Jag försöker bestämma mig för att inte fråga min pojkvän när vi ska ses.

Utan jag vill att det är han som ska ta initiativet.

Det går sådär.

Två veckor sedan han flyttade idag.

Han lever livet, fiskar, umgås med sin syster, cyklar och promenerar.

Men det är så mycket som jag inser när jag skriver här..

Hur hade då allt sett ut om han hade det skit där han bor nu?
Då hade jag väl bett honom komma hem hit igen och all skit hade börjat om igen?

Så självklart vill jag hans bästa att han ska ha det bra och må bra därborta.

Sen om det är as jobbigt så är han inte den som säger det.

Och det är det som gör det invecklat ibland, för jag skriker saknar och gråter och han bara "allt är bra"

Då blir man lite frustrerad.

Är detta inte ens lite jobbigt för dig?!

Han berättar om hur bra det är och han kunde intte prata mer med mig i telefon för han skulle se en serie och sen sova, upp tidigit imorgon och fiska...

Ja, det är verkligen bra där borta va? Mycket bättre än här ellerhur?
Plötsligt blev jag 5 år igen.

I behov av bekräftelse.

Det är bra här men där du är finns ju du, och du är bra...Säger han.

Orden rann bara av mig, betyder liksom inget att han sa så.

Att bollas med mina känslor.

Mina behov här hemma.

Mina plötsliga känsloutbrott.

Att plötsligt bete mi som 5 år och låta allt gå ut över min pojkvän, vrålandes att han inte bryr sig om mig.

Nu väntar han på pengar från socialen.

Det dröjer eftersom han flyttade härifrån och bytte kommun.

Undra om han tänkte komma till mig när han får pengar?
Om han inte kommer, är jag inte viktig då?

Eller är det så att han kanske anser att jag finns kvar, mig kan man träffa sen och köper saker till sig själv för pengarna istället.

Plötsligt känner jag mig som en påse kött när jag pratade med min pojkvän.

Han pratade om hur han längtade efter mig, min kropp.

Blev sur och han fick försvara sig.

Vilket är svårt.

För att nästa sekund vill jag att han ska beskriva för mig hur han saknar min kropp.

Helvete

Sov middag idag igen, haha väldigt skönt, vaknade klockan fyra.

Jag märker hur svårt jag har att komma igång när jag är ensam.

När E bodde här så skulle vi absolut inte ha suttit inne en dag som denna.

Men det är svårt att ge sig ut själv.

Ska försöka kontakta karaokevännerna och göra lite andra saker ihop, vi kan ju ses på dagen också:)

Men att gå upp och dega och sen få fart att hitta på något är så himla svårt.

Därför jag är glad att jag jobbar nu, för att har jag för många sånahär dagar där jag degar äter och inte går ut så blir jag deprimerad.

Något som jag även märkt, som inte direkt gör mig förvånad är att...

När jag var yngre så konstaterades att jag var kärleksmissbrukare eller känslomissbrukare hur nu terapeuten uttryckte sig.

I det låg ju såklart också sexet och jag gick på möten för sexmissbrukare, visserligen bara två stycken men iaf.

Sen träffade jag E och jag tyckte verkligen jag hade allt sånthär under kontroll.

Men nu när vi lever isär så känner jag att endel mönster kommer tillbaka.

Jag känner ett behov av att registrera mig på en sexsida.

Har varit påväg flera gånger.

Känner ett enormt behov av bekräftelse på mitt utseende.

Detta är såklart inte bra för mig eller min relation så det är inget jag ska göra.

Jag trodde väl lite naivt att detta var över, men sen kommer jag på att när E bodde här gav han mig bekräftelse och sex när jag hellst ville....men nu är det svårare och mycket var länge sen.

Man måste ha respekt för ett negativt beteende och mönster och jag måste se på varningsignalerna på allvar.

En annan sak är...

Tjejen som jag berättade om, som jag känt ett tag..

Känner nån konstig känsla över henne.

Vetinte om det är känslan över att vara behövd.Hon mår dåligt och jag mår bra av att prata med henne, hjälpa henne stötta henne...

Men jag tänker på henne rätt mycket.

Hon brukar säga att jag ska ringa henne när jag blir singel och jag brukar skratta.

E sa engång att jag får vara med tjejer.Vi pratade om otrohet och att vi båda tycker det är noll tolerans, såklart.

Vi har väl inte direkt pratat om det mer, men orden ekar i mitt huvud.

Du får vara med en tjej.

Känns som hon är något substitut för E.

E är ju aldrig med på krogen, aldrig.

