Alltså..........

Jag vet fan inte vad jag ska säga..

Min pojkvän bor just nu hemma hos hans systers pojkvän, vi kan kalla honom Alex

Alex bor hos flickvännen och det var då rätt bra för min pojkvän att bo där.

Igår sa jag att han kan väl fråga Alex om det är okej om jag kan komma och sova där i helgen.

Det är Alex lägenhet och han bestämmer så självklart ska man fråga honom.

Nu ringer jag min pojkvän som är utomhus och väntar på ett samtal från hans mamma så han är smått stressad.

Jag frågar om han har frågat Alex om jag kan sova där.

E typ mummlar något och säger"jag måste prata fort för mamma ska ringa upp snart"

Okej, men vad sa Alex, har du frågat?
Ja, nej det gick inte.

EH VA?!?!

Då kände jag mig jävligt förbannad, varför i helvete skulle det INTE gå att jag sov där?

För flera månader sedan så pratade vi om att åka till xxx och att det var så bra för vi kunde ju vara i Alex lägenhet då.

Nu plötsligt går det inte?!

Och jag har ingen lust att bo hos hans mamma av flera anledningar, men ja såklart om jag måste så gör jag ju det.

Men detta gör ju saker lite mer komplicerade, både jag och E trodde att jag skulle kunna få komma till Alex lya då och då och att E ibland kommer hit.

Men nu vetefan?!

OM jag nu åker till E i helgen och bor hos hans mamma och träffar Alex så kommer jag ha svårt att hålla käften.

Eller nej, jag kommer inte säga nåt men jag kommer vara sur.

Jag måste bara dela med mig av det otroligt skrämmande mötet imorse när jag satt i 14+ min och väntade på bussen.

En tjej som vi kan kalla Sara jobbade på mitt jobb förut(typ i tre mån) hon har en son på 7 år och en bebis i vagn.

Nu kom hon till busshållsplatsen, och hon och jag är verkligen olika men vi brukar småprata när vi ses.

Hon var uppenbarligen extremt trött på sin son, ,och det kan man ÄR man nog absolut som föräldrer.

Men jag tyckte detta var lite extremt, hennes tålamod var verkligen NOLL.

Mamma när ska vi till xxx ?

-Om fyra veckor

Åh fyra dagar, jag längtar verkligen!

-DAGAR sa jag, sluta spela dum!

Ska moster följa med också?

-Nej din moster jobbar hela sommaren.

Kan jag inte få hälsa på moster och fredrik nångång då?

-Jag sa ju att dom jobbar, ska du vara själv i deras hus eller?

Ja det kan jag vara.

-Okej gör så, lycka till.

Jag vetinte riktigt vad jag ska säga i detta läge utan försöker mest lyssna in.

Hon ler åt mig och säger

Ja gud han är SÅ jobbig, det är väl åldern.

Det fortsätter....

Jag skulle hellre vilja åka till legoland faktiskt.

-Jaha, men det blir inget sånt.

Legoland är jätte fint, kan vi åka dit nångång?

Här blir mamman plötsligt typ hysterisk, vänder sig mot mig och säger

JAG FATTAR inte hur folk kan vilja ha typ 8-9 barn, jag dööööör.

Jaså säger jag och småskrattar.

Pojken tittar på mig och säger sen, man kanske vill ha så många barn

NEJ, ropar mamman, ingen vill ha så många barn.

Hon vänder sig mot sin fullt normala nyfikne sjuåring och säger:

Vet du varför? Jo för att dom vill ha BIDRAG, förstår du? BIDRAG. Sen ska barnen ta hand om varandra, jävla sjukt beteende.

Diskussionen mellan mamma och son fortsätter smått och pojken är inte alls jobbig utan ställer lite frågor bara.

Han är så jobbig säger hon och vaggar vagnen fort.

Nej.

Nej säger jag då plötsligt.

Jag tycker han verkar vara jätte fin och han ställer ju bara vanliga frågor, sen är det as tråkigt att vänta på en buss, ellerhur säger jag och ler mot honom.

Pojken tystnar och tittar ned på sina skor lite blygt.

Blev bara så jävla arg. Din son har en konversation med dig samtidigt som han sitter fint och väntar på en buss, som sen dessutom blev försenad. Är det så jävla mycket begärt att du bara ska svara på hans frågor!?

Och varför lämnar du ens honom på fritids när du är mamma ledig?

Ja jag tackar fan fan för att fritids finns för du hade ju inte tålamodet att vara med din son i en busskur i en kvart.

För det är konstigt, det här med mammaledighet och fritids.

