Igår var en sån mysig och kärleksfull kväll.

E var fin, mina hormoner var i god balans och vi hade det bara mysigt.

Vi började kolla på serien Empire och den var verkligen bra och svår att släppa, sex avsnitt såg vi, sen gick mina ögon i kors, haha.

Höll handen hela kvällen och satt nära.

Jag märker verkligen att närhet är viktigt. Kanske är det viktigare för E än för mig?

Jag tror också att när jag stöter bort honom så blir han osäker, och då blir han en person som jag tycker är jobbig.

Har jag honom nära blir han tryggare liksom.

Igår fick jag paket med kläder som jag köpt av en tjej på facebook.

Var nog 7-8 plagg, som passar både tjej och kille..Var himla fina kläder och ögonen tårades närjag såg en sparkdräkt med smurfarna. Bilden på plaggen var otydlig och jag såg bara några tydligt, men jag slog till iaf..och det var ju värt!

Idag ska vi åka till gamla bekanta, en av dom fyller år.

Vi umgicks mycket när dom bodde i Stockholm men nu är det över 1.5 år sen vi var där.

Blir till att sova över och grilla och träffa deras två små barn.

Jag ska nog sätta fart här med dusch och fix.

Har en tendens att liksom glida, för att jag har mycket tid och sen blir det stress.

Behöver trycka i mig lite linfrö också för att jag känner att magen inte riktigt är som den ska.

Det blev ett vaginalt ultraljud, E höll mig i handen och utbrast"När är den ju!"

Och på skärmen så ser man en skugga som rör sig...Jag tycker det är otroligt svårt att tyda..Och staven som hon undersökte med gjorde att det spände och stramade så jag koncentrerade mig mest på min andning..
Men E berättade vad han såg och han sa att bebis"vinkade"-

Storleken normal, hjärtat slog och bebis sprattlade....YES YES YES!!!!!!!!!!!!

6.1 cm, 4mm var den senast jag såg.

Nu är den värsta tiden för missfall/MA över och det känns så himla bra.

Jag längtar efter att känna sparkarna, jag försöker föreställa mig hur det ska kännas och tanken gör mig lite rädd.

Måste ju kännas jätte konstigt!

Men de flesta beskriver det som jätte häftigt så det kommer jag nog också att tycka:)

Det var så häftigt också att läkaren verkade genuint glad...Sådär äkta glad.

Åh va härligt, gud va roligt för er, det var väl skönt att se bebisen?

Det är hennes jobb detta, men jag blev så himla glad över att hon verkade genuint glad för oss.

Jag tror också att i hennes jobb så träffar hon ju många ofrivilligt barnlösa patienter, så det blir nog en extra stark känsla för henne än för en "vanlig gynekolog"

På jobbet är det ingen som frågar hur jag mår, jag träffar inte så ofta vänner, så ingen frågar där heller.

Jag saknar det lite, vill gärna stå i centrum och dela min glädje.

Men jag tror att mer sånt kommer när det börjar synnas.

Jag är ju tjock så ingen vågar liksom kommentera, men magen har blivit större och mer utspänd.

Sen är det väl minst 60 personer på jobbet som inte vet något, eftersom vi inte är på samma avdelning/del av hus.

Så egentligen är det bara 6 personer som vet på jobbet.

LCHF går sådär fast ändå bra måste jag säga.

Frukost är nu ett måste, kan inte fasta längre och behöver mina två knäckemackor.

Blir lite mycket mackor, och det är lätt att hamna i det där träsket, så visst skulle jag kunna byta ut det mot smoothie.

Igår blev det stekt potatis/pasta och vegetarisk sås..
Fanns inte mycke alternativ för LCHF, så jag tog potatis som jag inte ätit på länge.....

Känns iaf som att jag inte kommer att släppa LCHF och att det är viktigt att jag fortsätter iom graviditeten.

Igår sökte jag till högskola, är väl inte så jävla igenomtänkt egentligen.

Distans, vilket innebär att jag måste gå ner i tid på jobbet och ja, ekonomiskt så får jag lite panik över den tanken.

