Jag blir så glad när jag lyckas välja en film som är bra!

A walk in the woods.

Är dock dålig på att återberätta, men jag ska testa.

En äldre man bestämmer sig för att bege sig ut på en lång vandring, men hans fru säger att han inte får åka ensam.

Han får napp av en gammal bekant.

Dom påbörjar sin resa som ska innebära regn, snö solsken och gamla historier.

Verkligen en fin film som fick mig att "åhh" och som fick mig att skratta ett par gånger.

Härlig handling, härligt skådespel!
5/5

Fick en enorm barnlängtan plötsligt.

Eller alltså, en längtan har jag ju hela tiden, men ni vet när man plötsligt börjar fantisera iväg och drömma.

Drömde om hur jag går ute i snövädret med en vagn, bara den känslan, den tanken...jag med vagn..är så mäktig.

Tänker på alla batman kläder som fanns idag på H&M när jag var där, dom har verkligen allt.

Att gåförbi dessa, fleecetröjor, pyjamas, bodys, gummistövlar, jackor, tröjor, byxor, som är så jävla fina och balla är ibland svårt.

Tanken på mig med barnvagn, bara att jag går...den tanken kommer jag över rätt ofta.

En annan tanke är att jag ser på mitt barn när hen sover, bara att få sitta bredvid och höra andetagen...Jag ser aldrig något ansikte ellerså när jag fantiserar, men känner en enorm känsla, en enorm kärlek

Det måste vara så jävla häftigt att få se sitt barn sova!!

Sen tänker jag på första gången jag kommer få mitt barn på mitt bröst.

Ögonen tåras nu när jag skriver detta....

Jag har alltid tänkt HUUUA, man måste verkligen torka av barnet innan..Men ja det är ju inte på det jag tänker.

Utan vilken jävla känsla...efter att man har haft så ont, kanske varit påväg att ge upp?, rädd...Så ser man den personen man haft i magen i nio månader.

Alltså.............jag finner inga ord.

Hoppas.

Jag var medlem i två grupper på facebook.

Den ena var för ofrivilligt barnlösa, utan barn.

Och den andra för ofrivilligt barnlösa

Den som handlade om, utan barn, passade mig bäst, den var väldigt aktiv, mycket frågor och mycket sorg.

Sorgen blev för mycket för mig samt allas glada gubbar osv, så jag gick ur den gruppen.

Är fortfarande med i den andra och jag känner att där känns det helt okej.

Alla har längtan, såklart, men jag upplever att de som redan har ett barn, uttrycker sig inte lika hårt/ofta.

Så där är det lättare för mig att vara.

Den 4 januari är min mens beräknad.

Då har vi, med hjälp, gjort tre försök.

Första försöket så minns jag att jag satt på toaletten hos syrran på nyårsafton, testade två dagar före mens.

Negativt.

Och såhär är det...för mig:
Jag hade absolut kunnat vänta de två dagarna och se hur det blev, och sparat in pengar.

Jag tror faktiskt att jag blev MER ledsen när jag testade negativt, än om jag bara fått mens.

Andra gången minns jag.

Var på jobbet, idag skulle jag få mens...vanligtvis går jag knappt på toaletten men nu gick jag helatiden, drog ned byxorna, och kollade på pappret i trosan.

Minns att jag sen bytte till en binda för att se exakt om något blod kommit.

Fick mens kring lunch, tog mest en djup suck på toaletten och visste att det är bara ut och jobba igen.

Men jag läser många andra tjejers berättelser, och jag tror att jag aldrig riktigt trott att det ska funka som många av de jag läst.

Jag är inställd på att det inte ska gå, och jag vet ju inte hur det SKA kännas att vara gravid, så jag blir inte direkt lurad.

Kroppen lurar mig helatiden..Mellanblödningar, molvärk, hugg i magen, ömma bröst...Men det är ju så kroppen gör, gravid eller ej.

Så jag tror aldrig att att"NU är jag nog gravid"
Jag tror att om jag visste hur det känns, och kände det, så skulle jag bli överlycklig och tro och kanske vara säker.

Att DÅ märka att jag haft fel vore fruktansvärt.