Jag jobbar ju som bekant på fritids och vi har flera barn som går 9-14(vilket är de tider man får ha om mamman är mammaledig/eller pappan såklart)

Jag VET att det finns undantag då man behöver ha sitt barn på fritids, men varje dag?

Fritids är ingen barnvakt, är du ändå hemma varför har du inte ditt barn hemma?

En pappa kom och lämnade sin son och sa "guuud han är så uttråkad hemma"

Ja men hitta på något då?

Alltså grupperna på fritids är enormt stora, är det inte viktigare att platsen och tiden läggs på de barn som VERKLIGEN behöver vara på fritids?

Igår ringer jag E

Vi pratar lite men han ursäktar sig tidigt i samtalet att han är jätte trött, vi hörs imorgon.

Jag ringer idag på lunch.

Jag ringer när jag slutar jobba.

Nej nej, jag har inte tid

MEN FÖR I HELVETE.

När du bodde här hos mig hade du fan all tid i världen nu plötsligt inget alls.

Men jag vet ju hur människorna där han är funkar.

Han bor hos sin systers pojkvän, pojkvännen är mest hos henne.

Men nu när jag ringer så har dom bråkat, så pokvännen är hemma, med kompisar och så är E där.

Så E säger till mig att han (igen) inte kan prata just nu.

Varför är det så jävla svårt att prata med mig i telefonen?!

Att bli avvisad helatiden krossar mig.

Och kan hans jävla syrra sluta bråka med sin pojkvän, dom bråkar fan jämt och gör slut och kastar ut varandra.

Klart jag och E bråkar också, en heldel ibland, men dom är extrema.

Och mitt i allt detta så verkar min kära pojkväns mobil gått åt helvete så han kan inte ringa.

Så alltså kan han inte ringa mig när han nu har en lucka i sitt upptagna liv.

Men hela den här situationen har jag ju analyserat sönder så jag fattar vad som händer.

E flyttar till en stad där hans miserabla syster och mor bor.

Så nu i början är det hälsa på, göra roliga saker och att serva sin mor och syster. Samt att medla mellan dom, då dom också bråkar titt som tätt.

Det är ju knappast en motivation för honom att bo nära dom där två som snarare gör honom till en medberoende av deras problemfyllda liv.

Men jag tycker inte det är okej att E inte vill prata med mig bara för att andra hör.

Men sen tänker jag.

Detta är kanske människor han aldrig träffat, i en liten lägenhet så det kanske inte passade sig att prata med mig som vill höra gulliiga saker och lovord om att allt kommer att bli bra.

Jag skrev iallafall att imorgon är det HAN som ringer, han får låna en telefon, för jag har försökt ringa tre gånger idag men blivit avvisad.

Så vi får väl se.

Vinner inget alls på att säga sådär, för om han inte kan låna någons mobil så blir det inget samtal och jag blir mer ledsen.

Men äh, han har sin mamma, syster och systerns pojkvän där, alla med mobiler...såååååååå

Nej imorgon öppnar jag på jobbet, himla skillnad mot idag när jag började halv tio, sommarschema ftw!

Vi började att bråka igår.

Och igentligen så gör väl alla par det men jag blir så jävla arg, och less.

Min pojkvän är väldigt bra på , att när jag är arg, gör han mig argare.

Han säger ofta "va lite glad istället", eller så säger han att jag blir arg för småsaker

Jag försöker förklara för honom att jag tycker att han säger så varje gång, att jag blir arg på småsaker.

Och jag tycker också att det känns som att jag aldrig får vara arg.

Och känslor är jätte viktigt för mig!

Bråken handlar ju alltid i grunden om pengar.

Igår fick jag ett utbrott för att jag anser att vi aldrig gör något tillsammans.

Det slutade med att jag smällde igen dörren och gick på en promenad och handlade.

Fick ett sms med förlåt , och klart det inte bara är han som ska säga förlåt bara men nånstans så tycker jag att jag ofta har rätt...Det ÄR otroligt jobbigt att försörja två människor, och det har gått långtid nu.

Igår tänkte jag att det är nog fan karma som gör att vi inte blir gravida, karma som vill att vi ska ordna upp våra liv först.

Känns iaf som en väldigt lång ledighet, känns behövligt och fantastiskt.

Nu måste man börja samla ihop tankarna och förbereda sig för jobb.

Imorgon är ju tanken att jag ska in till chefen för att förklara min oro över hösten.

Slog mig igår att , juste min kollega har ju sagt upp sig.

Och oron kommer över mig igen, hur kommer hösten att se ut utan min kollega?

Två har sagt upp sig och tre ska byta avdelning.

Kvar blir jag och två egoistiska pedagoger.