Men söka kan man ju alltid göra:)

OCH !!!
Jag övningskörde med min moster, och HALLELUJAH!

Sånt lugn, sån säkerhet, pedagogisk, ja allt.

Jag var så grym och så trygg!

Jag har kört med henne igår och idag och har fickparkerat och backat in i en parkering...på två dagar.

Jag har kört med pappa i månader och får inte ens köra ut från min parkering:(

Jag älskar min bebis så jävla mycket redan, och jag är övertygad om att när hen kikar ut så kommer allt falla på plats

Jag kommer fatta att det är det här livet handlar om.

Jisses vilka drömmar jag drömmer som gravid, helt otroligt.

Tidigare så kunde det ta veckor innan jag mindes lite av en dröm, nu minns jag i princip jämt.

Inatt drömde jag att jag var hemma hos en kille som jag hade som KK för flera år sedan.

Och det som jag kände, går egentligen inte att förklara....Men ni vet, känslan av att bara vara ett ligg, av att inte vara någonting värd...Så kändes det..igen..i drömmen.

Hur han tittade på mig, hur han slängde ut mig, i drömmen, för att hans snygga blonda tjej skulle komma.

Jag mötte henne utanför lägenheten.

Jag tog fel väska.

Så mycket detaljer i en dröm.

Dagen igår var kaos, jag grät så hysteriskt så jag inte kunde andas.

E frågade om han skulle flytta.

Vi pratade, är så rädd och orolig för framtiden, för graviditeten, för bebis..för hur vi kommer att ha det, att det ibland driver mig till vansinne.

Vi höll om varandra och det var faktiskt otroligt skönt att få gråta, grät verkligen hysteriskt.

Idag var E på arbetsförmedlingen och bokade tid på VC för hans bihålor

Så det är två grejer som jag har tjatat på honom för.

Imorgon ska jag övningsköra med min moster!
Är så jävla pepp att få köra med henne, gick inte alls bra med pappa sist och jag tror att hon är mycket bättre för mig!

Onsdag, ultraljud...SNÄLLA låt allt vara som det ska..Rätt storlek, hjärtat slår och allt är där...

Jag tror jag håller på att sprängad.

Jag tror jag måste prata med någon utomstående snart.

All den här jävla oron för framtiden gör att jag snart kommer att bli dum i huvudet. Eller ligga ihopkurad i sängen och bara sova.

Jag är så trött på att jämföra mitt liv och mitt förhållande med alla andras.

Varför verkar alla andra må så bra?
Varför har alla andra så jävla bra föräldrar som ringer varjedag under graviditeten, köper vagn och drömmer sig bort till  hur det ska bli när bebis kommer.

Jag har en snäll pojkvän.

Men sen då?

Vi kan aldrig göra något, vi gör aldrig något!
Nu är det snart sommar,och vet ni att jag har haft ångest flera år i rad när det är sommar?

Värmen, solen, vädret och LEDIGHETEN gör att jaag vill göra något.

I flera år har jag velat avsluta min semester för att jag orkar inte bara vara hemma och stirra.

Men hitta på något då?
Absolut! Jag försöker, försöker planera något som jag kan göra tillsammans med E.

Men hur lätt är det när en människa har nån jävla sömnstörning så den sover bort halva dagen?

Brukar planera in en vecka med min syster, och det är verkligen alltid den veckan som är fantastisk.

Men hur kul är det att ta med E till min syster, att vi kanske hyr stuga?
Kul med en pojkvän tillsammans med en barnfamilj som går upp vid tolv.

Barnen älskar honom och hur kul är det att se dom besvikna för att han är en jävla tröttmössa.

Och vår bebis då?
Kommer den få uppleva något?
Kommer jag ha orken och motivationen att försöka hitta på saker med mitt barn?
Kommer det att finnas pengar kvar ens?
Nu ska vi flytta till en lägenhet med 3000 kr mer i hyra, jag är LIVRÄDD

Och mitt i all denna oron över mitt liv, mitt liv...vad håller jag på med? Ville jag ha det såhär?

