Plötsligt ringer Hon mig

Vi pratar i en timme.

Hon berättar vad hon känner för mig, att Hon gillar mig och att Hon har menat allt Hon skriver.

Mina ögon fylldes med tårar plötsligt.

Jag vetinte varför

?!?!?!

Jag vet att Hon gillar mig men när hon sa det sådär blev det så känslofullt.

Är jag en jävla trasa nu, som suger åt mig allt?
Är jag så fattig på närhet?

Är Hon min snuttefilt?

Jag gillar verkligen att prata med Henne och få Hennes uppmärksamhet, absolut.

Men jag blir också förvirrad.

Tänkte att jag iallafall skulle berätta det för Henne, Hon försökte att pressa mig över telefonen att berätta men jag kan inte.

Ögonen fylldes av tårar och jag ville bara gråta, men bet ihop hårt för att inte avslöja mig

Sa att jag skulle skriva istället, att det är lättare så.

Så jag ska väl skriva.

Att jag inte vet vad jag håller på med.

Att detta är otroligt mysigt men också jobbigt.

Att jag inte vill att Hon ska bli sårad.

Att jag tänker på Henne.

Huvudvärken gör sig påmind, jag har haft den från och till hela dagen

Är jag bakfull?

Hon kunde inte ta emot besök, så jag åkte inte, kände mig ledsen, hade behövt en kram känner jag.

Imorgon är det dags för jobb igen.

Nu är det dags att slå ihop alla avdelningar till en, vilket gör att barnen är i olika åldrar och man får jobba med kollegor som man tidigare inte jobbat med.

En kollega är kvar från mitt arbetslag, resten har gått på semester.

Är nog väldigt bra för mig att jobba när det är så mycket som händer i skallen.

Jobbar dock bara mån tis ons.

Vad händer sen?
Flera veckor med ledighet, och jag har inga planer.

Kanske ska jag bara försöka göra roliga saker, utan att tänka för mycket.

Grilla, spela spel, umgås, läsa en bok och bada.

Det behöver inte vara så avancerat!

Jag känner att min och E s relation är sorglig, hur blev det såhär?
E är en fantastisk människa med så jävla många fina egenskaper.

Men dom utvecklas inte, utan han andas bara, han lever inte.

Hur får man en människa  att börja leva?
Det går såklart inte, han måste vakna av sig själv.

Önskar bara att jag kunde ge honom drivet, drivet att ordna en sysselsättning.

Jag ser honom sakta men säkert sjunka, och jag kan inget göra.

Nu är jag ju där igen, jag straffar honom

Jag ringde inte igår och ska(försöka) inte ringa honom idag.

Endel av mig säger att jag straffar honom, "han ska fan ringa mig, han ska LÄRA sig sakna mig, inte ta mig för givet"

En annan del säger, när allt i hans liv skiter sig kanske du behöver vara hans livboj?
Och, han har ju ingen telefon att ringa ifrån.

Så jag vetinte om det jag gör är rätt.

Jag vill bar känna mig behövd, jag skulle ramla av stolen om han imorgon ringde mig från sin mammas mobil bara för att kolla hur jag mår.

Av flera anledningar så gör han kanske inte det.

Men jag vetinte, eftrsom jag aldrig har gett honom utrymme, jag har ringt minst 2gg om dagen...alltid.

Så hur kommer det att kännas om jag inte ringer på två dagar.

Blir han orolig? -förmodligen inte.

Låter han mig vara, för att han tror jag är sur? -förmodligen.

Spenderade nästan tre timmar på en filt med min bästa vän.

Min bästa vän som jag ibland inte klarar av att se, eller träffa.

Han som gör mig galen med sitt speciella sätt och åsikter.

Men han är ärlig och äkta, därför gillar jagg honom massor.

Vi pratade om allt och han frågade om mig och E.

Och det är ju egentligen ingen som vet om att han flyttat, så frågan gjorde mig lite ställd men jag sa väl att det känns jobbig och konstigt..Kan inte sätta ord på det mer.

Nu på kvällen så känner jag mig tom.

Ringde honom som jag brukar för att säga godnatt, lät nog lite kort och ledsen Han var ute och cyklade så han reflekterade inte över det.

Jag kanske kommer imorgon, säger han.

Eh...okej?

