Jobbet var verkligen åt helvete.

Kom på mig själv ståendes framför klassen, vädjandes om att dom skulle lyssna på mig.

Kände mig så maktlös, så irriterad, så less så galen

Som tur var så var detta min tidiga dag, tack!

Bestämde mig för att åka in till stan och shoppa, rensa hjärnan lite efter dagen.

Hittade fan inget alls, blev så sur!

Plötsligt fick jag en enorm deppkänsla och det kändes som att all luft gick ur mig.

Ville gråta och skrika.

Jag vill bara ha ett normalt liv!

E har blivit vräkt, jag kan inte riktigt släppa detta.

Det har också visat sig att tjejen han hyrde ut sin lya till har ljugit och varit ett as.

När E var där en snabbis i lyan så såg han att det var spritflaskor överrallt, och han som sa att hon absolut inte fick ha fest där.

Hon har ljugit.

E hjälpte henne, som han fan alltid hjälper folk, och nu är han vräkt.

Det handlade nog inte om den där lilla summan som inte var betald, utan snarare att hon nog stört grannarna.

Hon hade inte diskat på flera veckor så när dom kom dit för att packa ihop alla E saker så var inget diskat, så dom slänger allt...Kvar av E grejer är två kartonger och en jacka.

Jag vetinte hur mycket grejer som är slängt

Han vet inte

INGEN JÄVEL VET

Och såhär håller livet på, knullar oss i röven konstant.

Jag orkar inte!

Jag orkar inte att min pojkvän inte skaffar en jävla sysselsättning.

Jag orkar inte vara vuxen jämt.

Har du sökt några jobb idag?
Har du ändrat adress?
Har du ringt hon som hyrde din lägenhet?
Har du fått pengarna hon är skyldig?

Jag är som en jävla morsa, en frågemaskin som måste kolla av så att allt är okej, så att allt blir gjort.

Var hittar jag hans svaga punkt!??!

Andra människor kan känna....nej fan nu vill jag inte ha det såhär, nu tar jag ett gratisjobb om det så bara är för erfarenhet och att gå upp på morgonen.

Han har ingen lya

Aldrig råd med något

Aldrig NÅGOT
Men ändå ingen drivkraft?
Hur ger man någon drivkraft?

Varför vill han inte jobba?
Vad är han rädd för?

Han söker massor, mailar och ringer säger han...men inget händer

Då måste man väl ha en annan plan?

Vi får prata i helgen...

Och ja, jag vet hur det blir..."Älskling jag ska skärpa mig, jag ska på möte nästa vecka o sen händer det grejer"

Men det händer aldrig några jävla grejer

Sen kramar han mig och säger att han inte vill bråka.

Mitt i allt detta så är E superkärleksfull, skriver små lappar och lämnar hemma.

Små sms och städar och gör det fint hemma.

Han blir extra kärleksfull när jag håller på att sprängas.

Och det gör mig nånstans ÄNNU mer sur

Försök fan inte älska sönder mig så jag mjuknar igen

Nu räcker det

#helvete #jävlar #fan #satan #pojkvän #fanfanfan #relation #jobb #arbetslös #4ever #älskling #lurad #less #break

 

Linda

21 november 2014 01:47

Du är inte ensam.Vi känner med dig.

Sen , när du ska prata med E om detta du känner, kan det vara bra att du innan ni pratar med honom tittar på detta inlägget , det du skrivit menar jag då påminns du det du känner inför att E är passiv. Att titta på orden och få komma in i känslan igen , kan göra att du blir mer fokuserad på det du vill ha sagt , och kan stå emot hans sätt att rädda sig själv genom att han är kärleksfull.

Nu får han en möjlighet att visa att han är kärleksfull genom att lyssna på dig. Och göra något åt sitt liv. Ni är ett par, då påverkar det dig också hur han lever. Pussar och fina små lappar är såklart fint, men bara det ger inte mat på bordet eller tak över huvudet.

Så länge du ser till att ni har allt , känner han inte att han behöver göra något. Han måste få sakna något för att komma på att han behöver något.
Då måste han själv göra något för att få det han behöver, som att köpa mat , dela hyran med dig. Det är ingen ursäkt att man inte har pengar, mat måste man ha och hyran skall betalas. Hyresvärden tar inte hänsyn till att de som hyr inte har några pengar. Inte magen heller..Skall du betala allt detta själv när ni nu är två?!

Älskar man varandra , ser man till den andres behov, man tar hänsyn och delar på ansvaret i vardagen , ni är ju TVÅ.

Fungerar inte det efter en lång tid är frågan om det nånsin kommer att göra det. Då kan det vara bra att prata med sig själv, ärligt analysera sin egen situation.
Vill jag leva såhär och kanske gifta mig och åldras med denna person som inte ser hela mig och mina behov?
Ska jag fortsätta känna mig ensam när vi är två?
Vill jag hålla på och tjata hela livet? Hur kommer jag må när livet kräver mer ansvar?
Ska JAG Kämpa själv som om jag vore ensam?
Är det så JAG vill att Mitt liv ska se ut i framtiden?
Du ska visa E att du är rädd om dig själv, det är först då han förstår att han också ska vara rädd om dig.

Stor kram till dig!

batmanbebis

21 november 2014 21:09

jag vetinte hur jag ska göra!!!!!!!!
ingen tillåter mig att vara MIG som E gör.
jag kan skrika, hota, gråta och vara sårbar...han säger bara "jag försöker ju" och...jag tror att det är så i hans hjärna...att...han har ju gjort allt

 

Linda

21 november 2014 18:09

Hej på dig.
Jag skrev ju sent här igår, så jag tänkte inte på det då. Mitt inlägg kan du ha för att läsa själv. Allt måste ju inte visas på bloggen. Ibland är det lite känsligt, för livet kan kännas tungt. Det var till Dig jag skrev. Ta hand om dig själv!
Kram!

batmanbebis

21 november 2014 21:10

jag försöker hålla allt öppet ifall det kan hjälpa någon annan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...