Så oroar jag mig för att graviditeten inte ska fortsätta.

Jag orkar inte vara orolig, arg, bekymrad, irriterad, rädd, ledsen, livrädd.

Därför vill jag bara ha måndag då jag kan jobba, skratta vara med barnen och glömma mitt privatliv.

Men ska kontaktamin barnmorska och fråga om det finns en samtalsperson där som jag kan prata med, jag måste.

Övningskörde med pappa och det gick inte bra.

Det känns helt enkelt som att jag aldrig kommer att lära mig.

Jag är på helspänn helatiden och det är otroligt jobbigt, jag slappnar av på landsvägar och där det är lugn trafik.

Jag gjorde fel i en korsning och pappa svor och jag skrek på honom.

Det är nog så mycket lättare om man börjar övningsköra som ung.

Jag vill så gärna ha körkort men nu börjar jag faktiskt tappa tålamodet, det är så mycket tid och SÅ mycket pengar som kommer att gå åt till detta.

Och hur fan ska jag kunna ha en bebis i bilen?!?!

Sen har jag något jävla strul med mina ögon.

Blev ju skickad till ögonsjukhuset förut pga skelning, och gick nyligen på återbesök och hon sa att skelningen var okej.

Nu tycker jag att den har blivit värre.

Så det är väl bara att ringa dit och boka in en tid.......suck

E och jag har bråkat.

Fixade en ny mobiltelefon...men då behövdes det ett nanokort till den, som jag inte har i min gamla.

Så kom jag på att jag måste föra över det jag har på mobilen till minneskortet innan jag byter mobil, satt met det igår och det gick inte...så jag måste be om hjälp....Fast jag är sur på E, hatar att be om hjälp!

Jag vill bara låsa in mig själv och skrika.

Och alla dom där jävla graviditetsgrupperna där alla beskriver sig själva och man har hus och körkort och fast jobb och en fantaaastisk man.

Suck.

Jag vill bara jobba,helgerna är roliga om man har inplanerade saker men annars är det fan bara grubblerier och för mycket funderande.

Min kompis frågade om vi ville komma på grillning och födelsedagsfirande nästa helg, det ska jag nog nappa på, vi behöver göra något tillsammans.

Ligger flera timmar bort så vi behöver nog sova över.

Piss dag helt enkelt.

Något som hjälpte mig otroligt mycket efter att jag plussade var att göra ett tidigt ultraljud, att få se att det fanns på riktigt var fantastisk.

Det tog emot att köpa kläder de första veckorna, kändes som en dröm allt och det var svårt.

Nu går jag ju inte in i en affär utan att ta en sväng förbi babykläderna.

Kände mig rätt klar över de stora grejerna till bebis men sen så såg jag denna:

En babysitter är väldans bra och som ni ser på bilden så kan man fälla ned ryggstödet så det blir en vagga.

nypris 1500:-

Jag betalade 400 och den var använd i två månader..

Jag kan inte blunda för sånna kap;)

Jag har varit helt inne på att ha bebis i babynest i sängen men sen inser jag hur otroligt trångt det kommer att bli.

Att skaffa en spjälsäng känns nu som ett måste, men jag vill ha den intill sängen och att man tar bort ena sidan så att jag lätt kan "dra över" bebis i babynestet från min säng till spjälsäng...Att gå upp och lägga bebis i spjälsäng är inte ett alternativ.

Så TROLL gör sånna sängar, men där är dom himlans dyra även på den begagnade marknaaden så en sak slog mig:

köp en billig spjälsäng och såga bort ena sidan...as bra ju!

Finns spjälsängar för 200 och då har jag inga problem att såga sönder, sen när spjälsängen ska stå för sig själv så köper man en ny.

Ska fundera lite mer på det, där känner jag iaf ingen panik.

Men kommer det upp en billig TROLL säng kommer jag nog ha svårt att hålla fingrarna i styr.

Kanske också blir så att jag inte ens använder den här babysittern jag nu köpt, och hammocken jag köpte tidigare.

