Började prata med en kille.
Vi chattade varje dag. Pratade i telefon.
Så rolig smart och trevlig.
Han ville fika..det blev middag på restaurant.
Mamma var barnvakt.
Han var fin.
Så otroligt lätt att prata med och verkade så trygg i sig själv.
Han ställde frågor jag öppnade mig..han lyssnade.
Fanns otroligt mycket attraktion mellan oss och jag blev knäsvag.
3 dagar senare sågs vi igen.
Hos honom.. F var på dagis.

Vi hade sex.
Och ja..det var inte meningen eftersom jag tänker att sex förstör.
Vi pratade massor och höll om varandra.

Skildes åt och plötsligt började jag överanalysera allt.
Undrade varför han inte sa godmorgon.
Jag blev bitchig och osäker.
Han förklarade att inget var konstigt..han tycker om mig. Han bad mig sluta överanalysera.
Det borde ha räckt.

Men jag fortsatte.
Han åker till sina föräldrar över jul.
Berättade att han kanske skulle vara lite off då.
Vilket gör mig osäker igen.

Han säger att han är väldigt stressad att de senaste 6 månaderna varit tuffa..att han måste ladda . Att det blir något positivt.

Då blir jag barnslig och typ tar det personligt.

Så jag tror att jag nu skrämt bort en otroligt fin kille och det gör mig så ledsen.
Jag blir så ledsen på mig själv!

Han sa att han behövde ta det lungt..allmänt.
Och jag accepterade inte det.

Så jag antar att nu är det bara att vänta.
Antingen tycker han att jag är sjuk som inte kan acceptera att han behövde lugn.

Eller så mottar han min ursäkt.
För jag skrev och bad om ursäkt att jag var så oförstående.
Han läste..men svarade inte.

Så jag får vänta..men det är så jobbigt.

Åh vad har jag gjort ?

Jag är så jävla ledsen att vi inte blev en familj.
Jag är så ledsen för jag har insett att jag är 33 år och har nog aldrig varit kär på riktigt.

Jag nöjde mig med att han var snäll mot mig rolig och stöttande.
Jag nöjde mig med det lilla när jag borde begärt hela paketet.

Nu är F inskriven och har börjat på förskola.
Hon trivs och det känns verkligen bra.
Jag har skrivit in mig på AF och anmält mig till a-kassan.

Är så häftigt att se att hon börjar få en personlighet nu.
Nästan alltid glad men bestämd.

Att ha ett till barn känns väldigt långt borta men jag skulle gärna vilja vara gravid igen. Och denna gång få hela paketet.
E intresserade sig aldrig över min mage och följde absolut inte graviditeten med intresse.
Men det gjorde egentligen inget men skulle varit så fint att få dela en så häftig grej med någon annan
. Som är precis lika förväntansfull.
Men jag blir äldre..
Och F skulle nog behöva vara typ 4-5 år för att man ska orka.
För det är ju så...ser mig alltid som ensamstående och jag klarar inte 2 Små.

Och det suger verkligen att vara singel.
Jag älskar att jag kom ifrån E och det kaoset vi hade.
Men jag saknar uppmärksamheten.
Spontana kramar..
Att alltid ha någon att prata med.

Jag kan inte vara spontan och dejta.
Dra ut på krogen.
Det är svårare att vara singel med barn.

Ska kanske fokusera på jobb utbildning och framtid men behöver en kram.

Nu har jag blivit 33.
Efter ett missförstånd så blev det ingen barnvakt.. och ungen utgång för mig.
Känns rätt tråkigt.
Hon är här nu..och kom hit också för att vi skulle ut.
Men men.
Är jag glad att det inte var super planerat typ kryssning eller nåt.
Vi åt thaibuffe och jag fick paket!
Av Henne fick jag en ros doppad i guld.
Halvdog när jag öppnade presenten.
Jävlar den måste ha varit dyr ,var min första tanke.
Sen ger Hon mig dessutom ett presentkort.
Blev jätte glad. Men också lite ångest och typ men ååå. För det var mycket pengar.

