Jag tror jag håller på att sprängad.

Jag tror jag måste prata med någon utomstående snart.

All den här jävla oron för framtiden gör att jag snart kommer att bli dum i huvudet. Eller ligga ihopkurad i sängen och bara sova.

Jag är så trött på att jämföra mitt liv och mitt förhållande med alla andras.

Varför verkar alla andra må så bra?
Varför har alla andra så jävla bra föräldrar som ringer varjedag under graviditeten, köper vagn och drömmer sig bort till  hur det ska bli när bebis kommer.

Jag har en snäll pojkvän.

Men sen då?

Vi kan aldrig göra något, vi gör aldrig något!
Nu är det snart sommar,och vet ni att jag har haft ångest flera år i rad när det är sommar?

Värmen, solen, vädret och LEDIGHETEN gör att jaag vill göra något.

I flera år har jag velat avsluta min semester för att jag orkar inte bara vara hemma och stirra.

Men hitta på något då?
Absolut! Jag försöker, försöker planera något som jag kan göra tillsammans med E.

Men hur lätt är det när en människa har nån jävla sömnstörning så den sover bort halva dagen?

Brukar planera in en vecka med min syster, och det är verkligen alltid den veckan som är fantastisk.

Men hur kul är det att ta med E till min syster, att vi kanske hyr stuga?
Kul med en pojkvän tillsammans med en barnfamilj som går upp vid tolv.

Barnen älskar honom och hur kul är det att se dom besvikna för att han är en jävla tröttmössa.

Och vår bebis då?
Kommer den få uppleva något?
Kommer jag ha orken och motivationen att försöka hitta på saker med mitt barn?
Kommer det att finnas pengar kvar ens?
Nu ska vi flytta till en lägenhet med 3000 kr mer i hyra, jag är LIVRÄDD

Och mitt i all denna oron över mitt liv, mitt liv...vad håller jag på med? Ville jag ha det såhär?

Så oroar jag mig för att graviditeten inte ska fortsätta.

Jag orkar inte vara orolig, arg, bekymrad, irriterad, rädd, ledsen, livrädd.

Därför vill jag bara ha måndag då jag kan jobba, skratta vara med barnen och glömma mitt privatliv.

Men ska kontaktamin barnmorska och fråga om det finns en samtalsperson där som jag kan prata med, jag måste.

 

Mi

10 april 2016 18:14

Dagens föräldrars största problem - tycker jag - är hur överaktiva de är med sina ungar. Barn vill ha vuxna som sitter ner och lyssnar och skiter egentligen i dyra mobiler och att utöva idrott sex dagar i veckan. Sluta jämföra dig (skitsvårt, jag vet) och tänk att du är en schysst och kärleksfull person - det räcker långt!!

batmanbebis

10 april 2016 19:31

Tack!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...