Det är liksom jävligt svårt att jobba med någon som tror att äpplen är päron och som anser att man kan kopiera när det är kaos.

Känner att jag måste va tydlig med min oro och jag HOPPAS inte jag behöver höra "va inte negativ det blir nog bra"

Om du ska snickra ihop en möbel och allt du har att använda är en kanna mjölk, ja då blir man orolig!

#verktyg #relationer #kaos #kompott #jobb #pengar #medberoende #arbetslös

Jobbet var verkligen intensivt idag.

Barnen har snart sommarlov och dom beter sig som att dom precis lärt känna mig, måste testa gränser hela tiden.

Kom hem och E hade lagat middag, som han oftast gör men hela jag skakar av ilska bara jag ser honom

Och så kan det ju kännas ibland, jag är en humör människa och allt är inte fantastiskt jämt.

Men ibland blir jag rädd för mina känslor, håller vår kärlek på att ta slut?

Han har varit borta i två veckor, ingen närhet, inge sex och vi har inte gjort något tillsammans på evigheter.

Så kanske är det det som behövs för att känslor ska vakna igen.

Eller?

Känns elakt mot honom att avvisa honom, vi har inte setts på två veckor och han får inte ens en kram.

Är så trött på vår situation bara..

Allt blir fel helatiden, arbetsförmedlingen strular, allt strular och han får inga pengar.

Jag känner många gånger att jag tror E har någon form av funktionsnedsättning för han brister i en heldel saker, att planera strukturera och ha den där glöden och tro på sig själv.

Känns som jag vill följa med till arbetsförmedlingen och bara höra med egna ord vad dom säger...men jag är inte hans mamma.

Att bli avvisad är det vidrigate som finns, så varför avvisar jag nu min pojkvän?
Hur elak och hemsk jag än varit under vår relation så har han aldrig sagt att han inte vill kramas, aldrig.

Men jag nekar honom konstant.

Jag tror att han mår riktigt dåligt nu då det har varit en massa strul med hans morfar och praktiken. Hans morfar har inte gett honom de pengarna han ska ha och det gör honom såklart ledsen.

När han behöver mig som mest så stöter jag bort honom.

Men...vad behöver jag?

Han tar enormt mycket plats helatiden, och mina tankar går till vad det ska bli med honom, när ska han få ett jobb?
Jag blir orolig och tänker bara på det.

Men vem tänker på mig?

Skulle mer än gärna vilja att min pojkvän vill ha barn lika mycket som mig.

Men det vet jag ju att han inte vill.

Han gjorde utredningen med mig, testade sig, men mycket för min skull..

För hur ska han kunna tänka på att vi ska ha barn när alla hans tankar och ångest går till att hitta en sysselsättning?

Men jag vill.

Ska jag då lämna honom och ha barn med någon annan?
Ska jag vänta?
Hur länge då?

Alla människor, alla relationer har sina kors att bära...Och vårat är absolut hans arbetslöshet.

ah jag vetinte, känner mig ledsen och förvirrad.

Och nu borde jag ju ta upp detta om insemineringen, det är ju inte alls läge för det.

Men tanken var ju i juni, juli har dom stängt....

Ska vi vänta till agusti?, då är det svårare för mig att vara borta från jobbet ju.

FAN

#relationer #pojkvän #arbetslös #kaos #tårar #kämpa #kärlek

Jag har så jävla mycket känslor inom mig som jag inte vet vad jag ska göra med.

Känner mig ensam.

Känner mig hysteriskt jävla arg på min pojkvän.

Och det är nu den här jävla "näää jag vägrar" mentaliteten dyker upp, jag kan ju gå in och väcka honom, göra det till en rolig grej..ta hans täcke och springa iväg.

Men nånstans så tar ändå den andra känslan över, att HAN borde vakna HAN borde vilja vara med mig.

Kommer han ens vakna idag, eller sover han tills imorgon?

Sen imorgon då, då är jag fortfarande sur, men han är bara....utvilad(och dum i huvudet)

Då säger han FÖRLÅT och att "nu kan vi väl vara glada"

Jag vet ju inte ens hur många dagar jag har honom hemma, han ska ju tillbaka till småland.

Åhhhhhhhhhhhh SKITLIV; jag vill bara jobba, att han ska jobba pengarna ska rulla in och vi ska planera en framtid ihop och lägga undan pengar till en resa.

Men nej nu handlar det bara om bråk tjafs missförstånd och pengar.

Känner mig misslyckad för att jag inte blir med barn.

Känner mig rädd för kommande insemineringen.

Känner mig sur för att min pojkvän inte ens behagar att vara vaken så att jag kan prata med honom om detta.

Känner mig trött, så himla trött.