Men med den här tjejen så känner jag mig trygg, hon är nära mig och om nån kille är jobbig så kommer hon direkt vid min sida och känns sådär sexigt dominant...på något vis.

Jag älskar ju sånt.

Fan vad ska jag göra med dom här känslorna nu då?
Dom går kanske över, är inte lika oroliga för dom dock som men det andra...

Samkönade äktenskap är nu tillåtet i hela USA.

Fattar ni.

Nu kan alltså alla människor gifta sig med den dom älskar.

En sån jävla självklar sak är inte så självklar för alla.

Detta är så jävla stort så jag tror inte man fattar det, rösterna var dessutom 4-5, så det var rätt nära att detta aldrig skulle gå igenom.

Vita huset lyser i härliga färger för att fira detta.

Jonas gardell bloggar om att han och Mark borde fan åka dit och gifta sig igen, bara för att dom kan.

Fan va sugen jag är på att åka iväg då, utomlands lockar verkligen!

Helgen har gått fort och imorgon är det dags för jobb igen, får inte glömma att jag börjar 9.30, har ju kommit fel tid två gånger, hahah. Den tiden passar mig verkligen inte, blir helt fel i skallen:)

Ser på vädret nu och det ska ju verkligen bli soligt idag, nu får jag liite ångest över att sitta inne faktiskt.

Sen tänker jag på att jag är ute i snitt sex timmar om dagen sen när jag jobbar.

Ser ut som  att man kanske kan lämna jackan hemma veckan som kommer.

Måste in på bodystore och beställa mer vitaminer, skiljer verkligen mycket i pris online.

Pratade med min kompis som nu är på psyket, känner att jag vill hjälpa till och göra något, men går inte nu såklart.

Jag hoppas också att hon blir inlagd och inte bara hemskickad med fler piller.

Fick dessutom höra att hon igår tagit en hel karta med piller när vi var på krogen.

FAN

Jag var ju med henne helatiden.

Känner mig så jävla arg och ledsen på henne, hon måste ha tagit dom när hon var på toa.

Men hon är sjuk(vem fan är frisk nu förtiden?) så jag är arg på sjukdomen inte henne.

Min kompis hör av sig lördag vid 15 tiden och säger att hon vill dö

Detta är en relativt ny vän så jag vetinte vad jag skulle göra.

Hon bor inneboende så dom hade tagit hennes tabletter och gömt dom för henne.

Känns så overkligt allt

Sen gick vi ut.

Hon var glad och på bra humör.

Plötsligt försvann hon.

Vi alla fick panik, jag hittar henne sittandes på en stor parkring...en bit ifrån krogen.

Hon påstod att hon skulle försöka ta tåget hem, bara det att tåget var inte åt det hållet.

Jag blev plötsligt jävligt sur.

Sur på att , jamen ta ditt jävla liv då..Men fan inte här ute. Framför en bil är fan inte rättvist, stackars förare!

Att hota med att ta sitt liv är ju ett rop på hjälp och såklart jätte allvarligt, men jag blir sur.

Vi ringer taxi då försöker hon plötsligt gå ut i vägen WTF?! Idiot skriker jag och knuffar till henne.

VEM fan är DU som ska ta ditt liv när jag är med, ska jag ha det på mitt samvete? Ska jag behöva se det?!

Vi åkte hem och hennes inneboende såg väldigt trött ut.

Hon vet att hon måste sitta uppe och passa henne.

Jag sa att dom måste kontakta psyket.

Och nu har dom gjort det så dom kommer visst för att hämta henne nu.

Är så jävla sorgligt, hon är en fantastisk människa men så jävla trasig.

Livet har verkligen varit otroligt hårt mot henne, hon berättar saker som har hänt henne som gör mig helt chockad.

När jag kommer hem så kliver jag in igenom porten.

Trycker på hissen så den ska komma och jag hör HEJ.

Fyfan jag blir verkligen stel i hela kroppen, där sitter en kille i trappen ner till källaren.

På några sekunder får jag en massa tankar i skallen.

Nu går han efter mig, i hissen.

Jag går in i hissen med hjärtat i halsgropen.

Åker upp mina sex våningar med hjärnan på högvarv, men ändå lugn..För man hinner inte ikapp en hiss om man tar trapporna, speciellt inte sex våningar.

Livet är så jävla skört, tänk om han hade gått in med mig i hissen.

Låser upp min dörr och går in, låser om mig  och då känner jag mig trygg.

Fan jävla samhälle, man ska inte behöva vara sådär rädd!