Idag har jag snytit mig galetmånga gånger.

Jag snöt mig före lunch, mitt i lunch och efter lunch exempelvis, uhheeaa

När  jag böjer mig så spänner det i öronen,. Så efter jobbet så drog jag till apoteket för att hitta nån bra nässpray för bihålorna.

Första apoteket sålde ingen till mig, dom sa att jag måste rådfråga med läkare..Och VC är stängd

Det andra apoteket sålde nasoferm till mig, tydligen utan ett ämne, som jag ej minns nu, så den skulle va OK

Det var ju inte alls den sorten jag ville ha, men den skulle kunna hjälpa lite iaf sa dom:)

Var inne på cubus idag och klämde lite på barnkläder, sen gick jag in på H&M....vågade inte köpa något.

Fick besked idag via mail var en nyrenoverad tvåa skulle kosta, och den var verkligen dyr.

Fick lite småångest, men vi bor i stan där hyrorna är extrema tyvärr..Även fast detta var i dyraste laget.

E har inget jobb, och därför ingen inkomst och det är ju det som stressar mig enormt.

Han ska väl inte vara arbetslös hela livet, men jag gillar inte att utgå ifrån att han kommer att kunna bidra med hyran inom en snar framtid....vill mer tänka här och nu ,, hur det skulle funka NU.

Jag vetinte riktigt heller hur effektivt E söker jobb. Han har sina perioder märker jag. Och det är som att nu är han superstressad och orolig och känner sig piss, då lägger han ner allt..

Det gör mig otroligt stressad i perioder att det känns som att han inte engagerar sig.

När jag googlar runt i div forum så märker jag hur hatade män blir som ska ha barn, och inte jobbar.

Men jag läser om massor av arbetslösa kvinnor som ska ha barn.

Undra varför det ena är mer okej än det andra?

Är det så att man fortfarande tycker att det är mannen som ska försörja kvinnan?
På familjeliv skriver flera om att dom är arbetslösa och  gravida och folk peppar och säger att det ska gå bra med bidrag osv..
Men om en MAN är arbetslös, då är han lat och borde "skärpa sig".

Eller har det med graviditeten att göra kanske, att en arbetslös kvinna har svårare att söka jobb som gravid?

Ah jag vetinte, känns jobbigt iaf men känns ändå som att jag kommer nog att flytta iaf, bara för att ha en fin lägenhet som jag kan må bra i.

Nu är det sportlov på jobbet och av nån konstig anledning märker jag av att jag har superkort stubin.

Imorgon ska vi promenera med barnen, skönt att röra sig ute faktiskt...Men min favvvo kollega är sjuk och jag tänker FAN inte gå sist när vi promenerar imorgon, det är hemskt!

Här där jag bor håller dom på att renovera en massa lägenheter.

Då får vi som redan bor här företräde på dessa, så jag mailade och sa att jag var intresserad av en tvåa.

Hoppas på att få tag i en fin!
Alla är ju fina eftersom dom är nyrenoverade men fatta, tänk att ha ett ordentligt KÖK, ett kök med en stor diskbänk!
Jag kommer att kunna bjuda hem folk!

När bebis kommer så kommer jag att spendera mer tid hemma, jag kommer också vilja bjuda hem folk.
Idag går inte det, vi har inte ens ett köksbord. Eller vi har ett,  men bar ner det för det tog sån plats.

Åhh hoppas på att få en fin lya, bara packa all skit och börja om på ny kula i en ny fräsch lägenhet, kanske UTAN sånt jävla gummi korkgolv

Åhh nu är jag så pepp så jag inte kan släppa den här tanken, hoppas på att få svar imorgon, kanske tillomed får kika på en lya snart:)

Drömmer mig iväg och kikar på barnvagnar och babysaker på blocket,  men jag vet ju att det är aldelles för tidigt.

Eftersom jag tänker köpa det mesta begagnat så gäller det att vara ute i tid och ha tålamod.

Åhhhhhhhh längtar tills jag kommer kunna handla babykläder på cubus och H&M.

När är det "okej" att börja handla kläder?

