Vilken otrolig skräck det måste ha varit för de som såg lastbilen komma i full fart.
Paniken som sedan uppstod och som ni..4 timmar senare fortfarande pågår.
De som dog.
De söm blev skadade.
Jag finner inga ord.

Människor är nu fast i sthlm för att trafiken inte går som den ska.. Då dyker människor upp i sociala medier och erbjuder skjuts och samåkning.. fantastiskt!

Och de som gjorde detta går fria.

Ringde socialkontoret idag.
Helt otroligt måste jag säga.
Jag har ringt till många olika ställen i mitt liv men socialtjänsten ekonomi är alltid värst.
På försäkringskassan eller liknande hade man aldrig kunnat hålla på som dom gör

9.00 började telefontiden och jag ringde.
Blir kopplad 6 gg.
Sex personer har sin telefon avstängd.
Tillslut går signaler fram och jag väntar. Leker med en otålig dotter samtidigt som jag hör tut tut.
Växeln kopplas in efter 10 min. Jag har blivit koppladctill till nån chef för fastigheter
.inte alls dit jag ville. Otroligt frustrerande

9.45 får jag prata med A.
Berättar kort om min situation och han är helt känslokall och faktiskt korkad.
Han pratar med mig som att jag vore dum och den känslan har jag inte känt på 10 år...då jag gick på soc.
Det visade sig att han var E s handläggare. Det är lustigt att han får säga det föresten.
Och då sa jag allt.
Sa att det är för jävligt att ni ger honom pengar medan jag sliter för att överleva. Frågade hur fan han kunde få pengar när han inte ens är skriven i kommunen.

Jag sa också att jag vet att han har tystnadsplikt och att han inte gick säga vidare det jag sagt
Jag kanske förstår för min pojkvän..mitt barns pappa men vi kan inte ha det såhär längre...

Jag vill bara flytta.
Tanken på att vara själv här med mitt barn skrämmer mig lite. Man behöver nån. Ellerhur?
Sen börjar hon flrskolan och ned mina tider kommer hon behöva gå 7 till 18.
Det är inte okej och jag har inte råd att gå ned i tjänst.

Så jag borde flytta..ha föräldrapenning och sen söka a kassa.
Sen söka jobb helt enkelt.
Måste kolla upp vad jag skulle få i a kassa.

Jag är så motiverad att flytta och börja om.
Vill att min dotter ska ha familj runt sig och släktingar.

Är så otroligt mycket nu i tankarna och jag har inte ens nämnt detta för E

Vi ska inte bo tillsammans.
Det kommer att bli tufft att försöka laga mat och ha bebis...men många andra klarar ju det. Och att städa.
Ska försöka få till ett möte på familjerätten och berätta om vår situation och att E behöver en lägenhet.
E tycker mötet är onödigt..men så tycker han om det mesta.

Detta blir bäst för mig och i längden för bebis.
Jag kan inte försörja honom mer.
Och går han ett jobb om två månader så...jätte bra då kanske han kan köpa något till sin dotter..men inte bo här.
Jag hoppas att han kommer och träffar sin dotter och att vi kan göra saker ihop..för hennes skull. Och att han inte bara blir bitter.

Men jag kommer iaf kunna säga till min dotter att jag försökte mitt bästa. Jag kan inte ha ett ansvar för hur han gör.

Sen kanske vi hittar tillbaka till varandra.
Eller inte.

Åh min bebis har börjat prata mer och mer..inte prata så men leker med tungan så det kommer fler ljud.
Idag skulle pappan tagit henne på morgonen så jag fick sova. Men han valde att vara hos kompisar igår och sova över.
Är riktigt ledsen och besviken.
I tisdags var första gg han tog henne på morgonen..så jag kunde sova 2 timmar till.

Ikväll tänkte jag gå ut med vänner. Men nu vet jag inte hur det går..kommer ju vara helt slut ikväll.

Igår blev min utredning klar.
Har hållt på sen 2012.
jag har autism. Fick dock informationen på telefon samtidigt som jag åkte buss så uppfattade inte riktigt vilken form av autism men vet att hon sagt tidigare att jag är högfungerande.
Så jag ska lösa min journal på måndag för att veta mer exakt.

Känns rätt skönt på något vis. Har ju förstått att något inte står rätt till.

Är rätt hög ärftlighet så chansen att min dotter får någon diagnos är rätt hög...speciellt eftersom hennes pappa definitivt också har något.

Men när det dags att underhålla bebis trots att ögonen svider och huvudet dunkar.

Men hon är fantastisk

Det är dåligt mellan mig och E. Men trots det har han alltid låtit glad när jag ringer och avslutar samtalet med puss.
Nu gör han inte det.
Så nu tycker nog även han att det är slut.
Han verkar ha tyckt hela tiden att vi bara har ett bråk...att det går över.
Det kändes konstigt när han svarade..tja..
Känns konstigt när det numer står hans namn på min mobil när det ringer..inte älskling.

Vi orkade nästan i 5 år..Det är ju sjukt länge.
Men är det slut?
Eller kommer vi hitta tillbaka till varandra?
Jag känner att han gjort mig så illa så många gg.
jag känner att vi e så himla olika.

