Jag tycker detta är jävligt komiskt.

Facebook togs igår över av inlägg om ESC bidragen osv.

Sen har vi dom som bara hatar, hatar "hela skiten", och tycker det borde bojkottas.

Själv så ser jag hellre musik än sport alla gånger.

Men på något sätt verkar det vara en "cool grej" att låtsass om att man inte vet vem Måns är.

"Sen var det nån kille som hette Måns".

Alltså, jag har sett EN deltävling i mello, och jag vet vem Måns är. Du måste ju ha bott under en sten om du inte vet vem han är.

Handlar lite om allmänbildning i vissa fall kan jag tycka

Men plötsligt så är det coolt att inte fatta nånting, vem är Måns...Eller de som skriver "vaddå vann har det varit något på tv"

Ja förmodligen är det skämt men jag fattar inte det roliga att spela dum?

Men något som ger mig kalla kårar är folk som säger "mums måns", bläää det låter som objektiferat.

Men så är det ju, kvinnor får skriva sexuella anspelningar på män på facebook och dyl, men OJ om män skriver ut något om en lättklädd kvinna.

Jag tycker låten är grym och man fastnar lätt för den.

Däremot förstår jag inte alls hysterin över allt detta.

Nu vann ju tydligen Måns(jag somnade), så jag antar att det innebär att allt hålls i Sverige nästa år?

Där är jag inte speciellt påläst:)

Jag gillade Lettlands bidrag och Spanien var ju as cool...Men dom fick ju knappt några poäng, haha vilken bra smak jag har.

#esc #måns #poäng #poppis

Solen skiner verkligen och en del av mig vill gå ut, en annan vill döda hjärnan framför datorn.

Hela grejen med E och vilket beslut jag ska ta ger mig huvudvärk.

Jag vet att genom det jag skriver och delar med mig av så är han en idiot.

E och jag gör inte mycket saker ihop, och det är ju just görandet som är lätt att dela med sig av.

Alla känslor och berörningar, ord i hemmet dom är svårare att få ner i skrift.

Där är han faktiskt bra.

När han ställer upp, när han hjälper mig komma igång när han säger att jag är vacker, det betyder mycket.

Men nej, det betalar inga räkningar.

"lämna honom", fick jag en kommentar om, absolut, jag förstår er/dig som läser.

Men jag lämnar inte någon så lätt, jag ger inte upp så lätt. Jag måste ställa krav, absolut.

Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan E, framförallt så får jag ont i magen när jag tänker på att jag ska bli singel....singel var hemskt och innan jag träffade E var jag desperat.

Jag vet bara inte vilka krav jag ska ställa, efersom ...jag kan säga att han ska flytta till sin syster...

Men det innebär att han ramlar ut från systemet här och får då börja om på ny kula i ny stad.

För i det stora hela så är det ju ett jobb han behöver.

Ibland kan jag tänka, vad skulle vi få för problem om han hade ett jobb?

Skulle vi bråka om vem som ska diska, varför man inte fäller ner toalocket?

Vi får prata helt enkelt.

Tror det är bra att han åker iväg ett tag iallafall..kanske kan han åka till sin morfar igen?

Sen är det så att JAG är på helspänn hela tiden, nu har jag nog inte berättat varför jag är arg denna gång?

Jag kom hem i fredags och skulle ju iväg på förfest hos mina vänner.

Skulle ta en PET flaska och hälla i lite alkohol i och ser att det inte finns några.

Han har tagit all pant och pantat.

Och nu när jag skriver så inser jag hur otroligt korkat det är att bli arg för en sån sak.

Men det jag blev arg på var att han pantar flaskor och inte säger något, och tar pengarna själv.

Jag blev hysterisk och skrek och skickade elaka sms...för...pantflaskor

Så ni kan ju tro att även jag måste jobba med mig själv.

Jag är på helspänn hela tiden och det här med pantburkarna blev för mycket antar jag, bara grejen att han tar flaskor och pantar dom och tar allt själv.

När jag försörjer oss och delar med mig av allt.