Tänk att kunna ha sparade pengar utan att behöva gömma dom.

Tänk att kunna gå ut på krogen tillsammans utan att vara orolig för fylla.
Tänk att bli bjuden på restaurang utan anledning.

Tänk att när som i månaden kunna ringa och be någon handla.
Tänk att vakna tillsammans och äta frukost ihop.

Tänk att tycka om samma saker.

Tänk att kunna ligga och prata om vad man vill göra i framtiden med någon.

Tänk att vara med någon som har vår familj som prio 1

Tänk att ha någon som man ser fram emot en semester med.

I snart 5 år har vi varit tillsammans.
Jag är så jävla trasig så jag tror inte jag kan få något bra.
Så jag nöjde mig med något halvbra.
Som fick mig att skratta och känna mig vacker.
Men som också ljög..försvann. drack för mycket .
Jag fick min fantastiska dotter.
Men när jag ser på henne har jag plötsligt ett helt annat ansvar.
Hur kommer hon lära sig kärlek när hon ser sin mamma och pappa?

Jag vill bara vara en familj

Alltså jag kan inte slappna av när bebis är ned som pappa. Blir så irriterad.
Hon har henne i sitt knä och ser på tv..helt okej absolut bara det att han är så inne i tv så hon dreglar ner hela sig. Om hon typ låter eller gnäller säger handsprit ja nu sitter vi här och myser". Hon kanske inte vill gosa jämt? Eller att han hela tiden ska säga "oj har du ont i magen" Åh jag blir galen.
Lek med henne!
Vänd på henne,hon älskar att se ansiktet.
Jag ska inte lägga mig i hur han har henne men blir så provocerad.
Nu sa jag. Du måste byta body den e blöt.
Då kan han inte ens ta den över huvudet?!
På snart 5 månader har han inte lärt sig ta på en body
Fantastiskt !!
Nu la han henne ner och tar upp mobilen och säger såååå ja. Pappa ser att du e trött.
Men hon ligger och sparkar och försöker resa sig.

Suck!!!

Igår kom det lite sol och marken börjar bli fri från snö och slask. Jag drog på mig vårjacka och tjocktröja. Härligt!
Strosade runt med mamma i stan,åt sallad och myste med min älskling i vagnen.
Ni sitter vi här jag och bebis.
05.30 började hon bajsa. Haha. Blev lite förvånad eftersom hon bajsar så sällan.
Gick in i badrummet och tog av blöjan och grodhöll över handfatet ifall hon inte var klar.
Kom lite till och det var nog skönt att slippa göra i blöjan.

Hoppas på att få vila lite till om en stund..känner mig rätt trött.
E och jag har bråkat.
Bett honom åka till sin mamma.
Tankarna far i huvudet... Hur ska jag klara mig ensam?
Klart jag klarar det! Är bara så sorgligt..
Jag har ju bebis mestadels men de få gångerna E tar henne så jag kan vila,ta det lugnt eller duscha i lugn och ro är ju guld värda.
Jag vetinte hur länge han ska vara där..
Vetinte alls hur vi ska gå vidare..

Jag pratar alltid om hur mycket jag älskar E och ibland stannar jag upp och tänker..är det värt?
jag älskar hans humor,tålamod..Men det andra då?
Det tar ju över.
Kan inte leva med en man enbart för att han får mig att le
Vad spelar leenden för roll när han får mig att gråta och skrika av ilska?

Och mitt i allt detta så kan jag inte låta bli att tänka..jaha..ska jag vara singel..dejta?
Fan det suger att dejta.. Så mycket puckon.
Ska kanske bara fokusera på mig och bebis.

Men jag vill så gärna vara en familj..men kanske är det så att vår familj är hon och jag..

Det känns lite bättre nu.
Min älskling har hunnit bli 4 månader och är fantastisk.
Jag drömmer faktiskt om en till redan,men tror inte det blir så...