Men nu..........vet jag inte vad jag ska känna efter.

Så det jag gör är att bara känna om något inte känns som det brukar.

Och jag är inte berättigad IVF just nu.

Och det är ju nästa alternativ som blivit föreslagit för oss.

Så på något sätt så känner jag lite att IVF är mitt mål nu..Och att jag iaf har det att längta till och motivera mig till.

Därför kan jag inte säga nog många gånger att man ska fan inte testa sig innan beräknad mens.

För att faktum är att om du testar dig tre dagar före mens, så kan det visa negativt för att sen sju dagar senare visa positivt.

Så i det så måste du köpa två test..och efter det första har du kanske gråtit och mått piss(för att sen vara gravid fem dagar senare)
Så..vad är vitsen?
Om du istället inte får mensen, så ta ett test då..egentligen vore det ultimata att vänta några dagar extra även då, men det är inte humant att begära från någon som försökt få barn under en lång tid:)

Och kroppen spelar en en jävla massa spratt, luras och jävlas.

Men om min mens skulle bli försenad DÅ skulle jag hajja till, för den har aldrig varit sen

Så vi får se..........

Ja alltså.......

Idag åkte vi till sjukhuset för att göra insemination.

E lämnade prov och vi promenerade runt i stan för att komma tillbaka för ingreppet flera timmar senare.

Vi funderade på att käka lunch men ville inte ha en restaurant utan mer ett lunchställe.

Vi valde thai

Thaimat är något som jag verkligen avgudar, smakerna, hettan ja MUMS

Men den här gången var det verkligen inte gott.

Jag provade biff och lök och tuggade på köttet i en evighet. Kycklingen var smaklös.

Lökringar fanns det, som smakade socker.

Likaså med det som var friterat, socker socker och smaklöst.

Fick springa på toaletten två gg under besöket där, svettades och mådde inte bra

Och jag åt inte ens mycket!

Jahaja...pengar i sjön.

Nu var det iaf dags, 3miljoner spermier var det i röret.

Jag skrek rakt ut..eller jag bara OJ!
Eftersom vi förra gången hade 20.

Blev direkt ledsen och kände att VAFAN
Men läkaren sa att detta var ett HELT normalt test...Det är så med nivåerna, dom går upp och ner i perioder.

Ett prov med 2miljoner är godkänt, och ligger man över det så är det bra, så han sa att jag skulle vara nöjd.

Och dom ringde ju aldrig och bad om mer, så det var  nog dugligt.

Och det gjorde ONT den här gången, det nöps och stickte precis som när jag gjorde spolningen så jag fick lite småpanik...hade tydligen med min livmodersmun(ehh?) att göra, att den typ var stängd(vilket tydligen också var helt normalt)

Så detta är tredje gången, och jag fick veta att man bara får tre gg på sig.

Fick också veta att man absolut INTE ska ta letrozole och sen försöka ensamma hemma, det avböjde han bestämt.

Det som jag varit inställd på:(

Så om detta inte lyckas så är det -10 kg till och ställa sig i kö till IVF.

När jag var klar så gick jag ut till en sköterska som skulle skriva ut ett frikort till mig.

Hon sa "detta är tredje gången va...mmm sista gången , hoppas det tar sig nu, tredje gången gillt säger man ju"

Mmmm sa jag typ

Hon bara: du låter inte så glad och exalterad precis.

Och då blev jag rätt sur.

Jag får väl låta hur jag vill?
Men jag svarade"nej detta är en otrolig press och väldigt påfrestande och något man inte kan påverka själv så då blir man rätt låg"

Då såg man att hon typ hajjade till att hon varit klumpig...mmm jo såklart så är det ju

JA SÅ ÄR DET!

Drog in centrum och kollade på COOP om dom hade sockerfritt jordnötssmör.

Jordnötter är en baljväxt och därför inte LCHF, ska jag kanske förtydliga...MEN jag hittade en med bara 7 kolhydrater, och det är fan lite(de andra låg å 17-30)

Köpte mörk choklad också så jag ska väl testa att göra den där fudgen.

Har haft ont i svanken och ena axeln idag, alltså as ont..vetinte varför, måste vara hur jag sover.