Jag vetinte..

Imorgon ska jag förmodligen på loppis.
jag har nog sagt det tio gg.
Men jag har inte sagt det nu på några dagar så idag sa jag..
Imorgon är jag iväg...
Va..vaddå var ska du?
Så imorgon blir det 2a gg pappan är själv med bebis.
Men imorgon blir det nog fler timmar..dvs fler matningar och blöjbyte.
Sen ska han ju såklart ifrågasätta vad jag ska handla på loppis.
Eh ja...vi har kläder till bebis upp till 68 lite i 70 sen e det slut.
Inga sommarkläder.
Att ens ifrågasätta vad jag ska handla?
Det är jag som tjänar pengar.

Sen måste jag komma igång och röja.
Har x antal påsar med kläder...nu får det vara slut med det. Har samlat på mig i flera år..kläder som jag inte kommer använda igen....om jag så ska ge de för 5 kr plagget.

Laddade hem appen shpock vilket var ganska bra . Gratis att lägga ut för försäljning.
Det är ju tyvärr en av mina svårigheter att jag inte kommer till skott... Och E har också blivit dålig på att ta tag i saker...Han var mycket mer driftig för 1 år sen.
Men grejen är att jag i princip aldrig tagit upp något från källaren...och det betyder ju att man inte behöver något där.
Nu har jag dock x antal skor där som är mer för sommaren.

Längtar till april. Då ska jag och bebis åka till syster och mamma och hoppas kunna vara borta några dagar.. Ska bli skönt att komma ifrån E.
Ska inte köpa hem någon mat innan utan kylen tom...
Svårt att vara borta längre eftersom folk jobbar o då känner jag mig ivägen.

Men även om det bara blir tre dagar så ger det nog mig mer energi och slippa vara hemma och inte få nån hjälp och nån som ber om pengar..

Fattar ni att jag får ut 11000 och har en hyra på 8. Och ska försörja 2 vuxna och ett barn.

Jag går sönder snart.
Känns som att jag ska sprängas.
Vill gråta och gör det också.. Tur att hon är så liten så hon inte frågar varför jag gråter.

Jag har inget socialt liv och det tar kål på mig. Samtidigt som jag har det riktigt jobbigt hemma.
Enda ljuset är min dotter.

Både mamma och syster ska flytta så jag kan inte åka dit för lite miljöombyte.

Samtidigt så genomgår jag en utredning för att se om jag eventuellt har ADD eller något annat.
E fattar inget.
Äh skit i utredningen. Folk är olika bara.

Nej jag tänker inte skita i att ta reda på varför jag känner som jag gör.
Så ligger min fantastiska dotter här och skrattar och är då nöjd.
Hon älskar när man nafsar henne i benet.
Hon älskar att bita i saker man ger henne och hon lyser upp med ett leende när jag varje morgon säger godmorgon.

Du är så lyckligt ovetandes just nu.
jag ska verkligen försöka fixa så du får en glad mamma.

Nu mår jag piss och bloggar därför mer. Är så med mig. Jag har behov av skrivandet när jag inte mår bra.
Vi promenerade idag...som vi alltid gör jag och bebis.
Hittade en ny poddradio om svenska mord..intressant.
Härligt att vädret tillåter det för att jag måste gå..känns som spindlar under huden annars. Och bebis mår bra av luft.
Vi tog bussen hem då jag började bli galet hungrig.. Började tänka och tårarna rann på bussen. Jag torkade bort dom fort och låtsades gäspa.
E lever livet.
Han sov väl till ett idag sen åkte han till en kompis.
Han gör så när vi bråkar eller när han varit dum..håller sig borta.
Som att han gör MIG nån jävla tjänst?
jag smsade att kom innan 22 annars kom inte alls.
Detta är liksom inget hotell.
Han har sett dom dotter tio min idag .
Igår höll han i henne kanske en kvart.

Jag fattar inte..jag skulle sakna ihjäl mig.

Ska skriva ett schema sen tillsammans med honom så han får börja ta henne oftare. Det håller inte att jag har henne jämt. Eftersom hon oftast bara sover i vagnen..inte hemma. Gör att jag inte kan sova på dagarna.

Och jag tar det om jag är ensam..absolut.
Men ska han vara här ska han ha vår dotter.
Här är det hon som gäller och att avlasta mig. Duger inte det kan han flytta.

Jag har tagit alla nätter i svart 5 månader.
En morgon har han tagit henne.
Då tog han henne en timme sen gick han och la sig.
Han har aldrig bytt en bajsblöja ensam..bara på bb.
Han har aldrig badat henne.

Det är så otroligt sorgligt.

Gick igenom gamla sms och han sov borta första gg när hon var 10 dagar.
jag minns att jag var osäker i mammarollen..men han bara..äh du klarar det.

Läser om flera mammor vars sambos skulle vara borta några timmar på kvällen efter flera veckor och dom hade sagt nej.

Mina nej spelar ingen roll..han går iaf

Jag kommer göra allt för min dotter.
Och hon ska ha en pappa inte en lekfarbror