Kompisarna hade andra planer och bästisen drog på dejt.

Så blev hemmakväll för mig.

Var plötsligt väldigt mycket att se på tv, det var en spännande överraskning.

Uppdrag missbruk och nu nått medium som hjälper singlar att hitta rätt partner. Perfekt att slökolla och blogga till.

Tänker ibland, när jag har en sånhär hemmakväll hur mycket mer alternativ jag hade haft om jag var lite mer social.

Är man mer social så känner man fler folk och får gå på fler tillställningar och göra saker.

Fast sen, äh........jag är den jag är?

Jag har en bekant, hon gör saker varje helg.

Det gör ju jag med, i princip, men jag menar att hon går på tillställningar.

Förra helgen var det tvp kalas och denna helg kräftskiva och födelsedagsfest.

Många av mina vänner kallar jag just bekanta eftersom att dom är det.

Mina nära vänner existerar typ inte.

Det är min kompis C som jag känt länge, men vi umgås knappt.

Sen är det min bästis.

Resten har jag känt i max ett år.

Jag är så rädd att jag ska sitta om tio år och bara, vafan gör jag?

Ska mitt liv handla om att jobba, äta, shoppa  och sjunga på helgerna?

Känns som att jag ser på samma film hela tiden.

Men sen så kanske det är så med människor, att man liksom lever lite samma, och är i sin trygghetszon.

En stor del är ju att jag har en arbetslös pank pojkvän.

Vilket gör att jag inte kan drömma mig iväg om att vi ska resa bort.

Köpa hus.

Flytta.

Bilda familj.

Hitta på saker..

Att hitta på saker som inte kostar eller är billiga i vardagen har vi blivit smått experter på, men man tröttnar.

Mitt liv känns lite på paus och jag vetinte, kanske måste jag engagera mig i något för att känna mig viktig.

Jag har ett viktigt jobb.

Men kanske behöver jag något jag kan enagera mig i, som jag även kan hålla på med på kvällarna så att tillvaron känns mer meningsfull?

Vad engagerar ni er i?
Vad har ni för strössel i er tillvaro?

Kanske är det så att jag aldrig kommer att få barn.

Tänker så mer och mer nu.

Försöker vänja mig vid tanken och acceptera det.

Vill inte att mitt liv ska stå på paus medan jag väntar..hoppas...försöker...längtar.

Så jag borde hitta andra saker i mitt liv som gör mig lycklig.

OH MY, vilken jävla dag.

Men det jag verkligen älskar är att när det är kaos, så använder jag humor, iallafall i mitt jobb.

Idag var det dags för att gå på en längre promenad runt området, över 500 elever.

Jag har de yngsta så då gick vi tillsammans, medan de äldre hade gjort lag.

Vi börjae med att leta efter frukten, den skulle vara vid start, det var den inte.

Jag hittade den tillslut, min kollega stod utomhus med barnen och frukten var inne, så jag fyllde mina fickor med frukt..såg ganka roligt ut...Hur många bananer får man plats med i fickan?

Vi började gå och det gick rätt bra, äldre barn gick om oss men vi hade ingen panik.

Vi kom till en lekpark, svårt att gå förbi en lekpark med barn så vi lät som leka där ett tag.

Promenaden fortsatte och barnen började klaga, jag insåg att jag kommer att behöva tänka ut en genväg, dom kommer inte orka gå hela.

Det fanns en snurrgrej i lekparken som flera snurrade på, då mådde alla plötsligt illa.

Sen började gnället.

OH HERRE GUD.

Ååååå jag mår illa, åh jag har ont i benen, jag vill heeem, jag är hungrig, min väska är tuuung, jag vill kräkas.

Att höra gnäll när man vet att promenaden är ca 45 min till gjorde mig...galen.

En flicka satte sig ner och vägrade gå.

En pojke ramlade, och då gick han och gnällde hela vägen....som en liten hundvalp ni vet

eehh..ehh...uuh uuuh

Sen var han tyst ett tag...sen började han om.

Jag fick tyst räkna till tio i mitt huvud:P

Vi kortade ned promenaden, TACk O LOV och avslutade med korv och mjölk.

Då kände jag en WOW känsla och gav barnen en massa beröm.

Vi avslutade med att kolla på tecknad film...

Imorgon ska jag jobba sent och sen möta upp en tjej i centrum om ska köpa en klänning av mig.

Skönt att få den såld, den är så jävla fin, trodde aldrig den skulle vara så svårsåld.

Annars?

Fick en liten känsla av att jag saknade E idag när jag stod och väntade på bussen.

Kändes lite mysigt.

Kom hem och känslan försvann.

Jag försöker att inte analysera så mycket över varför jag inte saknar honom, är ju över en vecka sedan vi sågs.

Fast jag gör mig själv INGEN tjänst genom att tänka så mycket som jag har en tendens att göra.

