilera och anklaga.......

Dom två gick och rökte, kvar satt jag och en av tjejerna..Jag var totalt chockad.

Min vän som jag gillar mycket, som verkar så snäll och ödmjuk PANG; en ny sida.

Jag sa att vi måste åka härifrån, så vi kollade bussarna och drog på oss skorna och mötte upp dom två utanför.

Värdinnan typ "vaaaa ska ni gååå":.eh ja.

Eftersom hon var så upprörd och rentav, galen, så ursäktade jag med att klockan var sent.

Jag blir otroligt ledsen för min väns skull som blev attackerad.

Men jag blir ledsen för min egen skull för jag trodde verkligen detta var en bra människa.

Jag har ju inte tid för sånnahär människor, om hon kan attackera sin bästa vän vad kan hon då göra med mig?

Man ska alltid bilda sig en egen uppfattning, men detta var så stort anser jag och den här tjejen är så krossad av sitt förflutna och det kommer ju alltid att komma fram tills hon börjar jobba med det.

ALLA har vi våra kors att bära, alla människor du möter har varit med om tragedier.

Men om du är på pisshumör så har du ett ansvar, om du mår skit så ska du inte dricka alkohol och ta riskerna att vara elak mot andra människor.

Du kan inte behandla någon som skit och dagen efter säga "förlåt jag var full", eller "förlåt jag mår inte bra".

Du har ingen rätt att trycka ner någon.

Ja visst kommer det från rätt käft? Jag är ju Miss humörsväng.

Fast det drabbar min pojkvän, och där har jag ju inte så mycket val. Han bor med mig och kommer att bli drabbad.

Men man bjuder inte hem till en middag och dricker 1.5 flaska vin för att spy ut allt.

Vi tror också att allt var planerat, middagen var planerad för att hon skulle få ventilera sig.

Är förvånad och otroligt besviken men glad att jag har de andra två vännerna som jag hoppas inte visar andra sidor för mig inom en snar framtid.

Jobbet var verkligen intensivt idag.

Barnen har snart sommarlov och dom beter sig som att dom precis lärt känna mig, måste testa gränser hela tiden.

Kom hem och E hade lagat middag, som han oftast gör men hela jag skakar av ilska bara jag ser honom

Och så kan det ju kännas ibland, jag är en humör människa och allt är inte fantastiskt jämt.

Men ibland blir jag rädd för mina känslor, håller vår kärlek på att ta slut?

Han har varit borta i två veckor, ingen närhet, inge sex och vi har inte gjort något tillsammans på evigheter.

Så kanske är det det som behövs för att känslor ska vakna igen.

Eller?

Känns elakt mot honom att avvisa honom, vi har inte setts på två veckor och han får inte ens en kram.

Är så trött på vår situation bara..

Allt blir fel helatiden, arbetsförmedlingen strular, allt strular och han får inga pengar.

Jag känner många gånger att jag tror E har någon form av funktionsnedsättning för han brister i en heldel saker, att planera strukturera och ha den där glöden och tro på sig själv.

Känns som jag vill följa med till arbetsförmedlingen och bara höra med egna ord vad dom säger...men jag är inte hans mamma.

Att bli avvisad är det vidrigate som finns, så varför avvisar jag nu min pojkvän?
Hur elak och hemsk jag än varit under vår relation så har han aldrig sagt att han inte vill kramas, aldrig.

Men jag nekar honom konstant.

Jag tror att han mår riktigt dåligt nu då det har varit en massa strul med hans morfar och praktiken. Hans morfar har inte gett honom de pengarna han ska ha och det gör honom såklart ledsen.

När han behöver mig som mest så stöter jag bort honom.

Men...vad behöver jag?

Han tar enormt mycket plats helatiden, och mina tankar går till vad det ska bli med honom, när ska han få ett jobb?
Jag blir orolig och tänker bara på det.

Men vem tänker på mig?

