Förkylningen härjar fortfarande och nu har den satt sig i öronen, jag hör jätte dåligt!
Är som att jag har en luva på mig för ljudet känns dovt, jätte jobbigt.

Jag tänkte jag skulle skriva om min förtvivlan över att E är arbetslös, och ja....vad ska man säga?
Han kommer inte till skott, känns som alla andra får jobb...men inte han.

Det som gör så otroligt ont att se är att han är så nere i träsket så det blir svårt att ta sig upp.

Självförtoroendet ligger på minus, likaså orken och viljan.

När ska vi få ett såntdär liv som innebär pengar och att göra saker ihop.

Kvällar där man pratar om jobbet och en gemensam betald semester.

Folk säger att jag borde ställa krav, men vaddå för krav..eller alltså...krav låter så hårt.

Vill ju bara att vi ska ha det bra!

Imorgon är det fredag igen och veckan har verkligen gått fort....igen.

Har verkligen varit skönt nu de senaste dagarna då jag har lagt mig före 22 på kvällen, vaknat härligt utvilad!

Är så jävla trött på en i kökspersonalen på mitt jobb föresten, han har verkligen noll taktkänsla när det kommer till barn och det börjar göra mig väldigt less.

Han gnäller på att barnen spiller och pratar ofta med barnen som om dom vore en sak.

Vi pratar ofta med barnen om hur man uppför sig i en matsal och att man ska respektera varandra och maten.

Men då får han fan visa barnen respekt. SKa du jobba med barn eller i närheten av barn så måste du skärpa till dig

Ja, vet du...barnen spiller, dom är sex år så det är helt normalt.

Och spiller dom så uppskattar jag om du kan hjälpa till och torka om den möjligheten finns, eftersom jag har 20 andra barn att ta hand om.

Nej jag kommer att maila min chef om detta för jag är trött på hans tråkiga attityd, han tilltalar barn som"den där" och det är inte okej.

Det är inte okej för mig att bete mig så då ska det vara samma för honom.