Klockan ringde 6.20 och jag vaknade och bestämde mig för att stanna hemma från jobbet idag.
Sov vidare.
Vaknade klockn 12.
Så..jag är sjuk...på riktigt.

Imorgon är planen att åka till min syster, som jag har längtat.

Vi ska shoppa och äta middag på restaurang.

Jag kommer att må bättre imorgon.

Känner mig totalt trasig idag...inte bara förkylningen utan känner mig hopplös

Världelös och som om inget har en mening.

Hur kommer livet att se ut utan barn?
Blir det någonsin vår tur?

E är i småland, finns inget jobb för honom i Stockholm  verkar det som.

Vilket innebär att han är iväg hela tiden, och då blir liksom inga barn gjorda.

Nu åker han väl iväg igen...några veckor till i maj, sen då?

Känner mig så jävla arg på honom för att han inte är här hemma dagar som denna, dagar där jag vill skrika och gråta och sova bort mina känslor.

Så när han säger att han inte kommer hem ikväll så blev jag så jävla sur på honom.

Han hade glömt bort att jag skulle bort i helgen, han glömmer JÄMT saker JAG ska göra.

Så nu ses vi på söndag.

Känner mig bortprioriterad, trasig, ful oviktig, hopplös...allt!

Han skriver att han älskar mig jag svarar med dra åt helvete.

Det ska inte vara såhär.

Det var inte såhär det skulle bli.

30 år barnlös krossad och ledsen.

Det var inte planen!!

Sen då på söndag, då ses vi igen, och jag ska försöka lägga upp samtalet om inseminering.

Min pojkvän tror att allt löser sig..

Att det är ju inte så farligt om det tar lite tid, då hinner han få fast jobb och en bättre ekonomi.

Absolut, jätte bra....

Fast JAG bryr mig och JAG vill nu.

Att vi kommer att gå igenom en inseminering kommer innebära sjukhusbesök och att han få komma i en kopp..igen.

Det är något med killar och sjukhusmiljö, jag vetinte vad eller varför.

Jag tror inte han skulle säga nej men han skulle komma med en massa dumma påståenden som skulle såra mig och göra mig ledsen...Precis som innan vi gjorde utredningen.

Varför kan vi inte bara bli med barn som alla andra jävla människor?

Varför kan jag bara inte få visa världen att nu är det vår tur?

Vem är jag om jag inte har barn?

#ledsen #halv #trasig #barnlös #ofrivilligtbarnlös #längtan #sorg #relation #sjukhus

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...