Skulle mer än gärna vilja att min pojkvän vill ha barn lika mycket som mig.

Men det vet jag ju att han inte vill.

Han gjorde utredningen med mig, testade sig, men mycket för min skull..

För hur ska han kunna tänka på att vi ska ha barn när alla hans tankar och ångest går till att hitta en sysselsättning?

Men jag vill.

Ska jag då lämna honom och ha barn med någon annan?
Ska jag vänta?
Hur länge då?

Alla människor, alla relationer har sina kors att bära...Och vårat är absolut hans arbetslöshet.

ah jag vetinte, känner mig ledsen och förvirrad.

Och nu borde jag ju ta upp detta om insemineringen, det är ju inte alls läge för det.

Men tanken var ju i juni, juli har dom stängt....

Ska vi vänta till agusti?, då är det svårare för mig att vara borta från jobbet ju.

FAN

#relationer #pojkvän #arbetslös #kaos #tårar #kämpa #kärlek

Igen så vill jag hylla Sia.

Idag har jag lyssnat på den här två gånger och gråtit.

Jag ska säga något sjukt, en hemlighet.

Ibland vill jag leka död.

Leka död för att jag är så nyfiken på hur folk skulle reagera, vem skulle bli ledsen?
När jag låg där på sjukhuset och inte är kontaktbar skulle min pojkvän fortfarande tro att allt löser sig?
Skulle jag få en reaktion, skulle jag få se honom ledsen?

Skulle saker bli annorlunda efter detta?
Detta är min blogg och där får jag skriva om sånahär sjuka och patetiska saker

Men ibland tänker jag så.

Åh va musik är fantastiskt, jag måste skaffa mig en tatuering som har med musiken att göra.

Funderar på ett kasettband.

Förkylningen känns mycket bättre men jag ska komma iväg till syster, behöver hennes syre och ord.

Fast jag känner mig så jävla misslyckad när jag är där. Hon är gift och har barn.

Vad har jag?

Nej skärp dig, klart jag har saker.

Saker som jag faktiskt har kämpat för.

Glöm inte den tiden då du satt på golvet i din smutsiga lägenhet, när du drömde om mat i kylskåpet och någon att älska.

Big girls cry when their hearts are breaking

#sia #biggirlscry #flickorgråter #sorg #kämpa #hemligheter #lovemelikeudo

Nu har jag sagt hejdå till min pojkvän.

Det började redan igår att jag satt tätt tätt bredvid honom i soffan.

Träffades i centrum efter mitt jobb och sa hejdå.

Är ju as töntigt självklart, men också inget jag skäms för...Jag blev och är jätte ledsen.

Han möter mig och vet hur ledsen jag är, han säger att det kommer att gå fort och att han har diskat hemma.

Det är det jag älskar med honom

Han hjälper mig ALLTID att se saker positivt.

Det kommer att gå jätte snabbt älskling, och så ringer vi varandra på kvällarna och säger godnatt.

Nu när jag kom hem så hade jag ingenaning om vad jag skulle äta.

Är bortskämd med att han lagar mat nästan jämt och att äta själv känns plötsligt tråkigt.

Fast jag gjorde det jämt flera år innan jag träffade honom:p

Jag är så jävla glad för att han ska få åka iväg.

Det tar ju på psyket att bara sitta och söka jobb, sitta här i min lägenhet och stirra in i väggen, inget att umgås med, han känner ju typ ingen här.

Sen kommer jag hem och är oftast helt slut och socialt utmattad.

Samma sak varje dag.

I småland kommer han få känna sig nyttig, jobba och faktiskt känna sig trött av JOBB.

Få komma ifrån Stockholm och komma till lugnet.

Men det är nyttigt att sakna, men jobbigt.

Och idag var det ju konstigt, vaknade imorse och hade blödigt på lakanet lite.

Jahapp nu kommer dessa småblödningar som jag numer alltid har 2-3 dagar före mens.

Men icke.