Jag tänker spontant att jag kommer nog ha svårt att inte handla efter ultraljudet 15 mars.

HEJJA LIVET, va snäll mot oss nu

Fredags kväll åkte E till min gamla kompis och spelade och jag myste hemma och gick och la mig före tolv.

Jag vaknar på lördagen vid 9.30 Sen vid tre SOVER JAG MIDDAG, hahaha det måste ju vara ett symptom, inte fan sover man middag när man sovit gott en hel natt och dessutom inte har feber?

Lördagen myste vi och såg på serier, la mig före klockan tolv igen och sov nu till nio:)

Snart är det mars månad och det är samma månad som jag får göra första ultraljudet:)

Kommande vecka är det sportlov för barnen, det innebär lugnare tempo och kortare dagar för mig.

Skönt med kortare dagar men lugnare tempo gör att klockan går så segt.

Är så beroende av tider också, och skolan ligger lite off så vi kan inte alltid dra iväg med barnen..Skulle vilja åka till bibblan men man kan inte åka för långt för man måste vara tillbaka till lunch.

Har iaf börjat lugna mig lite med graviditeten, behövde nog mest komma igång och jobba och komma in i rutiner, tänkte aldelles för mycket när jag låg hemma förkyld.

Men jag har massor av småfrågor som rullar runt i skallen.

Tänk om vattnet går i sängen, hur fan rengör man en madrass?

Och jag lär ju inte ha hunnit skaffa körkort, hur åker jag in till förlossningen?

Och faktiskt så vet jag inte om det är så kul att köra bilen själv iaf:)

Jag är ju så dålig på att fixa i hemma, pyssla och hitta bra lösningar....Kommer att behöva ha skötbordet i vardagsrummet, E tycker att vi kan ha en handduk på soffan bara, men jag orkar inte gå ned på knä 10 gg om dagen.

Idag gick jag in i vecka 6:)

Skönt med helg igen faktiskt, jobbade bara två dagar denna vecka, känner mig fortfarande inte helt frisk.

Snyter mig konstant, och det brukar vara ett tecken på att det börjar bli bättre, utrensning liksom.

Satt och skulle beställa fler graviditetstest igår.

Jag vetinte varför egentligen, tror att jag behöver påminna mig själv...kolla om allt är bra.

Läste om en tjej som tog 200 test under sin graviditet...jisses

Och jag tänker lite såhär, man kan förlora det man har i magen utan att det märks, blöndningen kan dröja. Så även om du tar test så har du hormonet kvar i kroppen, och plussar.

Så ett test skulle också kunna lura mig.

Jag tänker såhär att om det skulle komma en blödning, då skulle jag vilja ta ett test,men annars så känns det onödigt.

Jag var så nära att beställa igår, men min syster pratade med mig, och lyckades få mig att vakna, som så många gg förr.

Det är inte så himla långt kvar tills du ska få gå på ultraljud, 15 mars.

Så jag försöker ha det som mål liksom, komigen nu...jag klarar det!

Och NÅNSTANS försöker jag också peppa mig själv...HEY jag KAN bli gravid...Det går!!

Så om detta inte går så kör vi igen, för min kropp kan...

-2 kg sen jag plussade föresten,kommer ju inte kunna fokusera så mycket på vikten heller har jag ju förstått men ska verkligen tänka på vad jag stoppar i mig.

Igår hade jag så galet ont i brösten så jag vågade knappt ta av mig min bh

Tog av mig den och liksom gnydde när jag skulle lägga mig ned, ajjjj va ont det gööööööör.

Så det är ett tecken, och det är ett bra och lagom tecken för v6 så jag ska inte vara orolig.

Igår på jobbet ville jag verkligen berätta, trodde inte det skulle kännas så.

Men när man sitter här i soffan och skriver till folk på facebook men då kommer inte samma sug.

Men NU, jag ville skrika ut det...men sa inget.

Kom till jobbet och tänkte, jag jobbar och är gravid.

Handlade, som gravid.

Sen kom jag på att jag ju faktiskt varit gravid i sex veckor, men bara vetat om det i en.