Det beror på om en kompis betalar min biljett säger han.

Sen säger han

"då kommer jag nog förbi dig också och lämnar dina solglasögon".

Okej.

Förbi mig?

Jag vet att jag tolkat sönder min pojkväns ord förr, och att jag oftast överreagerar.

Men jag är också så trött på att han ibland uttrycker sig som en jävla spade.

"Jag kanske kommer imorgon, längtar efter dig"
Hade väl låtit jävligt mycket trevligare?

Jag vet att han saknar mig, så varför tvivlar jag.

ENKELT

För jag behöver verklighet och berörning inte några torra jävla ord på telefonen.

Men ja, hahahahah

Han kommer ju förmodligen inte ens, för det är ju alltid så, saker skiter sig fan jämt när han ska planer något.

Jag tror resan därifrån kostar under 100 kronor.

Tanken har alltså inte ens slagit honom att hans mor, syster eller systers pojkvän kanske kan låna ut det till honom, GE honom?

Fattar ni, man har alltså inte ens 100 kronor.

Vad är det för liv?

Jag känner mig så jävla maktlös och jag behöver fan bara en kram!!!!!!!!!!!

Man ska fan inte ha en relation men ändå känna denhär känslan och fan tigga om en kram.

Men WOHO för mig för min pojkvän KANSKE, kommer förbi.

Om han har tid alltså, kan ju vara så att han måste rädda hela jävla världen eller att alla ber honom om hjälp.

fuck it!!!

Fy jag är så himla trött och helt utmattad, så jävla dyg känsla, tur att det är få barn på jobbet.

Känner mig också alltid 40 kg tyngre på sommaren, jävligt drygt.

Idag har jag skrivit med henne hela dagen.

Jag vet ärligt talat inte vad jag gör.

Känner ingen direkt skuld i det jag gör, men det är ju inte okej.

Tänkte att ja skulle säga detta till E, att jag skulle vilja vara med henne.

Är inte kär men har nån sexuell dragning.

Eller har jag det?
Eller är det bara så att jag gillar uppmärksamheten och komplimangerna, att vi flirtar?

Jag tycker såklart det är mysigt att vi pratar och ursäktar väl allt med att min pojkvän förut sa att jag fick ha sex med en tjej om jag ville.

Fast detta är ju såklart lite annorlunda, ibland kan ju flirt vara mer sårande än sex, eller?

Jag kanske bara ska vara i detta ett tag, är ju rätt mysigt och Hon är ju inlagd så vi kan inget göra.

Men hon då?

Kanske blir hon jätte kär och jag sårar henne?

Fast det är ju på en skämtsam nivå nu, vi har hållt på sådär i ett år typ, skojflirtat..Men nu är det mer...ofta.

Idag saknar jag inte E.

Vad beror det på?
Fan, alla jävla tankar gör mig GALEN. Varför kan jag inte bara leva så får saker bli som dom blir..Varför ska jag alltid jaga svar?

Baaah, vilken otroligt seg dag!

Är inte bakfull, mår inte dåligt eller så, är ju aldrig bakfull heller iof.

Men jag är väldigt hungrig, så kanske är jag det?

Maten som jag åt igår föresten!

-Fyfan den var verkligen inte god!

Det var ju en påse med pommes och fisk, BLÄE,ryser bara jag tänker på det.

För det första blev pommesen klar före fisken, så hur fan gör man då, ska jag behöva plocka ur all fisk och lägga in de igen?

Sen var det så konstigt att äta pommes som osade fisk, fisken smakade jag inte ens på, den såg degig ut, HUA!

Idag stekte jag några köttbullar, lök och halloumi, till det åt jag bulgur, mycket godare!

Sen har jag ätit jordgubbar som jag hade lime och mynta på, smaskens!

Glodde på film, satte på tre filmer innan jag bestämde mig för att se den tredje, dom andra två gav jag 30 min sen kunde jag inte se mer. Tråkiga!

Nu är jag hungrig igen så funderar på köttfärs och bulgur:)

Min kompis hade blivit inbjuden till en fest på en dejtingsida han är med på.

Festen ligger här i närheten och han frågade om jag ville med, nej tack.

Känner inte folken som är där, sen var tydligen tjejen äldre och det innebär förmodligen att hon har barn, och chansen att jag har hennes barn på min skola är STOR. Så såntdär blir bara väldigt pinsamt.