Sån ENORM ensvärk kom sedan på jobbet, och det är inte lätt att jobba i barngrupp med extrem mensvärk.

Tog alvedon klockan 10.00...11.30 hade den fortfarande inte hjälpt...huua!

Jag får aldrig nånsin mensvärk när småblödningarna kommer så detta måste vara riktiga mensen.

Tog en till alvedon

Äntligen la sig värken strax före tolv, huua, kände mig helt slut.

Men ändå inte mycket blod.

Fan va min kropp förvirrar mig

DESSUTOM är mensen FEM dagar tidig.

Det betyder att den här menscykeln är extremt kort.

Och det är såklart inte bra då kroppen behöver dagarna för att bygga upp så att sperman fastnar lättare.

SUCK!

Fem dagar tidig , ingen mellanblödning och extrem smärta....Och ingen ägglossning denna månad.

Ja hoppas fan att nästa blir bättre.

Tänk om jag inte har någon ägglossning nästa mens heller?

#men #ägglossning #relation #semester #stark #sakna #mens #värk #jobba #påsklov #vårtur

När plötsligt deppen rinner över en så känner man sig så maktlös.

Allas jävla perfektion på facebook och dyl driver mig till vansinne ibland.

Men jag förstår väl jag med att man såklart hellre delar med sig av den perfekta påsklunchen än sin bitterhet.

Men vissa dagar är det bara jobbigt att få lycka upp i ansiktet.

Känner mig varm och tom.

Ligger i soffan och E kommer in och frågar om jag vill ha en kram.

Jag svarar att jag vill bli skjuten
Ja precis, så mogen är jag.

Nu kan deppen verkligen handla om vad som.

Att kryssningen inte blev så JEHU som jag trodde.

Att helgen går för fort.

Att jag är uttråkad.

Att jag håller på att bli sjuk, aj i halsen.

Jag brukar inte alltid gräva i varför jag känner mig depp, utan brukar försöka behandla känslan.

Men jag känner mig så orkeslös.

Vaknade vid nio och nu är jag så himla trött så jag skulle behöva sova en timme.

Min trötthet tyder ju på depp eller brist av någonting.

Känner mig misslyckad.

Tjock och ensam.

Känner mig ensam som fan faktiskt.

E åker till Småland om några dagar, han ska hjälpa en i familjen och förhoppningsvis tjäna lite pengar.

Jag kommer att sakna ihjäl mig.

Men det är inget jag känner nu, nu är jag hård och kall och säger att det ska bli jätte skönt.

Men hans famn är fantastisk efter en jobbig dag på jobbet.

Maten står på bordet i princip varje dag när jag kommer hem

Man blir bortskämd.

Tillbaka till jobbet på tisdag, då är det så jävla fullt upp så man hinner inte tänka, reflektera eller må dåligt.

Det är ju så jävla mycket som händer i mitt liv helatiden!!

Alkohol, övervikt, jobbet, bostad, kaos hemma, brist på träning, vänskap och längtan efter barn.

Borde beta av en sak i taget bara men detta är ju något som jag jobbat med  många år.

I många år har jag blivit depp hit och dit, gått i terapi och försökt ta tag i mig själv.

Jag är nu 30 år och har kommit jätte långt, men har massor kvar.

E kommer in nu och frågar vad jag vill göra idag

Sova, försvinna och slippa känna.

#känslor #kaos #add #diagnos #depp #vår #relation #trasig #söndag #grå #fight #power #brist #tårar #terapi

Alkohol är verkligen ett gift och när man tänker tillbaka till sorg bråk och missförstånd så är ju oftast alkohol inblandat.

Men sen har vi såklart de människor som kan dricka med måtta.

Eller de människor som dricker enorma mängder men ändå är lugna och inte avviker speciellt mycket från sin nyktra personlighet.

Sen har vi alla dessa människor som dricker, fast dom inte borde

Som min pojkvän.

