Jag älskar det med mig själv. Att jag känner, att jag har känslor och visar dom.

Idag var det dags för avtackning på jobbet, och jag gråter alltid.

Speciellt när det blir sådär känslomässigt, och det blir det ofta. I skola så jobbar man så sjukt nära varandra.

Man har svurit ihop, haft bråk ihop, krävande elever, krävande föräldrar.

Min kollega, min hjälte min högra hand ska sluta. Vi har jobbat ihop i fem år

Jag gav henne en korg med lite olika grejer i, hade mentalt förberett några ord jag skulle säga, men det gick inte

Jag grät, hon grät, vi kramades och det var som att alla förstod....För vi alla är ju lite som en familj tillsammans.

Studiedagen fortsätte och efteråt åker jag till centrum och chillar och kollar lite i butiker.

Imorgon kommer nya eleverna och hälsar på tillsammans med sina föräldrar, ska bli sjukt kul!!

Är en heldel småsyskon som börjar, så där känner man ju föräldrarna sen tidigare.

På plats strax före åtta, föräldrar och barn börjar droppa in.

Pratade lite i klassrummet och alla barnen fick ett vykort med en dikt på.

Sen var det dags att gå ned till flaggstången och sjunga lite sånger.

Jag grät inte.

Jag hann typ inte alls prata med föräldrarna, lite konstigt och dom verkade inte söka upp mig heller.

Två kramade mig hårt och en tackade.

Jag blir lite såhär......jaha

Detta är klassen som jag utan tvekan slitigt mest med.

Men vet ni vad som förvånade mig mest?

Min kollega, som jag jobbar i samma klass som. Hon fick presenter av två barn och jag fick  inget av dom.

Så gör man väl inte?

Man köper väl till ALLA pedagoger eller ingen? Så sjukt jävla dålig stil anser jag.

Annars fick jag blommor och choklad, jätte kul och fint såklart.

Men nej så gör man inte.

En av eleverna som gav henne en present, men inte mig, jag har dessutom haft båda hennes bröder tidigare.

Oh well

Känns rätt otacksamt faktiskt

Om bara föräldrar visste hur vi sliter.

Imorgon är det avtackning för min kollega som jobbat i 10 år.

Det kommer att bli jobbigt, jag tänkte att jag skulle skriva en dikt, men tror det blir för jobbigt.

Har iaf köpt en korg med vin o andra grejer:)

Men nu är det sommarlov och jag jobar på fritids och det är sååå segt med sommarfritids, idag gick ju dagen megasegt

Oj vilken blogghysteri det blev nu plötsligt.

Insåg att jag måste fixa naglarna igen..Såg att dom växt mycket och kollade upp att det var den 15e jag gjorde dom sist..Fan va tiden gått fort, undrade just hur fort dom växer.

Här är mina naglar nu

Jag har ett sånt tempur lack. Vilket gör att det lila betyder kallt och det rosa varmt,

På denna bild är dom väldigt lika men ibland är en hand mer lila än den andra

Tycker att det ger en kul effekt!

5 kampen med barnen och deras familj blev lyckad.

Våra föräldrar är inte så jävla bra på att visa tacksamhet, tyvärr..men jag försökte fokusera på barnen och såg deras glädje.

För det är såhär, jag och min kollega stannade två timmar efter arbetstid för att göra detta, två föräldrar sa att det var kul.

Vi får se hur dom är imorgon på skolavslutningen.

Imorgon kommer jag tidigare till jobbet för att sätta upp fotografier på barnen i taket under olika situationer.

Viktigt att alla barn är med på minst ETT foto(det skulle vara hemskt om man glömde att sätta upp foto på en elev)

Ballonger ska upp och vykort med en dikt ska delas ut!

Detta har varit en extremt tuff klass med många utmaningar, så det kommer bli extra tufft att släppa dom.

Så det blir lite avtackning i klassrummet, sen ner på skolgården och sjunga tillsammans med alla andra klasser.

Phu, man är alltid helt slut efter skolavslutningar.

Idag säger min kollega att hon slutar imorgon, jag trodde hon slutade på onsdag!
Fan är så mycket nu på slutet så jag hade glömt.

Vi har bara jobbat tillsammans i ett år men vi har verkligen samma tänk med barnen och har slitigt tillsammans.

Hon sa att jag var grym, jag sa detsama och blev tårögd.

Har fortfarande en molande värk i magen, hoppas det är positivt:)

Jag ska ju inte tänka på det men..............jag kommer gråta hysteriskt om jag får ett plus på testet.

