Jag lyckades söva om bebis imorse så vi gick upp klockan sju..woho!
Gav henne gröt till frukost och hon åt..hon har inte gillat den tidigare. Älskling!
En kollega hörde av sig och frågade om jag ville komma och plocka lite barnkläder.
Så jag gick dit. Hon hade två enorma kassar med kläder. Klockan var kring fyra och hennes tvååring var där och pratade och visade leksaker. Så jag gick igenom sakerna rätt fort..tänkte att dom säkert ville äta middag.. Blev en påse med kläder..och två par skor! Jätte snällt!

Bebis har knappt sovit idag. Blev en timme hemma vid 10 och sen 1.5 i vagnen..
Lagade middag när jag kom hem som hon också åt av..Sen öppnade jag mailen
Mamma hjälper mig att leta lägenhet och nu har hon fått förfrågan om en med inflyttning 1a september..herregud. Tänk om jag får den.
Då flyttar vi.
Då börjar vi om.
Ny stad..nytt jobb. Nytt liv?
Ensamstående med bebis.

E var på intervju idag och fick jobb. Personlig assistent. Han ska gå intro nästa vecka.
Jätte kul för honom..men mindre kul att jag kommer flytta. Fast mycket hinner hända på 3 månader.
Vore ju guld om jag äntligen fick lite bidrag till hyran också..

Att jag sparade pengar som jag gjorde innan
Och att jag kan undan mer när jag blev gravid. Det har verkligen räddat oss.
Utan mitt sparkonto den här månaden exempelvis så hade jag haft noll kr redan i början av maj.
Fick ut 12000 kr denna månad..med barnbidrag inräknat..hyra på 8000
Hade utan problem klarat det på mig och bebis. Men när jag även ska försörja honom så.
Kolla bara idag. Lagade mat som lätt hade räckt till mig i 4 måltider . Nu räckte det till en måltid.

Ja..tänk om man kunde spå in i framtiden.

Igår hälsade vi på min farmor och farfar.
Dom betyder otroligt mycket för mig och bebis har ett av sina namn som är farmors.
Vi pratade och åt lunch. Tittade på tv och farfar frågade om vi skulle gifta oss nångång.
Jag känner att hag inte orkar hålla fasaden uppe längre..ljuga..komma med förklaringar.
Så jag sa..nä..jag och E kommer gå skilda vägar.
Och farfar är så bra . Han dömer inte..han överreagerar inte utan sa jaha okej jaså ja ibland är det kanske bäst.

Inte lika kul att berätta för resten av släkten..liksom inget man bara kläcker ur sig på midsommar firandet.
Men träffade endel av familjen över påsk och klart dom frågar hur E mår..vad gör han..hur går det med jobb.
Och jag vetinte..
Och det känns dumt att alltid svara avvikande.

Ni är vi redan inne i maj månad och jag söker lägenhet och ringer runt.
Fick ju erbjudande om lägenhetsvisning förra veckan och blev så glad.
Inflyttning 1a juli..och det går ju inte. Kan inte betala dubbla hyror i 1 månad..tyvärr.
Och tiden är knapp. 3 månader från nu så är det snart september..
Oktober blir bebis 1år och måste ha dagis. Jag måste jobba.
Och då vill jag ha flyttat..
Det är nu jag har tid.

Vet inte vad jag tar vägen om vi inte hinner till oktober.
Skulle må så otroligt dåligt.
Skulle bli tvungen att gå ner i tid för att bebis inte ska behöva vara på förskolan så mycket timmar .
Det är inte okej att en ettåring är på förskolan halv sju till 5 6. Och det skulle hon behöva vara.

Så jag hoppas verkligen. Samtidigt som det såklart är sorgligt och läskigt att lämna Stockholm o mitt arbete.

Imorse bad jag bebis pappa att ta henne. Ögonen sved och jag sov djupt. Bad honom ge henne ersättning ..måste sova. Snälla.
Nä..jag e också trött säger han..

Okej.

Jag har den senaste tiden börjat känna mig otroligt lurad..eller lurad är jag ju inte. Ingen har ljugit för mig. Men det känns som att jag fått typ ny hjärna och glasögon och ser och uppfattar saker annorlunda nu.

Har jag och E nånsin haft en bra relation?
Nu när jag är mamma så pratar man och träffar endel mammor så man hör historier om deras liv.
Innan så umgicks jag och vi med väldigt få och det var mest fest.
Jag hör hur deras barns pappor gör saker med deras barn..hur dom planerar semester.
Vi gör inte det.
Och vi har nog aldrig gjort det.
Träffar pappor som har sån koll på sina barn. Vad dom gillar att äta..nästa bvc besök.
Det som också gör mig ledsen är när jag hör hur närvarande dom var under graviditeten.
Dom pratade ofta om hur kul det skulle bli med bebis.. Köpte söta kläder.
Gick tillsammans och kollade på vagn.
Jag köpte vagnen helt själv..för mina pengar..och gick släpa den med sitt och liggdel på tåg och buss.
E har än idag inte köpt någon leksak eller kläder till vår dotter.