Idag var vi på barnloppis. Köpte kläder att ha på förskolan.
Gummistövlar och skor från kavat.. 10 kr styck!
Inne på Cubus hade dom köp 3 betala för 2 så jag passade på att köpa body och byxor i ull till F. Sen ett par galonvantar. Perfekt!
Nu är hon redo för förskola!
Har köpt klisterlappar med hennes namn så ska sitta mig och märka kläder.
Imorgon ska vi till Leo Leksand

Så kul när helgerna är fulla med aktivitet

Är så glad!
Eftersom jag sa upp mig från mitt jobb och inte skaffade nytt så får jag gå utan ersättning i 30 dagar innan jag får a-kassa.
Det går varit otroligt jobbigt att ha det hängandes över mig.
Såklart kan jag jobba inom vikariepoolen men då är det långa dagar och jag vill inte att F ska behöva vara på dagis långa dagar i början.
Sen har jag betalat till a-kassan i massor av år så jag tänkte faktiskt ta a-kassa ett tag och min tanke är att ha praktik för att se vad jag vill jobba med.
Måste bort från dagis och skola känner jag.
Såååååå
Det visade sig att jag fick pengar för ej uttagen semester så plötsligt klarar jag mig den månaden!
Känns ju så jävla bra.
Såklart om jag hade gått a-kassa hade jag kunnat spara dessa pengar..Men känns himla bra.
Pratade med E innan och så hur läget var..inga pengar på en månad.
Han sa.. ja du får ju skylla dig lite själv.
Jaha tack . Om han inte betett sig som ett as så hade jag aldrig behövt flyttat och sagt upp mig.
Tack E!
Och honom har jag försörjt i 4 år.
Men nu när jag hade det tufft så är det skitsamma.

Skulle sagt det när han blev vräkt..skyll dig själv.

Nu har han fått sin första lön. Tror den ligger på ca 24.000 Han har 5000 i räkningar.
Så det blir ju endel pengar...som vi inte får se.
Han har självklart ingen skyldighet att ge oss något.. jag har ju underhåll..
Men klart det är störande.. alla tusenlappar jag lagt ut..lite bittert.
Men nu klarar sig jag och bebis och det känns fantastiskt !

Idag blev min älskling 1 år.
Vi går varit på öppna förskolan ätit gott och lekt.
Jag hade beställt trosor till mig som kom idag. Vill inte gå med gravidtrosor eller urtvättade. Ville känns mig lite fin men alltså.. Här nog inte tittat på mig själv avklädd från midjan och neråt på ett tag. Det var ingen fin syn.
Jag har vägt 140 kg och jag har gått ner mycket i vikt.
Burit ett barn
Så ja..det syns på kroppen.
Det jobbigaste är inte att vara tjock.. utan det degiga. Magen är liksom degig och hänger.
Min kompis väger 45 kg mer än mig. Hennes mage är stor men hård.
Så jag ska skicka tillbaka trosorna och se om jag hittar något annat.
Känner iaf att jag vill känna mig fin typ.
Borde egentligen kolla efter fler vardagskläder .

E sms:ade vid 12 tiden och så grattis.
Han trodde ju det var igår iof

Idag var det kalas för F.
Tid en fick fort och gästerna verkade nöjda.
Hon fick kläder en ny matstol.
En overall..Nu har hon 4 st haha.
Men ser är en känsla av sorgsenhet också..att vi inte är en familj.
Andra familjer kom och jag ser hur dom turas om..Jag är själv.
E kom inte ens .
Jag märker också att jag inte ber om hjälp så idag på kalaset satt jag själv vid bordet och åt tårta..efter alla andra.
Är man 2 kan man kanske mer turas om.
Jag kommer nog känna såhär på högtider. Kände så i julas också

Men jag är en fantastisk mamma för mon dotter och så stolt.
Släkten så att "då ses vi snart igen då och skrattade

Jag fyller ju år snart.
Men faktum är att jag har inte råd att bjuda in folk igen.
Min födelsedag har alltid varit viktig. En dag bara för mig.
Men nu går bebis före.. såklart.

Förra året satt jag med en bebis på några dagar och E så att han skulle på fest.
Lyckades dock övertala honom.. tror tillomed jag började gråta.

Tack för idag !

Du skrev till mig på Facebook att du köpt batman linne och shorts. Du föreslog att vi kunde ses nåndag. Jag mådde inte bra. Du var sjuk i din sjukdom...det blev inte av.
Nu är du död.
Misstänkt mord..i din lägenhet..

Ta hand om varandra