Den som kommer gråta minst lika mycket är min syster

E kommer nog bli livrädd och inte visa något..Men det är sån han är:)

Sådärja!

Åkte in med bussen sju imorse, huua va trött jag var.

Tröttheten brukar alltid lägga sig för mig rätt så fort men idag har den verkligen hängt med.

Satt och höll på att somna i väntrummet.

E lämnade spermaprovet på plats, han har tydligen inget problem med sånt.

När hade du utlösning senast, frågade hon...Igår

IGÅR!?

Men bra jobbat!
Man ska hålla sig i två dagar.

Men som TUR var så  räckte antalet, fan hade blivit galen annars.

Ingreppet gick fort, det stramade lite sen var hon klar.

Jag fattade inte att hon var klar så jag låg kvar och hon sa "res dig när du är redo"

Perfekt!

Eftersom E har sömnsvårigheter så var han vaken hela natten, lika bra det.

Nu har vi precis kommit hem och jag har en molvärk i äggstockarna, lite som mensvärk.

Ska iväg till jobbet strax då vi ska ha en liten avslutning med eleverna, innan den riktiga avslutningen imorgon.

Skulle behöva ha sex igen men molvärken gör en inte så sugen.

När vi gick ifrån sköterskan sa hon"då får ni höra av er till oss om hur det går, räkna med två veckor nu..jag håller tummarna"

Det var så ballt.

Har ju aldrig sagt detta till någon, bara min syster. Så att få höra dom där orden blev så...wow

Hon håller på oss.

Nu hänger det lite på att ägget ska vara dugligt, spermierna är där och väntar och nu ska det bara klaffa.

Nu är vi här...
E har lämnat spermaprov.
Han hade glömt att man ska hålla sig i två dagar före. ..suck.
Nu ska det förberedas och insemination sker 11.45
Ugglar tillsdess. .

Om 14 dagar är det sommarlov och jag jobbar på fritids.

Kanske skiner solen och man funderar på att drar och badar.

Min mens har kommit och jag är nog jävligt glad över att jobba 8 timmar och få tänka på något annat.
Kanske har jag mensvärk.

Kanske tänker jag på när nästa insemination ska ske.....det får väl bli tidigast i november

Så mycket nytt på jobbet i augusti och sådära.

Kanske tänker jag inte på nästa gång alls...kanske blev allt för jobbigt så jag inte vill gå igenom det igen...just nu.

Kanske blir jag gravid.

Fan

Jag vill inte tänka så, jag vill inte drömma mig iväg

Förlora mig i vackra fantasier att det äntligen ska få bli vår tur.

Tänka på hur fantastiskt det ska bli att berätta för min syster.

Nej.

Jag vill inte förlora mig i dessa vackra tankar för det kommer att göra ondare sen.

Men å andra sidan.

Jag blir nog lika ledsen oavsett om vi inte lyckas.

Men tänk om.

Grät hysteriskt igår, och orkar väl egentligen inte gå in på varför.

Tog sprutan i magen igår, den som ska kicka igång ägglossningen.

Läser att chanserna är rätt låga iallafall vid insemination, 25%.

Men jag läser också att det är 25% att bli gravid om man försöker naturligt.

Och det verkar ju konstigt, hur kan chanserna vara lika stora?
Vid insemination så får man preparat och blir noga undersökt för att sedan föra in sperman vid rätt tillfälle.

Den kontrollen har man ju inte när man försöker själva hemma.

Men ja självklart är detta % ett snitt finns ju dom som ligger betydligt över eller under.

Men i snitt, och det tycker jag är lågt...ynka 25%.

Är inte speciellt rädd inför imorgon, är räddare för hur jag kommer att må nu i 14 dar till mens.

Kommer verkligen att känna efter varje dag och gud........hur fan kommer man att må när mensen kommer?

Hoppas inte jag mår dåligt efter ingreppet dock, jag gjorde ju en spolning i november som jag svimmade av efteråt...bläe

Är iallafall ledig imorgon, chefen var förstående och jag har sagt att jag ska genomgå en behandling.

Ska dock tillbaka till jobbet på kvällen då vi ska ha en liten avslutning med klassen med olika aktiviter.

Tisdag skolavslutning.

Fredag, afterwork

lördag, grönalund.

Hittade ett erbjudande från ICA där man fick 20% på inträde och åkband, great!

Jag ska åka fritt fall!