Det blev ett vaginalt ultraljud, E höll mig i handen och utbrast"När är den ju!"

Och på skärmen så ser man en skugga som rör sig...Jag tycker det är otroligt svårt att tyda..Och staven som hon undersökte med gjorde att det spände och stramade så jag koncentrerade mig mest på min andning..
Men E berättade vad han såg och han sa att bebis"vinkade"-

Storleken normal, hjärtat slog och bebis sprattlade....YES YES YES!!!!!!!!!!!!

6.1 cm, 4mm var den senast jag såg.

Nu är den värsta tiden för missfall/MA över och det känns så himla bra.

Jag längtar efter att känna sparkarna, jag försöker föreställa mig hur det ska kännas och tanken gör mig lite rädd.

Måste ju kännas jätte konstigt!

Men de flesta beskriver det som jätte häftigt så det kommer jag nog också att tycka:)

Det var så häftigt också att läkaren verkade genuint glad...Sådär äkta glad.

Åh va härligt, gud va roligt för er, det var väl skönt att se bebisen?

Det är hennes jobb detta, men jag blev så himla glad över att hon verkade genuint glad för oss.

Jag tror också att i hennes jobb så träffar hon ju många ofrivilligt barnlösa patienter, så det blir nog en extra stark känsla för henne än för en "vanlig gynekolog"

På jobbet är det ingen som frågar hur jag mår, jag träffar inte så ofta vänner, så ingen frågar där heller.

Jag saknar det lite, vill gärna stå i centrum och dela min glädje.

Men jag tror att mer sånt kommer när det börjar synnas.

Jag är ju tjock så ingen vågar liksom kommentera, men magen har blivit större och mer utspänd.

Sen är det väl minst 60 personer på jobbet som inte vet något, eftersom vi inte är på samma avdelning/del av hus.

Så egentligen är det bara 6 personer som vet på jobbet.

LCHF går sådär fast ändå bra måste jag säga.

Frukost är nu ett måste, kan inte fasta längre och behöver mina två knäckemackor.

Blir lite mycket mackor, och det är lätt att hamna i det där träsket, så visst skulle jag kunna byta ut det mot smoothie.

Igår blev det stekt potatis/pasta och vegetarisk sås..
Fanns inte mycke alternativ för LCHF, så jag tog potatis som jag inte ätit på länge.....

Känns iaf som att jag inte kommer att släppa LCHF och att det är viktigt att jag fortsätter iom graviditeten.

Igår sökte jag till högskola, är väl inte så jävla igenomtänkt egentligen.

Distans, vilket innebär att jag måste gå ner i tid på jobbet och ja, ekonomiskt så får jag lite panik över den tanken.

Men söka kan man ju alltid göra:)

OCH !!!
Jag övningskörde med min moster, och HALLELUJAH!

Sånt lugn, sån säkerhet, pedagogisk, ja allt.

Jag var så grym och så trygg!

Jag har kört med henne igår och idag och har fickparkerat och backat in i en parkering...på två dagar.

Jag har kört med pappa i månader och får inte ens köra ut från min parkering:(

Jag älskar min bebis så jävla mycket redan, och jag är övertygad om att när hen kikar ut så kommer allt falla på plats

Jag kommer fatta att det är det här livet handlar om.

 

Days by Johanna

14 april 2016 21:10

Härligt och få se er lilla bebis och skönt de värsta veckorna är över. Det är häftigt, ibörjan känns det som det bubblar imagen, små myror. Först efter RUL och jag sett bebisen kändes det mer som små sparkar.

http://daysbyjohanna.blogspot.se

batmanbebis

14 april 2016 21:31

Åhh längtar!
tack för dina ord!:)

 

Eva A

14 april 2016 22:08

underbart!!

Kram Eva

batmanbebis

15 april 2016 11:34

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...