Skulle in och köpa tigerbalsam på apoteket...men så kom jag på att In och Finn säljer ju det...POW!
15 kr istället för 39...sånt gör mig glad:)
Jag är inget fan av värktabletter så funkar detta så blir jag glad.

Och det gjorde det, känns mycket bättre.

Så blev inte så himla mycket shopping för jag hade ont och kände hur hungern började smyga sig på, och det är svårt att hålla sig ifrån godis när man är i affär hungrig.

Till middag tog jag köttfärs som jag plattade ut på en plåt, kryddade massor och hade i tre ägg

In i ugnen, skär i bitar och vänd på dom...in i ugnen direkt.

Blir typ som köttfärslimpa...smaskens!

Till det serverade jag min favorit, vitkål..denna gång i creme fraise.

Gjorde också ostfyllda jalapenos..smaskens!

Känns riktigt bra att ha gått ned 7kg sen 13 november.

Och jag blir gladare när jag tänker på att jag i somras vägde 2 kg mer...Så om man mäter från sommaren har jag gått ned 9kg...WOW!

Men massa kilon kvar tills jag är "klar".

Och det jag räknar som "klar" är låååångt ifrån normalvikt, jag har inte sånna mål.

Jag trodde aldrig jag skulle gå ned 3 kg ens med LCHF.

Men självklart skulle jag vilja vara normalviktig, är lättare att klara sig i samhället då..Nu har jag provat i 31 år att leva som tjock liksom.

Imorgon är det dags, tredje gången...2000 kr till...Vi ska göra insemination.

Ca klockan 9.30 kommer min pojkvän stå i ett rum och komma i en kopp.

Sen ska det analyseras och man väljer ut de piggaste och starkaste spermierna för att sedan tre timmar senare ska det föras in i mig.

Och de där tre timmarna är så dryga, man vågar inte åka iväg långt ifrån sjukhuset.

SÅ det brukar sluta med att vi promenerar och går och käkar lunch för att sen sitta på sjukhuset igen en timme innan:P

Sen väntar julafton med släkten , en höggravid sambo kommer att vara där....sen nyår och mensen är beräknad till 4e jan.

Jag kommer att ha semester till den 8e januari, det ska bli skönt men som alltid med semester så får jag lite ångest av ledighet om jag inte har något planerat...och att gå och känna efter är väldigt jobbigt om man är hemma , på jobbet så flyter allt på.

Vi får se

Gjorde ett VUL idag hos en läkare som jag inte träffat innan, har lyckats träffa 4 av dom, tror denne är den sista av de som jobbar där.

Det konstaterades att jag hade en äggblåsa på höger sida jag reflekterade direkt över att det var höger, eftersom alla andra gånger har jag haft på vänster...Spelar sidan någon roll?
En äggledare är rörlig och kan tydligen plocka upp ett ägg på höger sida med vänster äggledare och tvärtom.

Jag har ju stopp på vänster sida så höger kändes lite bättre.

Äh, det är ju så, man fösöker ju leta efter goda tecken inför varje försök.

Nu har jag och E inte haft sex på 18 dagar, alltså...jag fattar inte att det har gått så lång tid?!

Är ju inte så konstigt att man bråkar och är lättirriterad, sex är jätte viktigt.

Och såhär blir det fan inga barn!

Kändes bra efter undersökningen och vi fick tid på måndag för insemination.

Då kör vi igen alltså.

3 dagar innan sjukhuset har julstängt.

Så jag var snabb och begärde semester på måndag, behöver ju inte det egentligen eftersom man får gå på läkarbesök på arbetstid men jag hade en nationaldagskomp att ta ut iaf.

E ska lämna sperma kl 10, sen har vi tid för insemination 12.45 så det är ju lite "timmar att döda", och hade jag åkt till jobbet hade jag väl varit tillbaka kl 2.

Så på julafton kommer jag att se min kusins sambo höggravid medans jag har insprutad sperma i mina äggledare som jag hoppas ska göra underverk....Tänk va livet är orättvist.

HAH, ja om man tänker efter är det lite komiskt.