Är jag inte kär?

Känslor är så jävla invecklade så jag tror inte saker alltid är så jävla lätta.

Regnet öste ner precis 8.30 när vi ringde in för alla barn, sköönt!

Klockan tio ringde dom från min kollegas sons förskola, han är sjuk...igen.

Jag tror detta är sjätte dagen hon är borta, sen augusti.

Hon var ledsen och klart man inte kan bli sur, pojken är sjuk!
Det gäller att tänka om fort, som alltid i mitt jobb.

Synd bara att många andra inte tänker, så jag får tänka själv.(hoppas det syns på min lön sen)

Fick veta att min kollega sagt en dum sak till en förälder och barn....igen.

Mamman hade pratat med en annan kollega och bett henne säga det till mig.

Jag känner mig jävligt förbannad och sur.

Vi är pedagoger, och självklart gör vi fel.

Men vissa fel är inte okej.

Och nu är det dessutom andra gånger bara sen skolstarten i i augusti.

Så jag gick till min chef.

Sa att JAG inte kan handleda min kollega, det är chefens jobb.

Jag sa till min kollega igår att hon INTE skulle prata med mamman om vad som hänt, att jag hade läget under kontroll.

Men sen hade hon visst gjort det, fick jag höra idag.

Och sagt opassande saker.

Så jag hoppas faktiskt att hon får en läxa, jag är trött på hennes jävla barnsyn.

Jag är trött på att hon säger "Åhh han är så söt", ja han är söt men varför ska du påpeka det? JAG FATTAR INTE?!

Sen beskriver hon barn så lustigt "kalle, han är jätte elak"..."johan, åh han är så gullig och snäll".

Jaha?

Hur är du själv då?

Vi ska inte uppfostra barn, men det verkar hon ha missat helt.

Hon har inte ens någon pedagogisk tanke i sitt sätt utan bara är.....klumpig.

Imorgon får jag veta var chefen sagt och jag HOPPAS att hon inte mesat.

Annars?

Jag tvättar..spännande värre.

Mitt X hörde av sig, han har skrivit "god jul" "glad påsk" "hoppas du mår bra"..ser jag p tidigare meddelande i chatten på facebook.

Vi var tillsammans för 7 år sen.

Han malde på hur det var med hans barn och hur dom hade det , hur det gick i skolan.

Jag var vänlig först och lyssnade men sen blev han aldrig tyst

Då sa jag , att "man brukar inte mala på om sina prolem när man inte pratat med någon på 7 år"

Jag är trött på att vara trevlig, varför ska jag lyssna på hans jävla problem?
Skiter väl i honom?

Mamma smsar mig och säger att jag ignorerar henne och stöter bort henne.

Sa ifrån då också..stöter inte bort dig och tycker det är väldigt elakt att säga så till mig.

Jag har mitt liv och mitt mående men du är välkommen att ringa mig eller smsa, any day-

Är trött på att människor som mår skit ska ösa sin skit över mig.

Står det papperskorg i mitt nylle eller??

Åh va jag älskar den där låten!
Sjöng igår och fick tre hårda kramar av människor jag inte ens känner, det är så otroligt uppskattat och jag tackade massor.

I helgen ska jag ha mens och jag har gått och varit sugen på allt nu i flera dagar.

Häromdagen åt jag chips, fast jag sagt till mig själv att jag inte ska göra det.

Två dagar före chipsen, så åt jag såna där stjärnor....Sen köpte jag en pizza...alltså!!!!

Jag är så trött på min seghetskänsla, jag kommer fan aldrig till skott med saker.

Idag SKA jag hänga upp kläder i garderoben och vika in i byrån.

Efter utgång i fredags och igår så ligger mycket kläder utdraget.

Sen måste jag dra och köpa sån bred tejp, ska posta tillbaka kläder till ELLOS.

Den rosa koftan kom, och den var inte alls som jag trodde så jag la upp den på en köp och sälj sida och fick den såld direkt.

Köpte sju plagg från ellos.

Behöll två;)

Blandannat denna, skitsnygg OCH finns i stor storlek!

winwin!

Sen ska jag boka tvättid, ska bädda rent i sängen ikväll och lägga en ansiktsmask.

Åh va ja känner mig seg och låg!

E ringde och frågade om jag saknade honom.

Nej.

Jag gör faktiskt inte det.

Han var här i över två veckor och nu är det jätte skönt att vara hemma.

Äta vad jag vill, sitta vid datorn, kolla på vilket program på tv som jag vill.

Inte för att min pojkvän är kontrollerande ellerså, absolut inte. Men när man är med nån så måste man ha hänsyn till dens vilja också:)

E blir såklart ledsen, men alltså.........ska jag ljuga?

Han åkte i tisdags.

Jag är dålig på att visa uppskattning för E, tyvärr, så ibland törstar han verkligen efter omtanke. Så jag försöker ge honom det.

