Ikväll tar jag sprutan.
Insemination på fredag.

Imorgon tar jag sista pillret på min 5 dagars hormonbehandling.

Tankarna sätter igång igen.

Jag hade ju gett upp, men jag kan fan inte ge upp förrän jag har gjort mina tre besök iallafall.

Jag tänker på vad det är som är fel.

Jag tänker, tänk om jag har dåliga ägg?
Allt kan gå "som det ska", men det blir inte befruktat, för äggen är inte dugliga..Då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker...Eller...kanske producerar man inte dåliga ägg jämt?
Jag vetinte.

Skönt att också ha fokus på körkortet måste jag säga, det är verkligen något jag rekomenderar till er som försöker, hitta något annat att sätta motivationen och tankarna på.

Onsdag........

Då åker jag in och kollar så det ser bra ut...Hoppas vi får köra insemination lördag.

Är så glad för att jag fick en kvällstid på onsdagen, så slipper man den  här ångesten över att man måste vara borta, igen.

Förra året, om jag inte minns fel då satte vi igång med utredningen.

Har för mig att jag gjorde spolning av äggledarna i november

För jag minns att jag fick skum jävla blödning i december, blödde lite i flera dagar, men ingen mens.

Fick förhoppningar, tog mitt allra första gravtest, på nyårsafton.

Efter det så beslutade jag mig för att aldrig ta ett test innan beräknad mens igen.

Senaste inseminationen gjorde vi i juni

Och nu fem månader senare så kör vi igen, försöker.

Det är en jävla  grej att dra igång detta igen, humöret, känslorna, längtan, förhoppningarna.Tårarna

Ser tillbaka i min mensapp och inser hur lite sex vi har.

Jag har alltid älskat sex, pratat öppet om sex och ja, haft sex.

På senaste tiden så har jag inte haft lust, ork....Och jag märker att det är otroligt tabu för mig.

Jag minns att jag bloggade om det, och fick nån kommentar"guuud ja o min kille kan inte hålla fingrarna borta från varandra"

Well..bra för er, men vad hjälper det mig?

Och jag inser att vi inte har så mycket sex, rekordet på länge var i augusti, visade min mensapp

Maj var obefintlig och juni nästan likaså.

Vi får se nu då.

Om 8 dagar fyller jag 31.

Skrev ju en snabbis tidigare...

Besöket gick bra, jag får börja äta hormoner idag.

Fick ett nytt märke, vilket jag läst mycket om

Många sjukhus har slutat med pergotime för att det finns risk att man kan producera för många ägg, samt ökad chans för tvillingar.

Så nu ska jag äta en ny, idag till måndag.

Sedan besök igen onsdag

Och sedan förhoppningvis ny tid för insemination.

Inseminationen kan bli av fre lör eller måndag..

Hoppas!

Och jag som ska på Halloweenfest på lördag:)

Nej nu ska jag ta mig i kragen och diska, blir så lätt att jag hamnar framför datorn varje kväll

Köpte små färdiga pannkakor på hemköp för 15 kr som jag hade keso och skinka på, mums!

E svarar inte på telefon, den är avstängd och jag får en klump i magen.

Har ju haft lite förflutet där han inte varit anträffbar och det har hänt grejer, så jag blir orolig...

Men ibland händer det saker och jag får hoppas att han hör av sig.

Sen ska jag nog slänga i en färgning i håret så man är lite fredagsfin imorgon:)

Idag börjar jag hormonbehandling !
Skriver på mobilen och håller mig kort.
Fick dessutom en kvällstid nästa besök så det ska nog inte påverka jobbet så mycket.

Yes! !!

Fick ju en tid på sjukhuset idag på eftermiddagen

"morgontiderna är slut"

Hjärnan gick på högvarv igår..

Okej imorgon är det tisdag, jag måste gå ifrån jobbet mer än en timme innan dess...för att hinna.

Då började hjärnan.

"Fan jag kan ju inte säga till SAMMA DAG om jag ska vara borta på eftermiddagen, kommer skapa kaos.

Jag får maila sjukhuset och föreslå torsdag eller fredag helt enkelt.

Torsdag blir nog bra

Fredag, funkar inte alls...Sen är det försent.

Såhär låg jag och funderade igår.

Sen började jag tänka framåt..

