Min kära pojkvän.

Låg och tänkte på honom igår, vi har inte pratat på två dagar för att han har haft saker att göra.

Tänker på hur jävla mycket han varit med om de senaste 1,5 året.

Det är fan som att han vore med i en film, hans liv är iblan som en film.

Han har hyrt ut sin lya och blivit blåst av sin vän, hon drog och blev skyldig honom hyror.

Han har blivit vräkt för att hon hade fester utan hans vetskap.

Kronofogden kom in och tog hans saker till ett förråd.

Han åker till förrådet för att hämta sina saker, ingen kan ge honom skjuts så han slänger det mesta av sina saker.

Hans nära vän dog i cancer.

Hans mamma lever med en man som hotar henne till livet så hon flyr honom då och då.

En av hans barndomsvänner har mördat en annan person och sitter nu på rättspsyk.

Han blev rånad på sin mobil.

Han och jag kan inte bo ihop längre, så han får flytta till en bekant.

Ibland fattar jag inte hur han orkar, hur han orkar vara så positiv som han är och oftast glad.

ALLT han äger och har, ryms i en flyttkartong.

Tänk er att ni bara äger så lite saker.

Och vad gör ja då?
Jag stöter bort honom, skriker på honom, har svårt att krama honom.

Fan.

Men jag gör inte detta med flit, men fan allt han varit med om så kan väl iaf JAG vara en kärleksfull och trygg människa i hans liv?

Jisses, var otroligt trött igår när klockan ringde och nu likadant imorse, ZzzZZ.

Tråkigt humör och kände mig off och inte alls motiverad.

Hörde av mig till sjukhuset angående gyn undersökningen, jag ska maila dom första mensdagen.

Men ja är fan misstänksam om detta är mensen eller nån annan konstig blödning.

Blodet är ljust och det kommer inte direkt mycket.

Risken finns ju att jag åker dit och att jag har "rester kvar från förra ägglossningen", då blir det ingen kur med pergotime.

Fick en tid, IMORGON 15.15, mailade och frågade om jag kunde få en tid på fredag istället, att komma till jobbet imorgon och be om att få gå tidigare SAMMA dag, ställer till med problem.

Klart man får gå på arbetstid, när det gäller läkarbesök men jag vill ju inte ställa till det för arbetslaget.

Ibland vill jag bara säga vad det är vi håller på med, till mina kollegor så dom fattar varför jag ibland måste gå på läkarbesök...Men nej, detta är privat för mig.

Så jag får väl räkna med att jag kanske behöver åka imorgon, men hoppas på fredag.

Fortfarande beslutsångest angående körkortet.

Har ju bokat en körlektion för manuell.

Men jag är inne på automat.

Kollar på att köpa bil, automat.

Så ska jag vänta med att köpa bil till efter lektionen? fast 80 min lektion får nog inte mig att känna "wow jag borde göra manuell inte automat"

Åh dilemma, och det är så med mig, detta gnar i min hjärna, ja tänker på detta flera gg per dag.