Det måste vara otroligt fint att få dela allt detta med någon. Som är precis lika lycklig som en själv.
Jag har inte det.
Samtidigt som jag är lyckligast i världen så är jag så olycklig...känns som jag varit blind.
E lagar mat, säger att jag är fin städar och hjälper till och har mycket tålamod..
men sen då?
Känns som jag har krigat för..kämpat för någon som..ja jag vetinte..
Kanske är det därför jag alltid haft svårt att säga jag älskar dig?
jag trodde jag hade svårt för dom orden..

Men kanske älskade jag inte honom?
Mitt liv kommer förhoppningsvis snart göra en drastiskt ändring. Då jag söker ny bostad i ny stad.
Kommer då vara arbetslös...det jag fruktat för i så många år..ekonomin.
Kommer leva själv .. Det känns as jobbigt på ett sätt..suger att vara singel.
Men mitt liv med E suger musten ur mig .

Fortsättning följer..

I september har vi varit tillsammans i 5 år.
Eller skulle varit.
Vi har väl i princip gjort slut nu.
Och det är så mycket saker som kommer tillbaka till mig. Så många gg jag varit ledsen pga honom.

Och när jag tänker efter. Fertilitets utredningen vi gjorde..Alla undersökningar.. jag gjorde allt själv.
Visst han var med. Men varje månad man hoppades på ett plus så var jag ensam.
Vi delade aldrig längtan.
Jag brydde mig nog inte..Fick tunnelseende..ville bara ha barn.
Va fint det hade varit att få gråta tillsammans ..längta tillsammans.
Jag tror att jag visste innerst inne att jag gjorde detta ensam.
När jag äntligen plussade så satt jag ensam på golvet inne på toan och grät.
Han sov.
jag försökte väcka honom ..sa att jag var gravid..han sov vidare .

Var nog rätt ensam hela graviditeten
Han vill knappt känna på magen
När jag fick värkar var han inte hemma.

Det är lite ledsamt. Men jag tror faktiskt att jag ville bara ha barn..mot alla odds
Ville inte lämna honom..försöka hitta nu
Visste ju att jag hade svårt att bli gravid.

Trodde att mycket skulle förändras när hon kom.
Så blev det inte.
Idag är min älskling 6 månader.
Och jag känner mig komplett.
Jag och E bor ihop men mest för att det inte finns bostad.
E är väldigt deprimerad.
Han äger inget..har inget.
Och ja..det är sorgligt...
Men absolut inte vår dotters fel.

Jag var så kär i E.
Men nu vill jag knappt se honom.
Det var som att när bebis kom så såg jag saker mycket klarare.
Om man älskar någon så ska jag inte kunna räkna upp 10 tillfällen där han sårat mig.

Så var bebis första påsk slut.
Har varit och hälsat på mamma och syster så underbart.
På långfredagen testade vi första smakprov. Blev smoothie och prova att snutta på en melonbit.
Sen har hon smakat något varje dag.
Couscous
Gurka
Potatis
Mango
Smörgås med färskost.
Katrinplommon puré.
Potatis var läskigt att ge så det väntar jag med ?

Nu hoppas vi på mer härliga smakupplevelser och sol ute och i sinnet!

5 snart 6 månader. Tiden rusar fram och jag älskar att vakna upp med dig.
Du har börjat ligga och göra ljud för att få min uppmärksamhet...som höga hostningar.
Idag sov du 2 timmar middag. Det har nog inte hänt på 2 månader.
Mamma utvilad!
Sen gick vi på promenad..du låg och pratade och åt på din tröja i vagnen.
Tänkte jag ska prova med sele imorgon. Provat en gång men då blev du sur.
Våren är här och det är din första.
Jag längtar efter varje dag med dig och att få se dina framsteg.

Att vara mamma är det bästa som finns

Det är såna här situationer som jag hatar mitt barns pappa.
Igår innan jag la mig sa jag att imorgon får du ta bebis.
Han tog henne måndag morgon senast och vi har sagt att vi ska ta varannan dag.
Nä jag ska vara uppe inatt och söka jobb.

Jag vill inye visa mig spelar för honom..Vill inte visa att jag behöver honom..men jag vädjade.
Snälla Emil. Jag är så trött.
Han svarar. Jag ställer min klocka på nio eller tio och tar henne då.
Men då förlorar allt liksom sin funktion.
När jag går upp med bebis så är det guld värt att direkt få gå och lägga sig igen..ett tag..innan hon behöver ammas.

Nä jag orkar inte.
Visst är det fint att ens ha det som alternativ.
Nä..jag orkar inte ta min dotter så då gör jag inte det...
Så kan ju jag inte göra.
Så jag gick upp med min ängel..halv sex.
Kl åtta vilade hon lite ..i 45 min.
Så 45 min fick jag vila.

Klockan blev 9.45 och jag ammade henne så hon skulle vara mätt och jag få sova.
10.00 ringer hans klocka...som han stänger av..och somnar om.

Jag blir inte ens arg.
Jag orkar inte.
Ögonen svider och jag fryser.
Så otroligt egoistisk. Han vet hur trött jag är..att han ska ta sin dotter.
Men somnar om.
Bebis somnade igen på soffan men jag vill lägga mig bekvämt i sängen o slappa av..sova bekvämt...

Jag är så otroligt jävla ledsen.
Hellst vill jag inte be honom alls.
Ska man behöva be någon ta sin dotter?

Min älskade dotter...för dig gör jag allt