Om jag nu får börja med pergotime, ska man ta det i fem dagar...hmm när kan insättningen tänkas bli då.

Tänker fem dagar framåt...

Just fan, måste be E komma hit då, han måste ju följa med!

Två timmar har gått och jag bara KAN INTE varva ner, jag blir galen.

Jag somnar.

Vaknar FÖRE väckarklockan, alltså...detta händer inte..Jag vaknar aldrig före min väckarklocka.

Vaknar och tänker, om jag gör undersökningen på fredag...så tar jag pergotime fredag-tis...

Inseminering onsdag, fan...onsdag går ju inte...Och verkligen inte torsdag då har vi halloweenfest.

Vad håller jag på med?
SOMNA OM!

Detta är helt galet, pressen jag har över mitt jobb.

Jag ligger och planerar vilken dag jag kan vara borta.

Jag kan inte bestämma när det gäller detta.

Gyn undersökningen ska göras 2-3 dagar efter mensens första dag.

Insemineringen ska göras efter en hormonbehandling.

Mitt i allt detta, idag, går min kollega ifrån jobbet..i två timmar..för att släppa in en kille i sitt hem som ska rengöra fönster

Under detta har hon ansvar för ett idrottspass som vi får ställa in

Så det fick mig att fundera, vafan håller jag på med?
Folk släpper in fönsterputsare!? Då är väl för fan min inseminering viktigare?!!?

Men såhär blev det

Imorgon 8.30 ska jag till gynekologen.

Och jag hoppas verkligen verkligen att allt ser bra ut.

Det "sjuka" är att jag hoppas det mest för att då är det inte totalt onödigt för mig att åka 1.20 min, och vara borta från jobbet , i onödan.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HOPPAS DET GÅR BRA!

Jisses, var otroligt trött igår när klockan ringde och nu likadant imorse, ZzzZZ.

Tråkigt humör och kände mig off och inte alls motiverad.

Hörde av mig till sjukhuset angående gyn undersökningen, jag ska maila dom första mensdagen.

Men ja är fan misstänksam om detta är mensen eller nån annan konstig blödning.

Blodet är ljust och det kommer inte direkt mycket.

Risken finns ju att jag åker dit och att jag har "rester kvar från förra ägglossningen", då blir det ingen kur med pergotime.

Fick en tid, IMORGON 15.15, mailade och frågade om jag kunde få en tid på fredag istället, att komma till jobbet imorgon och be om att få gå tidigare SAMMA dag, ställer till med problem.

Klart man får gå på arbetstid, när det gäller läkarbesök men jag vill ju inte ställa till det för arbetslaget.

Ibland vill jag bara säga vad det är vi håller på med, till mina kollegor så dom fattar varför jag ibland måste gå på läkarbesök...Men nej, detta är privat för mig.

Så jag får väl räkna med att jag kanske behöver åka imorgon, men hoppas på fredag.

Fortfarande beslutsångest angående körkortet.

Har ju bokat en körlektion för manuell.

Men jag är inne på automat.

Kollar på att köpa bil, automat.

Så ska jag vänta med att köpa bil till efter lektionen? fast 80 min lektion får nog inte mig att känna "wow jag borde göra manuell inte automat"

Åh dilemma, och det är så med mig, detta gnar i min hjärna, ja tänker på detta flera gg per dag.

Förra året var jag på en utbildning via jobbet som gav mig otroligt mycket..då...sen hade jag glömt den tills facebook påminnde mig.

Ett av tipsen(som jag säkert bloggade om DÅ också) var att du ska fylla i din kalender med olika färger, för dina olika roller.

Exempel.
Rosa för din föräldraroll.

Blå för din arbetarroll.

Grön för din samboroll

Man har olika roller i sitt liv och det är viktigt att hålla alla roller i fokus och "tanka".

Exempelvis mig själv, jag använder min kalender endast till jobb, så min kalender är bara full med "jobbroller"

Om jag också skulle fylla i min flickvänsroll så skulle det nog vara ganska bra

Exempelvis. gick en promenad med E

Eller.

Såg en bra film tillsamans med E.

Om man väljer att fylla i alla roller så tror jag man snabbt ser, med hjälp av färg, om en färg syns sällan.

