Hur beroende är du av facebook?
Jag är absolut beroende och skäms inte alls för att säga det.

Med beroende menar jag att jag kollar facebook varje dag

Om jag inte kollar, så vet jag iof inte om jag får abstinens, så jag vetinte om det räknas som ett beroende då?

Jag tycker det är ett smidigt sätt att hålla koll på folk.

Få en överblick vad som händer i människors liv,

Idag så ringer jag aldrig nån och har längre samtal, annat än min syster.

Och jag tycker det är rätt skönt.

Jag har över 200 vänner på facebook, vilket egentligen är aldelles för mycket.

När jag skaffade ett konto så fattade jag aldrig hur stort det skulle bli så jag addade alla jag kände.

Även om jag bara träffat dom 2-3 gg.

MEN

Facebook har en baksida som jag tror att vi många gånger inte inser.

För att många skriver ju om bra saker, och många överdriver nog lite.

Allt är bra, i sommar ska vi bada, åka till landet, grönalund, liseberg, mormor och grekland.

Många skriver inte om separationer, tomma plånböcker, misshandel eller bajsblöjor.

Och det är klart, jag vill inte dela med mig av det mest privata, men gärna av det som är kul och bra!

Flera gånger har det kännts som att "alla har det så kul och gör massa roliga saker".

"alla har så många kompisar att umgås med"

För det står det ju på facebook.

Jag har en bekant på facebook, en sån som jag aldrig träffar.

Jag har nog inte träffat honom på 7 år.

Han gör alltid så jävla roliga saker.

Känner mycket folk, åker runt i landet till olika människor

Har fin bil och har precis gift sig med en skitsnygg tjej.

Jag har bara tänkt, wow va kul dom verkar ha det.

Idag skrev han ett inlägg om att dom ska separera.

Dom gifte sig ju nyss?

Så livet är inte alltid vad det ser ut att vara..

Och det blev så tydligt iom just detta.

Så jag tror man ska försöka läsa allt med en nypa salt.

För jag tror man tar åt sig och jämför mer än vad man märker av.

Första inskolningadagen tillsammans med alla barn är avklarad.

Verkar vara en väldigt fin grupp med fina och omtänksamma barn.

Imorgon är det dags för dom små liven att äta lunch för första gången.

Jag minns förra året när vi skulle äta lunch. Köttbullar som rullade av tallriken.

Potatisar som rullade över golvet.

Barnen kommer ju från förskolan och där serveras ofta maten vid bordet

Vi har ju en matsal där man tar mat och sen går en bit till sin plats.

Så imorgon ryktas det om pannkaka, så det ska bli spännande:)
Speciellt eftersom jag jobbar på en sockersmart skola så det kommer inte att serveras sockersylt.

Känns riktigt skönt att komma igång med rutiner, jobbar och lära känna barnen och min nya kollega.

Kom hem och E hade lagat mat så det var bara att sätta sig och äta, härligt

Han är rastlös och jag är trött, mest i skallen iof. Men han drog och fiskade nu.

Avbokade tadläkarbesöket idag, ska ju göra min rotfyllning men jag drar verkligen ut på den för att....ja..den skrämmer mig.

HAH och en annan jävligt konstig grej är ju min våg.

Jag hade lite(eller har) vikthysteri då jag såg att jag helt plötsligt gick upp i vikt under två veckor

Alltså jag pendlar hela tiden 3 kg iof.

Vägde en sak på fredagen...sen lördag vägde jag tre kilo mindre.

Båda gångerna vägde jag mig på morgonen.

Söndagen vägde jag ett kg mer.

Men det har ju med så mycket att göra, vätska i kroppen exempelvis.

Imorgon är det dags.

Jag har haft en vecka barnfri tid.

Jag har målat elevernas toaletter.

Vilken otrolig boost det har varit för mig. Jag inser hur jävla osäker jag är på mig själv, och har så enormt höga krav.

Stod och svor när jag skulle måla, och den där maskeringstejpen hamnade snett hela tiden

Men jag klarade det!

Och detta är första gången jag målar och det blev fint, ett riktigt upplyft.

Imorgon kommer 15 förväntansfulla elever med deras föräldrar och jag ser verkligen fram emot detta!

Men för alla är det inte en dans på rosor.

Det finns barn som har en stor klump i magen av tanken på att komma tillbaka till skolan.

Kanske blir man retad, orättvist behandlad, kränkt eller så är man rädd

Precis som när sommarlovet börjar så är det en ångest för många av barnen, att veta att man kanske inte får någon semester

Och att en utlandsresa, eller ett besök på skansen är bara att glömma.

Många barn spenderar sommaren i sin lägenhet, kanske med föräldrar med missbruk.

Därför ska man inte göra en så stor grej av"vad har du gjort i sommar"

Men jag tycker också att man ska prata om vad man gjort, för många elever vill berätta. MEN man ska också vara tydlig med att bara för att dom varit på grönalund så är inte din upplevelse, och din sommar när du "bara varit hemma", mindre värd, eller tråkig!

Fixade naglarna idag.