Ringde ju föresten barnmorskan här för att jag hade förhoppningar om att dom skulle kunna hjälpa mig med pergotime och undersökningar, det kunde dom ju såklart inte. Där får man bara hjälp  om man är gravid, eller vill ta cellprov.
Och eftersom gynekologen här å sjkhuset är dum i skallen så måste jag söka mig längre bort iallafall.

Har ju Rut som jag gjorde min allra första gynundersökning  hos.

Men det är ju svårt öht nu på sommaren, och på den kliniken finns bara Rut och nån man, som ser extremt sliskig ut.

Så plötsligt kom känslan att jag tror nog att jag aldrig kommer att bli gravid.

Jag blir jätte ledsen om jag säger det högt eller ja nu när jag skriver det.

Men det är ju egentligen inget jag kan påverka.

Jag kan ha sex, helt enkelt.

Och det har jag ju inte nu.

Och nu menar jag inte att jag alltid kommer att vara sex-lös, men att tajma in de två-tre dagarna jag är fertil känns väldigt låg.

Känns jävligt sorgligt, hur kommer livet se ut då?
Det är jobbig nu, men inte AS jobbigt.

Men tänk er alla födelsedagar, julafton med släkten och alla undrar.

Livet går vidare kanske flyttar man, byter karriär men känner att det alltid är något som saknas.

Fan va orättvist.

Hur ersätter man ett barn liksom?

Jag VET att jätte många skaffar hund.

Jag fattade inte detta innan jag själv började skaffa barn. Men många människor som inte har barn, har hund.

Kanske bara ska ge mig fan på att gå ned 30 kg så jag får IVF betalt?

Visst vore det bra, det borde ju verkligen vara en morot...viktnedgång för att få hjälp!!

Fast det är det inte, tanken ger mig otrolig ångest.

Ska jag behöva ge mig in i vikthetsen IGEN?
Jag har levt i den i HELA mitt liv, och nu börjar jag tycka min kropp är rätt...okej.

Nu ska jag börja granska den igen

MEN NEJ, man behöver inte tänka såhär...Jag kan ju börja med att bara röra på mig mer för att det är kul och nyttigt.

Jag har en liten hemlig dröm om att börja träna.

Men jag säger det inte högt för då börjar alla tjata och ska ge tips om bra övningar och gym.

Sen kommer motivationen att man VISST kan träna själv.

Men jag vill inte träna själv!

Så jag måste hitta någon att träna med, kom att tänka på min killpolare men han är verkligen jämt pank.

Kanske vi bara ska träna gratis, promenera o greja.

Åh alltid är det så trögt för mig att ta det där klivet.

Idag var det min och kollegans tur att gå ur barngruppen för att fixa ett rum på fritids.

Har inte varit inne i rummet på två dagar men tänkte inte mer på det, så jag tänkte att vi skulle börja laminera grejer för att tydliggöra vart barnen ska lägga sakerna.

Kommer in i rummet och ser...kaos.

Kaos i ett rum innebär kaos i min hjärna, och nu ska jag städa, rensa och plocka.

Jag blev tvärförbannad.

Då har alltså de andra, under sina fixadagar ställt in saker dom inte velat ha i vårat rum som vi ska fixa!

Jag kliver ur rummet och går raka vägen fram till en kollega.

VARFÖR ser rummet ut som ett kaos, och varför har ni rummet som nån jävla lastzon för grejer man inte vill ha.

Hon försvarade sig väl lite typ "trodde du ville ha grejerna", well trodde? FRÅGA

Jag vet hur det var, hon HATAR kaos och oreda och ville inte ha det i sitt rum.

Eftersom det är flera saker som vi inte vill ha så måste de ställas undan och POW i MITT rum.

Jag hade iaf en fantastisk kollega som sa"nu gör vi detta tillsammans lugn".

Hon förklarade för mig hur vi skulle göra, strukturera upp och börja.

Och det är det jag behöver, TACK!

Fick sen höra att kollgan sagt "oj xxx var verkligen sur för att vi hade ställt in grejer"

Precis.

Jag var sur, och sa det till er, för första gången på ..ja..fyra år.

Hon däremot gnäller varje vecka så fort man har en kaffekopp på diskbänken..GAH!