Tänker igen på hur fan folk kan bo ihop.

Tänker IGEN på hur det blir om jag blir gravid.....då bör vi väl bo ihop..eller?
Men alltså jag tror verkligen att det blir ett annat fokus om vi har barn, då är det bara inte han och jag och vi tär nog inte på varandra på samma sätt.

Eller så tär man på varandra ännu mer då båda är här hemma och är tillsammans, helatiden.

Fast nu är det såhär........Jag har svårt o tänka mig att jag kommer kunna leva med en annan människa.

Så det har inget med E att göra, fast det kan låta så.

"oj du är nog inte kääär"

Jag är kär, men på mitt sätt:)

Idag är det eventuellt födelsedagsfest, hos en bekant.

Han är rätt tråkig och har varit hos honom på endel småfester och det har oftast slutat med att jag och bästis flyr ut på krogen.

Men trisst att sitta här hemma, ska dra iväg ett sms till kompisen o se hur han ska göra och hur han tänkt.

Att köra med min pappa, som är en fantastiskt person men väldigt unik, är kul men också utmanande.

Pappa hämde mig hemma och vi körde till ett industriområde, jag visste innan att vi skulle dit.

Vi kommer dit och pappa åkte runt för o hitta lämplig plats, lite olikt honom, jag trodde han hade kollat in en plats redan.

Inne i industriområdet åker lite bilar och folk promenerar, plötsligt kör han in till kanten och säger"vi kör här"

Jag vill inte köra här, jag har ALDRIG kört och vill absolut inte köra här där det är mötande trafik.

Nähä..vad gör vi då? Svarar han.

Vi åker lite till och jag ser en liten parkering med kanske fem parkeringsplatser, väldigt trångt, men det får bli där.

Vi övar på att köra framåt och sen backa.

Det är svårt och verkligen mycket att tänka på.

Alla speglarna man ska kolla i, jisses!

Och kopplingen..hahah..den var lite knepig.

Pappa är lugn och sansad och där är han verkligen fantastisk.

Tycker det var en helt okej första lektion, men vill köra på en större yta, jag hann knappt gasa här förrän jag skulle bromsa

Plötsligt säger pappa, nu får det räcka för idag.

Han kanske har rätt, man ska nog inte köra för länge första gången, men jag ville köra mer.

Jag börjar direkt o tänka, "var jag dålig?"

Jag frågar lite skojsamt"var jag duktig", nja jag vetinte säger han då.

Min pappa har ju alltså inte gett mig en komplimang i hela mitt liv. Och det är inget jag är arg på honom för, han kan helt enkelt inte.

(förutom när han hörde mig sjunga förra året och nästan grät..alltså..det var stort!!)

Men jag hade behövt höra att jag var duktig, för det behövs i det här stora klivet med o ta körkort.

Jag ska försöka googla ställen man kan köra på, jag måste ju ha plats!

Fan är ju så många människor som har körkort, klart jag också kan!!

En bra vecka är nu slut:)

Jag gick till affären efter jobbet och funderade vad jag är sugen på för mat.

Jag är nog rätt ensam om det jag köpte.

Ärtsoppa.

Men jag tycker det är smaskens:)

Sen känner jag mig lat att laga något när det bara är jag som ska äta.

Nu är jag mätt som en plätt.

På jobbet:

En bra dag, barnen lyssnade och vi har idag kollat in en massa djur på google.

Vi googlade och småpratade om alla djuren.

Mötte läraren som har eleverna som jag hade förra terminen.

Hon hängde med huvudet och såg ledsen ut

Jag vet att klassen är extremt krävande jag har ju haft dom

Hon är väldigt erfaren och verkar vara en grymt bra pedagog

Nu har hon sagt upp sig,

!!
Hon har haft eleverna sen augusti...nu är det september.

Hon säger att det inte går längre, hon orkar inte.

Jag blir så jävla ledsen!

Hon är ju så jävla bra, och detta bör ju tyda på att ledningen inte stöttar henne på ett bra sätt.

Jag vetinte om eleverna har blivit "värre", men EN MÅNAD har bara gått.

Jag vill så gärna ge dom tips, men man vill inte trampa nån på tårna och leka"jag vet bättre"

Men dom här barnen måste man verkligen ha en relation till.

Från dag ett måste man bli deras vän, någon dom kan lita på.

Jag kan bara inte fatta, det har bara gått en månad.Och TRE personer är utarbetade, och en har sagt upp sig.

Annars?

Har kommit en avi, tror det är den där rosa koftan. Men åhh jag är så trött i fötterna jag orkar inte hämta ut den, men jag e ju nyfiken också:p

Imorgon ska jag övningsköra med pappa!!!
Första gången:)

Jag tackar för den här fina arbetsdagen och hoppas att kvällen blir bra!