Direktlänk till inlägg 3 maj 2015
Ja, jag tillhör ju denna skaran.
Min mens skulle ha kommit i fredags men har inte dykt upp.
Jag smsade syster som blev överlycklig och jag sa NEJ bli inte det, det är säkert bara min kropp som jävlas.
Hon frågade hur jag mår, och jag har väl egentligen inte känt efter, bara sprungit och kollat i trosorna...haha :/
Men ja, trött hela helgen, och har små hugg på vänster sida, och jag är bottenlös. Vilket innebär att jag är så jävla hungrig, hela helgen...
E ringde, jag kunde inte vara tyst för honom heller"min mens är två dagar sen"
Jaha, okej ja men den kommer nog.
KOMMER NOG?!
Jag blev rätt arg faktist, och sa det.
Hur kan du säga sådär när du vet vad jag har gått igenom, vad vi går igenom?
Kommer min pojkvän nånsin att bli så delaktig i detta som mig?
Jag VET att alla hanterar känslor på olika sätt.
Jag vet också att jag vill ha barn mer än va han vill.
Jag vet också att han som kille inte har samma psykiska stress som mig.
Man hör sällan om killars biologiska klocka liksom.
Han bad iallafall om ursäkt, och började att prata om att han ju egentligen vill vänta och ha fast jobb.
Den där diskussionen har vi ju haft flera gånger om vad han vill...Men jag tror den mest handlar om rädsla.
Sen är det så, att vi har svårt att bli gravida, så bara för att vi försöker nu så behöver det ju inte betyda att något händer nu.
Men han ser det inte så...
Detta är något som är svårare att prata om än själva "jag blir inte gravid".
För alla andra skriver om sina perfekta män som gråter tillsammans med sina tjejer och är på precis samma nivå.
Men jag har förstått att så är inte fallet.
Har pratat nu med flera kvinnor som säger att dom bråkat många gånger med sina män för att dom inte är lika uppgivna och ledsna som dom är.
Kroppen driver en verkligen till vansinna med alla jävla lägen man går igenom
Mens inte mens, ägglossning, missfall, förhoppningar, oro och allt annat.
Det gör mig så jävla arg ledsen och upprörd att jag inte ens kan fantisera om mig själv som mamma.
Jag kan inte ens längta, för det gör för ont!
#hoppas #Längtan #barnlös #ofrivilligtbarnlös #ängslig #relation #prövningar #besked
Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...
Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...
Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...
Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...
F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | |||
|