Rummet blev iaf finare och dom smög in och städade bort sina saker(som dom också ställt in, och skämdes nog lite).

Känner mig så jävla stark de gångerna jag vågar säga ifrån.

Nu är jag hemma och har köpt en sån påse på Lidl med fiskpinnar och pommes i samma påse, nä inte speciellt näringsrikt nej men ...lätt!

Sen blir det nog iväg på en liten förfest med mina cider:)

Klockan rusar dock iväg när man slutar så pass sent så får väl sätta fart här med att prova kläder.

Glad idag, tack!

Jag och min kompis började snacka sex på chatten på facebook.

Vi har varit vänner länge och han är verkligen en fin och bra vän, snackar inte skit och ställer ofta upp.

MEN han driver mig också till vansinnne så ibland måste jag ha paus ifrån honom.

Nu har vi inte setts på flera veckor men vi pratar då och då på internet.

Han har riktigt sjuka sexuella fantasier så det är roligt att prata om dom och vad som "hänt sen sist"

Plötsligt skrev mitt ex på chatten och vi började också att prata.

Han är verkligen en fantastisk människa men också skitjobbig och svår, han mår helt enkelt inte bra.

Men jag kommer alltid vara småkär i honom och han i mig.

Många gånger brukar jag säga att det är tur att han inte bor i samma stad som mig för det är dumt om vi skulle göra något och förstöra mellan mig och E.

Idag köpte jag 8 stycken cider på bolaget.

Det var verkligen länge sedan.

Jag har haft ägglossning och provat och försökt så har försökt att undvika alkohol.

Men senaste kuren lyckades inte, min pojkvän bor inte längre med mig så vi kan inte tajma in denna ägglossning så då ska jag fan dricka:)

Jag är sugen på lokala haket men plötsligt är inte de ja brukar gå dit med sugna

Nån har andra planer och andra vill in till stan, blääääe jag är inte alls sugen på en pub.

Går ju alltid ut och sjunger:)
Men det är nog bra för mig med omväxling.

Få se vad som händer, slutar jobbet rätt sent imorgon också.

Känner mig glad idag, det är jag tacksam för!

Arbetsdagen idag var bra!
Vi gick i skogen med barnen och grillade sedan korv.

Var dock väldigt ansträngande för psyket att gå tillbaka, hahah barnen var trötta och svåra att motivera.

Jag var också trött och grinig.

Man ska absolut inte gå sist på hemvägen för då hamnar man bland alla sega som ska kolla på varenda kotte

Pratade med E och efter igår så har jag bestämt mig för att vi ska vänta med att ses.

Jag bad honom flytta jag får inte glömma det.

För att han ska lära sig att ta ansvar.

Då kan jag inte hålla på att terorisera honom helatiden, utan ge honom utrymme

Så jag bestämde mig för att prata med honom och vara positiv

Ställa mig frågan:
Hur rolig är JAG som flickvän?
Hur rolig är jag att prata med?

Jag kan bara styra över hur jag själv är.

Så hur vill jag vara?
Jag vill vara en stöttande flickvän som förstår.

Jag vill vara en flickvän som E kan prata med efter en lång dag som får honom att le.

Så jag pratade med honom o kollade om läget var bra.

Han sa att han skulle gå ut men att vi skulle höras sen, fick bita mig i läppen för att inte blii galen , utan sa, absolut älskling vi hörs!!

Han hade inte sovit inatt så jag ringde senare och vi sa godnatt och småpratade lite.

Skrattade och pratade allmänt.

Han sa sen, och du jag tror jag vet varför Alex inte ville att du skulle komma, han skäms nog för hur det ser ut här, det är rätt...stökigt.

Jag blev så jävla glad av att höra det där, anledningen!
Men jag sa att det var okej, sa at det nog inte var läge denna helg men det kommer fler.

(fattar ni JAG sa så..jag blev inte hysterisk)

Då blev E typ...jaha...okej ja jo så är det jo.

Typ som att han blev lite förvånad.

Han är nog van att jag blir hystrisk och att han får lugna mig.

Nu blev det bara...okej...ja jo, vad ska du göra i helgen då?

Men jag saknar honom, massor..

Men jag tänker också på hur coolt det blir när han och jag ses, efter tre veckor

Mitt kön gör frivolter.