Hade mensvärk i flera dagar ju, så jag gick ju med tampong:)

Funkar riktigt bra med mig och E, inget tjafs och det är som en helt annan harmoni över oss..just nu iaf:)

Han är otroligt fin mot mig, han lagar mat, fixar, frågar om jag behöver något, kokar te , bäddar om mig.

Han är en sån som gillar att ta hand om:)

Han pussar magen och jag blir aldelles varm i kroppen

Imorgon ska jag övningsköra!!

Ikväll har vi kollat på serien Dejter.
Har inte känt något i magen idag...nu vid läggdags när E kramade mig så viskade jag. .tänk om den är borta?
E tittade på mig och lugnade mig.
Du måste verkligen försöka vara glad nu älskling.

Jag vet....fan. .
Imorgon ska jag iallafall jobba igen. Skönt med rutiner och att ha annat att tänka på.

Är det hormonerna som spökar eller är jag såhär känslosam?

Jag kommer att älska dig från första stunden jag ser dig.

Jag kommer att ta hand om dig och lära dig allt jag kan.

Jag kommer vara orolig och jag kommer att skydda dig.

Du är så efterlängtad och vi har gått igenom en massa saker för att få dig.

När den dagen kommer då vi ska berätta för alla, så kommer jag att vara ärlig.

Jag skaffar barn för jag vill känna hur det är att älska på riktigt.

Jag skaffar barn för att jag vill bygga upp något som jag kan vara stolt över.

Jag längtar efter att få se dig, och ge dig ett passande namn.

Jag längtar efter att se dig när du sover.

Jag längtar efter att ta med dig ut i första turen i din vagn.

Jag längtar efter att se vad du får för personlighet.

Jag älskar dig så otroligt mycket trots att du är så liten och så ny där inne i min mage, hoppas du vill stanna kvar.

Jag måste vara glad och tänka positivt, KOMIGEN NU!

Det är inte hela världen om jag bor här och får barn, det kommer att gå, möblera om lite bara.

Det en sån otroligt stress också för mig angående ekonomin, men jag måste stänga av det där nu..

Människor med lägre inkomst än mig, har barn.

Försöker stötta E i det här också..Han är glad utåt, han har pussat magen flera gånger och det gör mig verkligen varm i kroppen

Men han har en inre stress, han har ju inget jobb, och nu blev det liksom på riktigt, jag är gravid.

Jag vet att han söker,och jag vill inte lägga mig i, men jag hoppas verkligen det blir någon ljusning snart.

Min mamma vet, min moster vet, min syster och en kompis till mig.

Jag känner att det räcker, känner inte ett behov av att skrika ut det, just nu..

Kanske blir det mer verkligt när vi gjort ultraljud?

Hemma från jobbet idag med, var helt skakig i benen idag, det var rätt obehagligt, la mig och sov middag i två timmar.

Tog mig iväg till apoteket för att hämta en astmaspray, rosslar när jag andas så jag brukar bara behöva använda den 2-3 dar så är det borta sen...480 kr kostade den...huaa.

Kändes underbart att komma ut och promenera, jag behövde verkligen det..Har suttit inne sen lördags(!!)

Kommer bli sådär hysterisk snart och klättra på väggarna känner jag.

Men imorgon är jag hemma igen, känns för ostabilt idag och vill inte gå tillbaka för fort.

E har åkt iväg för att träffa några kompisar, grilla och umgås..Kul för honom faktiskt, han sitter ju oftast här bara.

Längtar sååååååå till 15 mars, då kommer jag få se på en skärm den lille...Och det är på kliniken där vi gjort våran fertilitetsutredning och dom är så himla trevlig där.

Men innan dess har jag körlektion i början på mars.

Sen har jag ju den där massagen som jag avbokat engång och hon engång, måste bara informera om graviditeten innan.

Sen ska jag till ögonläkaren för att följa upp min skelning också.

Mars blir fullt upp:)

Undra när det kommer synnas på mig, OM det ens kommer att synnas..jag är ju tjock liksom.

Känns lite tråkigt att det nog inte kommer att synnas, men samtidigt så kommer ju ingen att veta heller.