Alla inlägg under juli 2014
Denna blogg skulle ju handla om vår längtan efter barn.
Vafan hände?
Plötsligt sitter jag här med ägglossning, skåpet fullt med ägglossningstester, redo super redo
Så fick jag något i skallen.
Vafan håller jag på med?
Jag kan ju inte ha ett barn här.
Hur ska jag kunna ta hand om ett barn och samtidigt leta efter min pojkvän?
Hur ska jag kunna vara gravid, och samtidigt utsättas för denna stress?
Jag måste vara dum i huvudet.
Vafan håller jag på med?
Så nu ska jag alltså...IGEN..sätta mitt liv på paus, mina behov, mina drömmar MIN LÄNGTAN åt sidan för att Han igen ska göra bort sig.
"Han måste söka hjälp innan ni skaffar barn"
Jamen sen då?
Jag är inte ung längre..
Kroppen kan inte vänta, detta är inte som nån jävla semester som man kan åka på när som.
Sen då?
Om han är frisk sen då...så ska vi börja försöka igen?
Sen då?
Han blir inte frisk, jag lämnar honom och letar efter en ny.
Åren går, jag hittar ingen ny.
Åren går, jag hittar en ny, och börjar med att presentera mig och frågar sen när vi ska ha barn?
Detta är fan inte rättvist!!!!!!!!!
Nej jag har inga barn, jag blev barnlös för att jag levde med en alkoholist.
Jag blev för gammal, det gick inte.
Jag hade aldrig råd med adoption.
SÅ nu sitter jag här..och har gått miste om det vackraste på jorden.
vart tog tiden vägen?
Jag hade ju gärna sovit lite mer med tanke på den känslomässiga stormen som drog över mig igår.
Men straffet för att jag knappt åt igår kom idag, vaknade med smärtor i magen och blev tvungen att gå upp.
Funderar på hur jag ska bemöta honom när han kommer hem.
Om han kommer hem?
När kommer han hem?!
Tänker på vilken fantastisk människa han är.
Så snäll, så bra för mig, så unik.
Han har så otroligt många bra sidor.
Jag tänker också på de gångerna han krossat mig.
Vår första midsommarafton som firades med vänner och okända. Där han blev för full och skämde ut mig, och sig själv. Där han blev tjatig och tillslut sur för att ingen ville ge honom mer sprit.
Den gången han skulle handla lök till maten, men försvann.
Den gången han ringer mig och säger att han hamnade i bråk, för att han försvarade en tjej, som inte alls ville bli försvarad.
Den gången han drack för mycket så vi inte kunde komma hem, fick be om skjuts och han fick stanna tre gg för att han skulle spy.
Den gången när jag skulle fira min födelsedag och han svarar inte på mobilen...Ringer sedan och säger att han fått tårgas i ögonen och är helt slut. Men det var ju inte hans fel, det är aldrig hans fel.
Alla andra gånger, som jag inte minns.
Den gången jag fyllde år och han drack, men gjord inte bort sig. Höll min hand och drack lagom...Den gången pratar han om jämt...
"Du hakar bara upp dig på det dåliga, tänk på den gången jag faktiskt skärpte mig".
Det är aldrig hans fel.
Han hamnade i bråk för att det var nån annans fel, han gjorde inget!
Han blev sådär full för att han hade ju ätit jätte dåligt.
Han skulle ju inte dricka sprit, men dom bjöd ju!
Varje gång så krossar du mig.
Du skämmer ut mig, du gör mig orolig, ledsen och arg.
Du är kanske inte den typiska alkoholisten, som alla pratar om.
Han som dricker ofta, han som gömmer alkohol.
Men det handlar kanske om att du inte har pengar?
Om tre veckor ska du och jag åka utomlands.
Resan går inte att avboka, det finns inget sånt.
Vår första resa utomlands tillsammans.
DIN första utlandsresa, någonsin.
Och jag är livrädd.
Och är detta tacken?
Är detta tacken för att du igår gjorde så jag blev en helt annan människa.
En människa som satt och grät ihopkurad i soffan, det där är inte jag!!
Hela min dag gick åt till oro, gråt och ilska.
MIN dag.
MIN dag gick åt helvete för att du valde att igen dansa med Herr Alkohol.
MIN dag gick åt helvete för att du är trött, valde att sova utan att kontakta mig, visa att du lever.
Det är många såna dagar nu.
Sen kommer du alltid hem.
Värnar om att jag inte ska skrika, att jag inte ska vara arg.
"Det var inte mitt fel älskling"
Okej älskling jag ska tänka på det, jag ska inte dricka.
Sen släpper vi allt, för vad mer kan jag säga?
Vad mer finns att säga?
Ge mig en bra anledning till att inte be dig packa alla dina saker......
Min bästa vän är kille ,och singel.
Och man har verkligen sett många lustiga exempel på tjejer.
Tjejer är verkligen svåra att charma, både online och irl.
Du får inte vara för på.
Du får inte ge komplimanger
Du får inte undvika.
Så hur fan gör man då?
Personligen har jag ju själv också varit singel men jag resonerar inte sådär.
Men det verkar tjejerna göra som han ska ragga på.
Dom kan inte ta en komplimang, dom typ tittar bort och säger"du ljuuugeeer".
Jag ser tjejer som skuttar runt bland borden på krogen och män köper drinkar, varför gör ni så?
Varför vill ni lägga pengar på en drink till en främlig?
För att vara snäll?
För att få hem henne?
För att hon ber dig?
Idag var vi på krogen och jag drack cola.