Trött som attans går jag till affären imorse och tar en (vad jag tror) pepsi max

Kommer till jobbet, häller upp ett glas och dricker

Kollegan påpekar senare"jaså kör du på vanlig pepsi nu?"

WHAT?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Ser på flaskan och den var inte alls zero.

Rätt konstigt att jag inte märkte det, min kollega ba"jisses det känner man ju direkt"

Tyckte den var "starkare" på något vis och fick lite ont i magen.

Men är inte sur på mig själv utan jag ser det som lite komiskt.

Har varit sockersugen nu hela kvällen och vetinte om det beror på det, var det igår också iof.

Så jag sköljde av lite keso....vispade grädde och blandade...Hade i lite kanel och blåbär samt vaniljpulver.

Det stillade behovet:)
Inser nu också att jag druckit aldelles för lite vatten idag, är nog bara en halv liter:(

Efter jobbet idag kikade jag på julklappar, det är verkligen svårt att handla i år märker jag.

Hittade till min yngste systerson iallafall, och en filt med ärmar till min syster.

Ska handla något mer till min syster sen är jag nog klar:)

Imorgon bitti är det dags för VUL igen för att se om äggblåsan växt.

Inser att om det är okej så blir det nog insemination fre..eller?
Vore skönt om det blev lördag, vet att dom har öppet då också.

Barnen har ju avslutning på fredagen, vore synd att missa.

MEEEEN det blir som det blir och jag har inget att säga till om egentligen, det är kroppen som styr.

-5kg på vågen

-7cm i midjan

Det är en otrolig känsla eftersom jag vägt samma de senaste tre åren.

10 kg kvar tills jag får ställa mig i kö till IVF, om jag nu räknat rätt.

Det är mycket men jag ska verkligen försöka, fortsätta googla recept och hålla sig updaterad om LCHF

Har varit obalans mellan mig och E nu på sistonne så vi har knappt sex.

Känns egentligen inte konstigt då vi båda har så mycket att tänka på om oss själva.

Men när det gäller DETTA så vill man ju inte gå igenom behandlingar och betala massa pengar och sen knappt ha sex.

Vi måste ju göra jobbet liksom.

Känns iaf superskönt att det inte längre är jobbigt att sätta sig i gynstolen

För ett år sedan började vi vår utredning och jag hade knappt suttit i gynstol, fick svettningar och blev illamående innan jag skulle gå in.

Nu 1 år senare har jag satt mig i gynstolen fler än 15 gg.

Två år i rad på julafton har jag nu firat hos min moster(och flera år därtill), men det var en känsla som var stark dessa två år.

Familjen samlas, minnen delas, värmen stiger och skratten ekar, stämningen är på topp men jag har en klump i magen.

Tittar på min moster, syster, och deras barn

Där sitter jag, uppklädd bakom ett ensamt paket från min syster och ser på när alla öppnar sina presenter.

Kusinerna får flera presenter av sin mamma, dom gäspar ut ett tack och verkar nästan veta vad dom ska få i julklapp

Jag får inget av mamma, hon hade inte råd.

Man omfamnar varandra och tackar och går iväg och tittar på sina nya saker, hjälper sina barn att öppna sina och monterna ihop det som behövs

Men jag.

Jag sitter där och halvmålar i en målarbok som nån kusin slängt åt sidan för sin nya Iphone.

Om jag bara hade något aldelles eget, som är bara mitt, som jag har skapat..Ett barn

Skulle jag känna större gemenskap då?
Skulle jag känna mig som en del av familjen?

Sitter där i smyg och tittar på min mage och håller inne gråten och tänker"kanske nästa jul"

Nästa jul kommer, jag hade nyligen gjort min spolning av äggledarna minns jag och fick en konstig blödning natten till julafton.

Medan de andra förberedde julfrukosten så satt jag ihopkrupen och googlade om det kunde vara en nidblödning...kanske..gravid!

Största sannorlikhet var det en efterföljd av spolningen men hoppet kunde bara inte lämna mig.

På nyårsafton tog jag mitt första graviditetstest i hela mitt liv, negativt.

Ville sjunka igenom golvet, kändes som att jag gjorde det

Mensen var planerad imorgon, men ...det...kunde...ju vara något.