Sen ska man försöka se det positiva i varje dag..DET är något jag VERKLIGEN måste träna på.

Jag ser inte positiva saker så ofta.

Så jag tror man måste börja med det lilla..."idag löste du det där bråket, eller du tog det där samtalet med den där mamman"

Tror det är så viktigt att tanka på det emetionella kontot också, all förmycket fokus ligger på mat och träning.

Minns också hur vi fick skriva om vår 80års dag.

Vilka vi trodde skulle vara där och vad dom skulle säga om oss.

Och tänk såhär.

Det du vill att dom ska säga om dig, när du fyller 80..Lev efter det idag.

Vill du att man ska säga att du är en trevlig positiv människa, eller en som är tvär och dryg?

Jag minns att jag grät när jag skrev att "mina barn ska minnas mig som en som alltid ställer upp, som har humor och är trygg"

Jag grät, för jag vet ju inte om jag nånsin kommer att bli mamma.

Igår så jag "bytt är bytt" på tv, tror det var nån repris.

Två tjejer var med, dom fick frågan om dom har barn

"nej vi gav upp IVF karusellen och adopterade istället, sen har vi två fosterbarn"

Var så häftigt att höra nån säga sådär i tv.

Men det är ju galet galet GALET dyrt att adoptera, har inte forskat speciellt mycket i det då det absolut inte är aktuellt för oss. Men det lilla man läst och hört så är det ju absurda summor, visum, och TID.

Fast ja......vad "ska" egentligen ett barn kosta?

Nu är det fertila dagar...E är här, men jag känner mig mest......"jaha"

Känner inte att jag orkar försöka längre, känner att "det får ske om det sker"...iallafall just nu.

Om två månader är jag kanske hysterisk igen.

Det är en otrolig sorg att inte känna längre att man försöker.

Något som har legat i fokus så länge...

Känns som att man har längtat till något...som nu är över....bara det att man har inte några minnen av det.

Mina minnen består bara av mens, tårar, försök och misslyckanden.

Tänkte ju dock testa med progesteronkräm nu dag 16.

Och eventuellt en inseminering i oktober.

Jag kan inte ens just nu fantisera om att ha barn, det är så overkligt.

Som att fantisera att man skulle ha en svans, helt onaturligt och bara........fånigt.

En gammal bekant delade idag ett inlägg om att man ska ge fan i att fråga folK"när ska ni ha barn då"

Jag har länge misstänkt att dom har haft det svårt, men det var en rätt skön "ahh" känsla att nån man faktiskt kännerockså har samma problem som mig

Nu vet jag ju inte alls om hon har några medicinska problem, eller om dom har gjort utredning, men det spelar egentligen ingen roll.

Innan så har jag pratat med folk som är i samma situation som mig, men det är ju för mig okända människor.

Sen har vi hon som födde för några månader sen, efter att haft sex med en kille på krogen.

Wow liksom.

Kikade lite på resor igår, påsken ligger rätt bra till men AHH känns långt dit, känns som jag verkligen skulle behöva en break från mitt liv nu.

Skulle så gärna vilja ha en vän som jag kan åka med.

Har en bekant som nu håller på att bosätta sig på kreta, så det vore kanske något att kolla upp iof.

Imorgon är det redan torsdag känns kanon.

E ska på begravningen på fredag, frågade om han ville att jag skulle följa med som stöd, men det var okej.

Jag träffade ju aldrig henne, men vi hade mailkontakt.

Sen ska det bli lite mysigt att E kommer hit igen.

Det är över två veckor sedan vi sågs....

Och jag hoppas att det blir bra när han är här...En känslostorm får jag nog räkna med(sån är jag) men hoppas den lägger sig fort.

Jag tror det skulle göra nytta om jag hade sex iaf, haha

Jag tror humöret blir jätte påverkat om man inte har sex på länge, det släpps ju lös en massa endorfiner när man har sex , man blir glad och pigg.

Igår fick jag ett psykbryt på min kropp, kände mig som en valross med nikeskor.

Kom hem, vägde mig tre gånger på två timmar.

Kände starka vibbar av mitt gamla liv och fick tillslut slå mig själv på fingrarna.

Fick svar av tillverkaren angående progesteronkräm.

Hon tyckte jag skulle börja smörja dag 16-28.

Så ...wtf jag testar...eller?