Kom tre tjejer och satte sig vid vårat bord.
Efter en timme så gav servitören tjejerna en varsin shot, och sa att det var från killen i baren
WTF!?
En bartender som delar ut shotar, what?
Detta är mitt stammishak, har dock aldrig sett bartendern förut, men så gör man väl inte.
Och han såg att jag satt där, jaha, varför bjuder du inte mig på något då?
Ska man ge tre tjejer en shot men inte den fjärde?
Nog för att han nog visste att jag bara drack cola men iaf?!
Tycker det liksom ger fel vibbar när bartendern ger gratis sprit.
Utomlands är ju detta vanligare då spriten flödar och många sitter vid baren och samtalar med bartendern, i sverige har vi inte det sättet på samma vis.
Tjejerna satt iaf med sina mobiler hela kvällen och jag satt där med min cola och njöt av min sittplats.
Efter mycket om och men fick vi tag på en tjej.
En tjej som känner honom, som hade sett honom på lördagmorgonen klockan sex.
Han hade varit i bråk och han letade nu efter sin mobil.
Det sjuka var att hans vän berättade allt detta, han själv minns inget.
Kan han nu förstå att han har ett problem?
Detta händer inte vanliga människor.
Att man inte minns något under flera timmar.
Att man hamnar hos polisen.
Det gör bara inte det!
Jag vet att folk har det såhär, som i nån jävla film, där man hamnar i problem hela tiden.
Men det är fortfarande inte normalt!!
Men det som gör mig mest arg är att han inte hört av sig.
Han vetitne att jag pratat med tjejen som såg honom.
Han har ingenaning om att jag vet någonting, bara att hans mobil är av.
Vi lever i 2014, man hör av sig. Mobilen hans är borta men man hör av sig.
Gå till en vän, låna en dator och skriv till mig på facebook.
Gå fan in på H&M om det så behövs och RING MIG, RING NÅGON!
Jag fattar inte hur man tänker.
Han hade sagt till tjejen" min tjej kommer att döda mig eftersom hon inte får tag på mig."
Ja, precis...du vet hur jag funkar så varför vill du inte undvika att jag ska bli upprörd och orolig?
Folk tror så jävla fel om missbruk.
Dom tror att man måste vara arbetslös och nån jävla low life som super varje dag, men så är inte fallet.
Det är ett missbruk om ditt drickande drabbar andra.
Det är ett missbruk om du ett flertal gg får minnesluckor.
Det är ett missbruk om du de flesta gg du dricker sårar andra eller hamnar i trubbel.
Det är ett missbruk om du sårar andra.
Dricka ska ju handla om att ha kul.
Visst kan man bli full, visst kan man göra dumma saker, spy och skämma ut sig, absolut, hänt mig också!
Men att såra den man älskar, igen och igen..nä..det har jag aldrig gjort.
Hur räddar man en missbrukare?
Det är nu över ett dygn sedan jag hörde något av min pojkvän.
Tiden går hemskt sakta.
Jag kan inte ta för mig att göra något.
Akulle ju cykla men orkar inte, promenera, gå till en vän...ingen ork finns.
Jag är inte längre arg, utan bara väldigt ledsen.
Jag vetinte vart han befinner sig
.
Jag vetinte om han mår bra!!
Han har aldrig nånsin varit borta såhär länge ,aldrig, never!
Senast jag inte hörde av honom på en kväll så ringde han mig dagen efter.
Men nu har det gått flera timmar.......
Jag funderar på om jag vill leva såhär?
Ska man behöva vara såhär orolig i en relation?
Det är fan inte såhär kärlek ska kännas!!!!!!!!
Just nu kan jag inte vara arg, jag tänker inte längre att jag ska packa hans saker.
Jag vill bara höra att han mår bra.
Jag tog mod till mig och ringde polisen.
Polisen kan inte bekräfta om dom har haft att göra med honom, eftersom han är över 18.
Men om jag var orolig och ville göra en sådan anmälan så fick man informationen.
Han har varit hos polisen, men är nu släppt.
Jag brast ut i gråt, grät hysteriskt i polisens öra..
Man får ingen information om vad som hänt, hur han mår eller vad han gjort.
Bara att han inte är där.
Och hans mobil är avstängd
Jag orkar inte.
Min pojkvän har varit i väldigt dåliga kretsar.
Han har i princip tagit sig ur detta men det är ju såklart svårt.
Han och Rasmus har umgåtts en heldel, Rasmus dricker väldigt ofta.
Min pjkvän ska och bör inte dricka.
Igår var han med Rasmus, tog"några öl". Dom ska vara hundvakt till en kompis hund.
Vi pratade igår vid sextiden, vi skulle höras idag.
Nu är det helt tyst.
Min mobil ringer, det är hans mamma. Hon är riktigt orolig och säger att hans mobil är avstängd.
Den är aldrig avstängd.
Det kan vara så att han sover, det har hänt förr. Men då har mobilen iallafall varit på.
Han är ju nu dessutom hundvakt så hunden behöver ju gå ut, och jag vet att denna hund prackar på en uppmärksamhet om man sover för länge.
Så jag får inte ihop detta.
Så jag sitter här och det känns som jag vill gråta och skrika på samma gång.
Rasmus bor en timme ifrån mig, jag vetinte var, så jag kan inte åka dit.
Pratat med två av killens vänner, ingen vet eller har hört något.
Man gör inte såhär!!!
Man gör inte folk såhär oroliga, det är så jävla egoistiskt!!!!!!!!!!!!
Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska ringa polisen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|