Meningen är nu att ja ska tatuera mig.

Eftersom min kropp är åt helvete och jävlas med mig så tänkte jag pryda den med ännu ett motiv.

Problemet är egentligen "bara" att jag vill ha den på låret.

Men mina lår är jätte tjocka.

ÅHHH jag hatar att jag nyss skrev sådär, vem fan bryr sig om tjocka lår?
Jag vill inte bli en sån bloggare som pratar om vikt och oroar mig över mina tjocka lår så det där tugget slutar....nu

Men, dom är tjocka...

Är väl mer ett konstaterande, att dom är det.

Så jag måste spegla mig lite nu och se hur stor den bör vara osv.

Sen boka tid.

Jag är så jävla ball när mina impulser kommer sådär

För några veckor sen kom tanken, motivet platsen och sen kör jag.

När jag träffade E så var det ibland jobbigt att inte kunna ses varje dag.

Jag blev stormkär men också reserverad.

När han åkte tåget hem så grät jag men hade ändå en härlig känsla i magen att han var så fin och bra för mig.

Det som verkligen hjälpte var alla sms och telefonsamtal.

Små sms som plingade till i fickan om att han saknade mig, hur vacker jag var osv.

Sen flyttade E.

Och många gånger så ser jag detta som en behandling för honom.

En behandling där han iof måste vara sin egen lärare och läkare.

Där han ska värdesätta mig och vår kärlek och också få nån slags spark i röven.

Så många känslor
.

Nu när vi har varit tillsammans ett tag så minskar smsen, och nu när han inte bor här längre så inser jag hur jävla mycket jag behöver smsen.

Jag vill inte BE om dom, för jag tycker ju dom ska komma självmant.

Vi är inte nykära vi är under en process men jag tycker bara processen är så svår när jag inte får någon bekräftelse.

Han grillar, umgås, åker iväg och fiskar och verkar må bra.

Jag står på paus och vill gråta.

När han inte finns här och kan krama mig så behöver jag smsen.

Men jag vill inte be om dom,så hur gör jag?

När vi var nykära så flödade somsagt smsen och man längtade tills vi skulle ses igen, det fanns inga frågetecken direkt om när vi skulle ses utan vi planerade ofta nästa gång medans vi träffades.

Nu vet jag inte och jag känner mig så ensam!
Jag är så jävla behov av närhet och en kram så jag vill bara skrika!

Jag känner mig mer kär än nånsin då vi gör detta, denna process som jag tror kommer hjälpa oss enormt.

Det hjälper oss enormt att inte bo ihop.

Det hjälper oss enormt att vi nu får sakna varandra, inte ta varandra för givet.

Men det är så jobbigt, och mest av allt nu när denna enorma barnlängtan gör sig påmind.

När inte de fysiska kramarna finns så måste på något vis de virituella kramarna göra det.

Bör ju såklart prata med E om detta, inte be om sms men bara säga hur jag känner mig.

Kanske ska planera att åka till honom i helgen? Jag tror jag skulle behöva det, miljöombyte och bara rå om varandra.

Lägenheten här känns infekterad av kaos.

40 min kvar tills tåget går från centralen och jag kände att jag behövde besöka coop, men visste väl egentligen inte vad jag ville ha...Inne på coop så spelades väldigt avslappnande musik, det var fågelkvitter och ljud av vågor, vilket jag hört förut och tycker det är enormt avslappnande och harmoniskt.

Nu fick jag en klump i magen, och fick svälja gråten.

Köpte....lök?...och gick fort ut ur affären.

Tror jag satt som i en bubbla på tåget hem, stirrade ner i mobilen och tidsvist fanns det ingen mottagning så då reste jag blicken och glodde rakt ut.

Fick bita mig i läppen flera gånger då jag kände att mina ögon vattnades.

Hemma.

På fjärde våningen med hissen så snyftade jag plötsligt till, precis som att allt det jag hållt inne nu bara ville komma ut, fort.

När jag satte nyckeln i låset hemma så inser jag att E inte är där.

E tar inte emot mig eller sitta där i soffan med sitt leende.

Imorgon är jag ingenting igen.

Imorgon jobbar jag och är fröken, jag hoppas jag kan skratta och jag hoppas jag har tålamod imorgon.

I fredags fanns en längtan och ett litet hopp...tänk om.

I fredags skulle man fira midsommar och saknade E.

Nu är det , ingenting.

Jag vill gömma mig, jag vill skrika och mest av allt vill jag ha en kram.

Mensen kom.
Det är så jävla orättvist! Utbrister min syster som har varit väldigt delaktig i detta...
Ja..
Får bara en känsla av att jag vill dela med mig av detta. ..typ till Amelia eller liknande.
E grillar och fiskat med sin syster.
Han är på en semester känns det som.
Medan jag vill försvinna från jordens yta.


Såg en annons i tidningen.
Köpte av nån anledning veckorevyn..jösses vilken skit!
Såhär coola tamponger finns det nu..but Why?

Kom en liten blödning igår.
Sen inget...hela kvällen och natten.
Nu lite till...den är nog på G.
Åh kan du inte bara komma!
Kanske ska köpa ett test ifall den inte kommer imorgon. ..och kommer den kan jag ju spara testet..

Älskar den här känslan som infinner sig nu.

Känslan av att vara trött och veta att klockan inte ringer imorgon, wiie!

Regnet verkligen öser ner och jag blev lite bloggsugen ibland.