Vi promenerar mycket och det gör gott för själen och psyket.
Det som är jobbigt är ekonomin.
E fick typ sin första lön och den var värdelös för att han jobbade så få pass.
Helt otroligt var blind man blir när man har pengar.. Jag har alltid varit sparsam med pengar dock.
Men det slog mig idag när jag handlade. Och valde bort att köpa ägg för jag tyckte det var dyrt. Innan jag var föräldraledig så köpte jag ju det jag ville ha i affären.
Men jag peppar mig själv med att detta är ju tillfälligt. Snart jobbar jag igen och får då mer pengar...
Och än sålänge kostar inte bebis så mycket .
Nu ligger hon och sover i vagnen efter vår promenad.. svart vaknar hon då ska vi amma och sen bada.
Min älskling!!

Plötsligt skrev jag det i ett sms.
Jag är inte kär i dig längre ..
Med en massa andra saker. Hur trött jag är,missnöjd arg...

Jag känner mig inte kär.
Å andra sidan är känslor inte min grej.

När jag födde min dotter för snart 4 månader sedan kände jag enorm kärlek.
Det är en häftig känsla att älska någon så mycket.

Men hur blir det nu?
Är det slut mellan oss?
E säger inte så mycket..man gör ju aldrig det.
Och det är nog det som gör det hela så sorgligt...Han har ingen kämpaglöd.

Ammar min älskling och tårarna rinner.
Är så arg på familjecentralen. Bad sköterskan på bvc kontakta dom för att jag boll ha samtal om mitt mående. Det gjorde hon..det är 2 veckor sen nu..suck

Jag vetinte riktigt vad det är.
Tror jag tänker för mycket.. Jag mår inte bra av att gå hemma. Jag tappar bort mig själv.

Och jag börjar inse att herregud så olika jag och E är.
Jag drömmer om att prata om vardagliga saker med någon. Med E börjar vi i princip alltid att tjafsa.
Sen gör det mig galen att han verkar vara nöjd med detta.
Nöjd att jag jämt är sur..Aldrig vill kramas eller pussas.
Det är inte kul..brukar han säga.
Nä..det är inte roligt för mig heller att må skit.
Hans liv rullar på som vanligt. Sena nätter framför datorn.
Jobbet han hade bestämde sig plötsligt för att han skulle gå ner och bli timmis. Kändes som hela min världs rasade ihop då..
Nu ska han alltså få arslet ur och söka ett nytt...lycka till.

Varje dag vill jag bara fly.
Svårt att fly..vart ska vi?
Så jag åker till centrum..promenerar..biblioteket. allt för att typ slippa vara hemma och känna efter hur jag mår.

Men min dotter är fantastisk och varje stund med henne känns det som att luften jag andas blir lättare.

Min högsta dröm ligger här bredvid mig. Som jag längtade.. Men mycket börjar nog komma ikapp nu.
Kände mig rätt ensam i graviditeten.
E var rädd och orolig så kändes inte som vi delade den.
Tänk om vi båda hade varit sådär spända och förväntansfulla. Va häftigt det hade varit.

Hur vet man om kärleken är slut?
Hur vet man om det är fel på oss ihop eller på situationen just nu?

Jag hoppas verkligen att de som vill får uppleva kärleken man får av ett barn.
Det går verkligen inte att beskriva.
Det som var så ballt med förlossningen var att..visst det gjorde ont men det var en naturlig smärta. Så kroppen liksom jobbade tillsammans med smärtan. Alltså inte som när du slår i en tå i tröskeln hemma. Haha
Kroppen typ vet vad den ska göra.

Idag gick vi ut en sväng. Mycket snö har kommit men det var bara -1 idag. Perfekt.
Vi är iväg till centrum rätt ofta och strular runt..Blir väldigt tråkigt hemma när man är van vid att jobba. E har ju börjat jobba men jobbar 24 timmars pass och är sen ledig flera dagar..
Är noga med att hon ligger kvar i vagnen dock.
Rs viruset är stort i år och många har drabbats..fy vilket virus det är.
Men i vagn är hon skyddad ?

Nu sover min skatt här och jag ska göra henne sällskap.