Gjorde dom sist i början på semestern, så dom var långa och spetsiga och jag tyckte inte det passade för skolstarten.

Vill ju inte råka riva barnen.

Fick nyss en jobbig känsla av att börja jobba igen.

Jag är med i ett par grupper på facebook som handlar om just ofrivillig barnlöshet.

Dom har varit lungna under sommaren, antar att det är för att det är svårt att få behandlingar under sommartid.

Jag tycker inte direkt de där grupperna gör mig något gott, eller för med sig något positivt.

Jag trodde nog att jag skulle få mer motivation när jag såg andra, som har haft det svårt, blev gravida.

Men så är det inte.

Det spelar ingen roll vem som blir gravid, ens efter tio år......det är inte jag.

Deras kroppar är inte min, så ja tänker inte"lyckas hon lyckas jag"

Så jag ska nog kliva ur dom.

Igår fick min kompis barn

En riktigt stor tjej på 53 cm och hon vägde över 5kg...jisses.

Jag har inte brytt mig om graviditet nu sen juni när jag gjorde miin inseminering.

Sen kom mensen nu och krånglade.

Jag blödde i fredags när vi var ute och åt tacobuffe

Lite i lördags och inget alls idag.

Så jag blir rätt jävla less, jag bryr mig inte längre, jag försöker inte få barn, så varför ska min kropp jävlas!?!

Så blod en dag..

Jag fattar fan inget.

Imorgon fotograferas vi också, så jag ska tvätta håret imorgon bitti.

Förra året störde jag mig som fan på att mitt hår såg smutsigt ut:P

Saknar E och vill så jävla gärna ha honom här imorgon när jag kommer hem efter första arbetsdagen.

Jag har ju tusentals gånger frågat mig själv om jag är kär.

Hur kärlek känns.

Om jag är kär i honom eller kär i kärleken.

Jag har ett helvete med mina känslor och mitt humör och jag kan vara en riktig bitch.

Men när de där små sakerna sker, så man blir helt varm i kroppen..då vet man.

Häromdagen hände en sån grej, en liten grej men som betydde massor.

En rätt privat grej egentligen, men äh...bloggen har jag väl inga hemlisar för;)

Vi hade varit och fiskat.

E fick napp(såklart) och inte jag(haha..suck).

Vi var ungefär en timme hemifrån och vi bestämde att vi skulle käka innan vi rätt sent på kvällen skulle åka hem.

Vi åt på ett ställe som inte alls var speciellt mysigt, haha fan vilken otur vi har med ställen.

Det var flera timmar sen jag åt, så jag fick i mig mycket av maten.

Frös så jag skakade gjorde jag också.

Så mätt som attans skulle jag bara gå på toa....Well....det gick inte.

Efter min magsäcksoperation så har jag ibland problem med magen.

Nu är det länge sen, men nu var det dags.

Jag är alltså hård i magen och ...ja.

Så jag satt där på toa, och hade så ont och mådde illa...men det gick inte.

För att tala klarspråk.

Fatta att vara bajsnödig men inget kommer, men du känner att det måste komma....typ.

Kände mig stressad och fick panik

Eftersom jag vet vilket helvete det kan blii

Är det illa måste jag ta hjälpmedel för att kunna gå på toa.

Så jag stressar upp mig själv.

Vetskapen om att tåget gick om 40 min..och att det tar ytterligare 40 min hem hjälpte ju inte att minska stressen.

Jag kommer ut från toan och berättar läget för E.

Det är ju en grej som jag älskar, att jag kan absolut vara öppen med E om detta.

Jag var kallsvettig och hade ont och vi går till tåget.

Det är alltid bra att promenera så det var skönt.

Jag fryser så jag skakar så vi bestämmer oss för att sätta oss på tåget som står inne, fast det inte skulle åka på 26 min.

Och nu kommer något som kanske för många är självklart, men för mig så jävla fint

E frågar hur jag mår, och jag brusar upp mig själv när jag har det sådär med magen och är nog rätt kort i tonen.

Han säger att jag ska säga till om jag vill gå av tåget"säg bara till älskling så går vi av och tar nästa tåg istället"

Nästa tåg gick en timme efter,

Det stödet han gav mig, och att han sa att "självklart kan vi ta nästa tåg"

Gjorde mig så lugn och trygg.

Det är fan inte många människor jag kan förklara för att "jag har förstoppning och as ont, kan vi ta nästa tåg?"

Tåget gick och resan gick bra..

Men när jag kom hem...rusade jag in på toa...skrek av smärta....

Så kom jag ut och höll om honom och tackade för stödet när jag hade ont och stressade upp mig.

Sa att jag älskar honom.

Det krävs alltså att jag ska vara bajsnödig för att jag ska kunna säga de tre magiska orden...hahahahahaha

Men ja, det är de små sakerna som räknas.

Vi fiskade och jag trasslade in linan, som jag så många gånger har gjort.

Men han suckar inte, han blir inte arg på mig.

Jag hoppas aldrig jag glömmer det här lilla, för det betyder så mycket.