Jag menar...ha bebis sovande i babynestet bredvid sig i soffan känns som ett kanon alternativ...hammocken tyckte jag mest var snygg och praktiskt.

Men många säger att just en babysitter är kanon om du ska ta en dusch, laga mat ellerså:)

Så jag är nöjd över mina köp:)

Så det vore kanon om allt var okej nu på tisdag när jag ska göra ultraljud, få slappna av och känna mig lugnare.

Jag måste påminna mig själv att fostret är lika stor som en ruta choklad, så jag känner den inte...och den gör inte mycket väsen av sig.

Och tack o lov inget illamående, och enligt läkare är det väldigt ovanligt att man börjar må illa efter v12.

Och v12 ska ju också räknas som den veckan då man kan andas ut.

Fostret utveckling har kommit långt och risken för MF/MA är mycket lägre.

Så hoppas nu!

Fredagarna är speciella, då går jag in i ny graviditetsvecka...

Lite har hänt sen sist.....

KUB test är ett blodprov som modern tar...fem rör..sedan går man och gör ett ultraljud där man mäter nån grej vid nacken och andra saker för att kolla avvikelser och sannorlikheten för att föda ett barn med downs syndrom.

På inskrivningen på MVC så tackade jag ja till KUB som dom här erbjuder alla gravida kvinnor, tidigare erbjöd man bara kvinnor över 35.

Hon skickade en remiss och jag tog ju blodprovet dagen efter...

Tänkte bara...WOW en chans att få se bebis.

Sen tänkte jag om.

Jag tänkte på hur jag är som person, hur jag nojar och hetsar upp mig, oroar mig, tänker femtio steg framåt och blir hysterisk.

Hur skulle jag må och reagera om jag fick avvikelser på testet?

Jag skulle bli hysterisk, oroa mig och må skit.

Det är inte bra för mig eller för bebisen.

Man kan tycka att många vill bara förberedda, att man VET att barnet kommer att behöva extra stöd och kan förbereda sig.

Men nej, jag känner inte så...trots att jag vill förbereda mig jämt, men jag vill inte oroa mig.....och testet är inte 100% säkert.

Så jag kommer inte att göra testet.

Men vill se bebis så jag mailade till kliniken där jag fick göra det tidiga vaginala ultraljudet...och det var inga problem, du är välkomen på tisdag!

Skönt, härligt, wow, jag kommer att få se bebis igen.

Nu är det en bebis, jag är nu i v12.

När jag såg på ultraljudet sist då var det i princip i precis den veckan man kan se ebryot, och hjärtat.

Det var fantastiskt

Men nu är det ett foster, som har ben och fingrar och tår...om än jätte jätte liten.

På något sätt känns det så jävla mycket mer spännande och oroligt nu
.

Jag älskar ju den  här bebisen.

Jag längtar dock tills den perioden där jag kan gå en HEL vecka och bara tänka WOW; jag ska bli mamma.

Nu funkar det nån dag hit och dit men sen kommer oron.

Varje morgon på bussen sitter jag och klämmer lite diskret på mina bröst...för att se...är dom ömma.

Och min syster är så jävla fantastisk, vad skulle jag göra utan henne?
Varje dag ringer vi varandra, pratar om framtid, bebis, namn framtiden...Jag drömmer mig bort med henne och när jag pratar med min syster så finns det ingen oro.

Jag vet att du kommer föda i oktober, tro mig.

Hon låter så säker när hon säger det, inte för att vara snäll utan hon låter säker.

Eftersom min mamma inte bryr sig speciellt mycket så är det kanon att ha en sån syster, tvekar inte en sekund att ha med henne på förlossningen, hon är nog ett grymt stöd!

Jag vill så gärna känna graviditeten mer.
Men vill ändå vara glad att jag mår bra.
Det är så jobbigt att vara rädd.

Gjorde jag ett misstag som berättade så tidigt?
Men jag var ju så glad!

Åt chips igår...en hel påse. Som jag inte ätit sen oktober.
Det var inte speciellt gott...och jag somnade på soffan. .sov i 1.45 Smart.

Men det är bara ta en dag i taget....