Känner mig rädd för  besöket hos ögondoktorn, vad är det för fel på mina ögon???

Men det är ju sånahär perioder i livet, då man är rädd orolig ledsen ensam eller stressad, jag vet ju det.

Detta går ju också över.

Så det är nog jävligt bra att jag har ett jobb att gå till imorgon.

För då är det sånt jävla fullt ös så man hinner inte ens tänka.

Var ju dessutom sjuk torsdag och fredag och då blir det alltid lite mer fullt ös.

Om fyra veckor är det skolavslutning och det ska bli himla fantastiskt,

Innan dess har jag 11 utvecklingssamtal, pust!

Nej, bloggplatsen vill fortfarande inte att jag ska lägga in bilder så det blir inget med det.

Nu är jag hemma från syster.

Igår var det en tjej i en facebookgrupp som ville skänka två burkar med folsyra, WOW tänkte jag, vilket kap.

Jag tänkte att jag kunde kontakta E så han kunde möta upp henne på söndagen eftersom jag är bortrest.

E svarade absolut!

Kvällen går och E hör av sig idag på morgonen och säger att han sovit jätte dåligt så "jag hämtar paketet imorgon"

paketet?
det är en privatperson och det sa jag ju igår?

Men E går och lägger sig, för som så många andra gånger så är han ju så trött.

Man hade ju kunnat tycka att trött är liksom inte hela världen, men tydligen för E.

Så E la sig och jag kontaktade tjejen som inte svarar på det jag skriver, som väljer att blocka mig?

Vilket bara det är ju helt sjukt...jag ville ses på måndagen istället så det var ju inte som att hon stod ute i regnet och väntade på mig som aldrig dök upp.

Men nää hon blockar mig.

Jävligt skumt beteende av henne och jävligt dålig stil av E, så ingen folsyra för mig, två burkar hade kostat runt 200 kr.

Men det är såhär med E.

Om jag sedan blir arg så säger han "men jag visste inte att det var en privatperson", fast man sagt det

Sen heter det att jag ska lugna ner mig och förlåt och synd att det blev så.

ÅHH JAG BLIR SÅ GALEN.

Ja det är synd!

Sen hans jävla sömnstörningar som kommer i perioder är ju helt jävla sinnessjuka

Igår smsade han mig godnatt klockan tolv.

Nio på morgonen smsar han att han "haft så ont i ryggen och knappt sovit"

Om man har ont och svårt att sova ligger du i en säng i nio timmar då och kämpar?

Han sa att han skulle ta bort den ena madrassen i sängen och "försöka sova nu igen"

En annan NORMAL människa hade konstaterat kanske efter två timmar att "fan detta går inte jag tar bort madrassen"

Men inte min pojkvän han ligger tydligen och plågas i nio timmar innan han kommer på en lösning.

VILKET resulterar i att nu när klockan är 19.00 så....SOVER HAN

Åh det är så jävla sjukt så jag bara vill skrika!

Två veckor sedan vi sågs, men HEY vi tar och sover i tio timmar istället, för min flickvän finn ju kvar när jag vaknar.

Hon går ju ingenstans.

Jag är så jävla less på allt ibland.

Väx upp.

#idiot #relationer #sömnproblem #löften #suck #pojkvän #hysterisk #skrika

Igen så vill jag hylla Sia.

Idag har jag lyssnat på den här två gånger och gråtit.

Jag ska säga något sjukt, en hemlighet.

Ibland vill jag leka död.

Leka död för att jag är så nyfiken på hur folk skulle reagera, vem skulle bli ledsen?
När jag låg där på sjukhuset och inte är kontaktbar skulle min pojkvän fortfarande tro att allt löser sig?
Skulle jag få en reaktion, skulle jag få se honom ledsen?

Skulle saker bli annorlunda efter detta?
Detta är min blogg och där får jag skriva om sånahär sjuka och patetiska saker

Men ibland tänker jag så.

Åh va musik är fantastiskt, jag måste skaffa mig en tatuering som har med musiken att göra.

Funderar på ett kasettband.

Förkylningen känns mycket bättre men jag ska komma iväg till syster, behöver hennes syre och ord.

Fast jag känner mig så jävla misslyckad när jag är där. Hon är gift och har barn.

Vad har jag?

Nej skärp dig, klart jag har saker.

Saker som jag faktiskt har kämpat för.

Glöm inte den tiden då du satt på golvet i din smutsiga lägenhet, när du drömde om mat i kylskåpet och någon att älska.

Big girls cry when their hearts are breaking

#sia #biggirlscry #flickorgråter #sorg #kämpa #hemligheter #lovemelikeudo