Efter den känslan, den sorgen, det illamåendet, kommer jag ALDRIG att testa mig innan beräknad mens.

Nu är julen snart här.

Jag kommer inte att ha ett barn, ett barn i magen .

Det var inte min tur denna gången heller.

2015 blev visst inte året jag blev  gravid.

Ska vi köra en repris från 2014 och säga....."men nästa år då jävlar"

Jag försöker iaf med LCHF nu...så...det är väl något.

Så när rummet fylls med godsaker och socker så får jag väl rymma in i något sockerfritt hörn

Igår började jag smörja med progesteron igen.

Nyss så beställde jag kläder från två olika ställen, kände behov av lite nytt faktiskt.

Blev hemma ikväll kompisarna hade annat för sig(alla 2 jag har typ)

Är lite småsur på min kompis faktiskt, och jag är SÅ LESS på att bli sur på folk och så ska jag sen ta första klivet.

Såhär var det:
Jag blev bjuden hem till hen på spelkväll, jag sa att jag nog inte kunde för att jag skulle resa iväg.

Veckorna gick.

Kvällen kom om jag var off och hörde av mig till min kompis och skrev"ja jag kommer ju inte, är as trött men E kommer han är på väg.

Då ska min kompis börja spela dum och ja HATAR när hen gör så

"skulle inte du till din syster?"

-jo det skulle jag

"ja, då spelar det väl ingen roll att du är trött du är ju hos din syster"

(här förstår jag inte ens grejen....JAG ÄR TRÖTT, min pojkvän kommer, så..låt det va)

-somsagt E är på väg, hoppas ni får det kul

Det går en timme och hen skriver sen

"Om du inte vill komma så kan du ju bara vara ärlig och säga det, jag blir inte sårad eller så"

Här brast det för mig, jag var inte på topp humör men blir så less när min kompis gör såhär.

Känner hen mig inte bättre?! Än att man tror att jag kommer med nån undanflykt? Jag har sällan problem med att säga nej faktiskt.

Jag svarar

"Va inte så dramatisk, jag skulle dit, det blev inställt, har inga problem med att säga nej till dig"

Fick inget svar

Hen har gjort sådär förut, "va vaddå du är ju bortrest ju":..Inte"skulle inte du resa", utan hen skriver jämt"du är"

Aja, jag blir rätt ofta less på min kompis i perioder, vi är väldigt olika och hen gör många saker som gör mig irriterad.

Efter ca en timme så drog E från spelkvällen. Vi vet att E har problem och det är tufft och jobbigt som det är

När man har det tufft behöver man stöd inte att människor ska ifrågasätta allt

Men såhär skriver samma kompis, dagen efter

"alltså whats up med att E kom och drog efter en halvtimme? det är inte normalt"

mitt svar: nope, inte normalt.

Jag vetinte vad hen ville ha för svar...att jag skulle skriva att "Nä min pojkvän är inte normal", eller att jag inte visste något och min kompis skulle nu"avslöja min pojkvän"

Jag blev iaf ledsen

Min andra (föredetta) nära vän öppnade jag mig för när vi var som mest inne i utredningarna för fertilitet.

Hon sa saker som att min hysteri är inte normal, att jag måste "ta det lugnt", och även hur dumt det var av mig att skaffa barn med någon som är arbetslös.

Sånt där sårar enormt, och jag sa det till henne. Som vän ska du stötta mig inte ifrågasätta mig, jag är ingen 16åring jag är vuxen

Det som jag hade lust att skriva var: Vet du vad som stör mig? Att du varit gravid två gånger och rökt under hela graviditeterna.

Det är lustigt att det är mer accepterat än att min pojkvän är arbetslös.

Det är otroligt frustrerande och se en människa bli välsignad med en graviditet och sen RÖKA!?

Hennes förstfödda hade dessutom andninssvårigheter så det rosslade, men ingen sa såklart att det var pga rökningen utan hon pratade om brosk och grejer.

Så vad är du för vän som ska berätta för mig när jag BÖR skaffa barn?

Jag blir så less ibland, och det är så många vänner jag har börjat bråka med.