I perioder så har jag bloggat om min pojkvän.

Jag har varit ärlig öppen, rädd men också stark i att jag behöver skriva av mig

Inget är så känsligt för mig, så pinsamt och blottande som att berätta om min pojkvän och alkohol.

Han är en fantastiskt kille!
Han är verkligen pusselbiten som jag själv inte har i mitt egna pussel

Han är tålamod.

Men han behärskar inte alkoholen och han kan inte alltid säga nej.

Min pojkvän mår alltid bra, allt ordnar sig och allt är lugnt, enligt honom.

Men så är ju inte fallet.

Han har varit med om de mest extrema sakerna, så att man ibland tror att man recenserar en film.

Sakna men säkert så börjar han kliva in i en depression.

Jag som har två föräldrar med ett missbrukarbeteende är såklart extra känslig.

Jag klarar inte lukten av alkohol från hans mun.

Jag klarar inte det sluddrande pratet.

Jag klarar inte att man upprepar sig, tjatar säger åhh men jag älskar dig.

Jag ser rött av detta.

På kryssningen skulle E dricka en öl.

Men så blev ju inte fallet.

För vem kunde ana att på terminalen satt tre av hans vänner, som också skulle åka båt.

Så dom bjöd på öl, och man kan ju inte säga nej.....tydligen.

Sen stod det en drink på bordet som ena kompisen inte ville ha, jamen då tog E den också...med sprit i...som han absolut inte ska dricka.

E blir inte våldsam när han dricker men han blir inte sig själv.

Han är glad och skålar och jag sitter på helspänn.

Vi kommer att festa hela natten utbrister han i glädje, för det är så mina kompisar gör!

Det jag ser är ju att dom har börjat att luta sig tillbaka, gäspandes och kommer att börja runda av.

30 min senare säger dom godnatt.

Det som är så jävla sorgligt är att E är så jävla glad att se sina kompisar.

En av dom har han känt sen dagis.

Men dom är inte lika glada av att se honom.

Hans barndomsvän tittar knappt på honom , vänder sig istället om och skålar med andra rätt ofta.

Det är så jävla dumt, jag blir sur på att dom struntar i honom!

Vi går till hytten och då är E som han alltid är, han kan inte sluta.

Alkoholruset bara måste fortsätta.

Han sätter igång högtalaren som han tagit med sig och ska börja prata med mig.

Jag HATAR det där pratet

Min pappa skulle alltid prata på fyllan, och det är aldrig ett vettigt prat.

Oftast är det att man klagar på samhället för något.

Sen ska han gå och röka.

Han som inte ens röker.

Han går, och är borta i två timmar.

Och man blir ganska rädd när en berusad person är borta i två timmar.

Men jag sover vidare, försöker, för att han är vuxen och en egen person.

Dagen efter har vi samtalet, som vi alltid har"hur tänkte du"

Men han vet inte, det bara blev.

Han hade träffat lite folk på däck och börjat samtala om roliga saker, han antog att jag sov.

Det är så jävla synd och orättvist.

Han behöver ha vettiga vänner, vänner som hittar på saker med honom, gillar honom för den han är.

Sen vi träffades så har vänner utnjyttjat honom, ljugit och sett till så han blivit vräkt.

Han är ju så jävla snäll jämt och ska hjälpa alla andra.

En vän som ringer honom för att ta en promenad eller åka och fiska, ingen alkohol!
Men en sån vän finns inte.

Vetinte om vi kanske ska ta upp och börja gå i samtal tillsammans.

Vi gjorde det en gång ihop förra året.

Men jag vetinte om tiden finns nu med mitt schema, fattar inte varför inte terapi finns på kvällen.

Man kan ju fan gå till tandläkaren klockan 18.

Annars funderar jag på att gå på ett medberoende möte för att få prata av mig lite.

#alkohol #djävulsdansen #medberoende #missbruk #relation #pojkvän #förlåt #hoppsan