Vi åkte och fiskade, med mitt nya rosa fiskespö.

E kastade, och draget flög av, ahhaha åååå våran jävla otur!

Men han fick en aborre!
Som vi slängde i buskarna till en katt:)

Och det var sol!
Förstår ni? Jag har alltså inte solat på HELA min semester.

Så alltså ingen färg.

Så jag satt bara på bryggan och njöt, E brände näsan och jag lite på ryggen.

Sen drog vi och handlade till grillningen.

Vi grillade spett och majskolv, fan va jag åt...:S

Sen gick jag ut på krogen och drack en cola(för 30 kr!) och sjöng.

Och plötsligt så fanns låten!

Say something!

Sååå bra!

Nu sitter jag o bloggar lite och känner mig faktiskt riktigt trött efter idag.

För många år sen så var jag i min hemstad och så kom en gammal halvbekant gåendes med sin cykel.

Den var så jävla cool och annorlunda så jag bara WOW.

Det är en lowrider och dessa cyklar ligger på ca 6000 kronor.

Nu, säljer hon sin cykel.

Cykeln har tyvärr stått utomhus i två år så den behöver nog endel fix...

Men ja, E och jag ska dra och kolla på den imorgon...Är den OK så köper jag den...för 500!

Är ju specialgrejer till den cykeln så behövs det typ ny sadel så passar inte vilken som..

Så vi ska väl också se, det viktigaste om däcken är hela.

Tur att jag har med mig E, jag har fan ingen koll på såntdär.

Sen tänkte jag faktiskt bjuda ut min pojkvän på middag i stan.

Vi äter ju aldrig ute så jag har ingen koll på bra ställen, men frågade om lite råd på facebook:)
Mycket av dagen kommer ju att gå åt att åka och kolla å cykeln.

Juste

Jag svarade henne.

Hon har ringt, smsat och skrivit i chatten

Så jag svarade henne.

Jag tycker att du har ett väldigt otrevligt sätt.

Hon: okej men då vet jag

Jag: japp då vet du, sådär beter man sig inte.
Hon: du var ju fett skum sist.

Jag: Bra då beter du dig illa och jag är fett skum

Hon: bra!

Och jag alltså.....

Varför är HON sur?

Men det är väl så med människor som inte är vana vid att folk sätter ner foten.

Hon lever ju förfan i en relation där hon typ får veckpeng av sin flickvän, är otrogen, ljuger, osv.

Men jag tar en andpaus från henne, och det känns skönt-

Nej nu ska jag krypa upp bredvid min fantastiska pojkvän

tack för idag!

Alltså ahhh va sent jag somnade, INATT.

Halv fem däckade jag tillslut.

Måste ha att göra med att jag gick upp så sent.

Skärpning!; Jag mår inte alls bra av dessa rutiner.

Nu har jag så jävla ont i brösten, haha, skulle lägga mig på mage och bara AJJE, dom är så ömma!

Mensen kommer om 3 dar så ja det är såklart varför.

Kanske var det också endel till varför jag mådde piss...PMS?

Idag är då tanken att vi ska dra och fiska, men min pojkvän är rätt....svårväckt.

Jag ställde klockan på 11.00...11.05 ringer Hon.

Eh okej.

Känns lite skumt att hon ringer precis när jag vaknat, hon behöver såklart höra om jag är sur...

Jag svarade inte.

Inatt låg vi och pratade i en timme.

Det är rätt härligt att göra det ibland.

Vi pratade om hur vi busringde när vi var små.

Jag berättade min rädsla över att bli gammal.

Att jag ofta tänker på hur det kommer kännas att vara gammal.

Kommer jag vara frisk? Ledsen?
Kommer jag ångra saker jag aldrig gjort.

Och mest....

Kommer jag bara barnlös.

Herregud, om jag är barnlös, vem ska hälsa på mig då.

Som vanligt så pratade E lugnt med mig, sa att man inte ska tänka så mycket.

JAG VEEEET.

Och hur fan ska jag kunna bli gravid när vi inte bor ihop, frågar jag honom.

Jag får väl försöka tajma in när du har ägglossning då?

Ja, det gjorde mig lite glad att höra:)

Lite trisst också nu att mensen är på G och jag kommer ha mens hela vistelsen E är här...

Jag sov verkligen länge..alltså...verkligen.

Längtar efter E!

Försökte titta lite på aktiviteter vi kan hitta på.

Tänkte på skansen, det kan nog passa oss.

Sen finns det en buss i stockholm om även åker ner i vattnet, haha fatta va coolt!

Sen finns det en typ linbana som går upp på globen, det kanske skulle vara något?

Annars går jag gärna ut i skogen och leker lite skogsmulle, tror det är bra för själen.

Men nu ska jag ringa och se om han kommer iväg, att passa tider är inte alltid riktigt hans grej.

Sen ska jag googla nåt gott recept som jag kan laga.

Borde plocka bort alla kläder som ligger på ena sidan av sängen också..haha

Och plötsligt blev det märkbart hur sent jag gick upp för det känns som det är lite bråttom!