Jag tror skrivandet har hjälpt mig mycket i mina stunder, att skriva ner vad man känner och eventuella beslut man ska tas gör det ibland bättre än att tänka allt i huvudet.

Efter soppan popade jag popcorn med ostkrydda och drack ett glas vatten, mums.

Men kännner mig sugen på ännu mer, så ska nog ta en knäckemacka med ost och gurka.

Haha dagarna innan mens står hunger och närhet på schemat.oftast

Ibland har jag nog PMS.

Kollade upp när mensen kommer i augusti och det är ju verkligen en månad jag inte bör vara borta, ny kollega, nya rutiner , nya barn...Åh:(

FAN ska det vara stängt i juli för, en hel jävla månad för att dom ska ha semester, kan dom inte turas om:S

Har funderat lite på att strunta i insemineringen och prova hemma.

Isåfall borde jag ju ta tabletterna som sist, kunna gå till valfri gyn, ta sprutan och sen ..kör vi...utan att använda insemineringen..

Är ju såklart ett jävla bekymmer nu när vi inte bor ihop också, men då får man väl se till att tajma in så att han är här då..Kanske ska maila dom och se vad dom tycker.

Är ju så jävla många besök också, kan ju tycka att jag bör kunna besöka valfri gyn innan insemineringen, en "vanlig" gyn borde väl också kunna se om äggblåsan är i passande storlek?

Tänker också på när E ska komma hit.

Vill ju absolut att han ska känna efter vad han lever för liv först

Men just nu är det nog mest som att hälsa på mamma, lite glid och lyssna på deras problem

Sen kommer vardagen med matlagning, snus och ja....saknaden av mig?

Jag känner mig rätt ensam i detta och känns otroligt jobbigt att min semester kommer ske och han kommer inte vara här.

Min lägenhet är så äckligt varm på sommaren så jag kommer nog behöva ge mig ut...ensam..kanske tillfällen att läsa mer som jag försöker göra redan nu.

Min kompis och jag har iaf pratat om att bada, vi köpte varsina solstolar förra sommaren:)

En av alla gånger han och jag var och badade..utan E, för han sov.

Så vad är egentligen skillnaden nu?

Tja detta är väl en del av reparationen. Jag känner mig ensammast i världen och som att han inte bryr sig

Och han är på mini semester hos sin mamma och blir väl bortskämd med hemlagad mat.

Men ja, verkligheten kommer väl ikapp honom förr eller senare.

Varken han eller hans mamma har ju pengar nog att försörja sig själva ens så dom kan inte ge honom pengar.

Nej juste, en knäckemacka var det ja!

Böjade läsa den där boken som jag bloggade om, den är verkligen speciell och är mer som en fakta bok som jag kan tänka mig att man läser på psykologi linjen så jag byter nog ut den mot någon annan.

Jag måste ha en lättsam bok inte en med massa krångliga ord och fakta.

Glad midsommar på er!

Huu vilket väder vi har idag men det känns ändå som att mitt humör är ganska stabilt.

Åt precis en god soppa med räkor, selleri, sparris och potatis, smaskens!

Blir till att packa lite senare och kolla in vilken buss jag ska ta

Kusinen har inte hört av sig angående skjuts så jag tar mig iväg på en resa som jag tror kommer ta två timmar, dörr till dörr...istället som med bil ca 40 min.

Men men:)

E följer inte med.

Det som är tråkigt där E bor nu är att hans mor bor där. Och hans mor är ett större offer än sin son så jag tror verkligen att E är en medberoende till sin mor.

Alltid ska man tänka på lilla mamma som inte ska vara ensam.

Hans mamma är inte specellt ensam men ändå pratar han alltid som att hon är det.

Jag kan ju tycka att hans familj firar ju inte ens, och dom sitter hans mamma och syster så ja.....dom tre kan ju sitta ihop vilken dag som.

Så tja då får dom sitta ihop och gnälla över världen och kedjeröka, TACK O LOV är inte jag där iaf.

Men men nu blir det mamma och jag kommer ha as kul med min familj iaf.

Såg nyss en jätte bra film, Chappie, den kan jag rekomendera om ni gillar lite sci fi, robotar o sånt.

Sen är ju die antwoord med, ett rätt....speciellt band...så det var kul att se dom göra skådespelar karriär.

Nu börjar brösten ömma så det är ju ännu ett tecken på att mensen är på G

Får inte glömma att packa ner tamponger om jag nu ska sova borta.

Syrran erbjöd mig att åka hem till dom imorgon kväll...
Jag funderar....Älskar att vara med dom, men blir alltid lite deppad också för dom har ett fint familjeliv och jag känner mig så misslyckad.

Skulle behöva vara hemma och dammsuga...haha kanske inte BARA därför men ja somsagt, blir lite depp.

Men skulle kanske vara bra att vara hos syrran när mensen kommer istället för ensam hemma.

Ska nog packa för en hel helg.
Ska det ens bli nå sol i helgen?

Lånade ju endel nya böcker igår.

Detta är nästa jag ska läsa!

Fortfarande vet jag inte hur man vänder bilden, och ingen lär mig:)

Boken är om medberoende och om  barnet inom oss.

Försökte läsa klart min nuvarande bok på bussen idag, men folk jag kände klev på och var pratglada så jag fick lägga boken åt sidan.

Men snart så!

#boktips #medberoende #psykologi #nytt #läsning #avkoppling #terapi