Ringer E för att fråga när han kommer
Bryr mig sällan när numer men har sagt att han inte får komma hit full och inte efter 23.
Såhär kan ett samtal låta ned en full E

Jag. När kommer du?
E jag e nära du behöver inte vara orolig.
Jag. Ja är inte orolig men du får inte komma efter 23 det vet du.
E. Jag är nära är hos en kompis.
Jag. Du känner inga här. Vad heter kompisen?
E. En god god vän allt är lugnt.
Jag. Vad heter kompisen.
E. Vi chillar och jag är 2 min bort.
Jag. Sen är du full och du vet vad jag sagt så jag låser överlåset.
E. Nä jag har ingenstans att sova ju.
Jag. Det borde du tänkt på innan du söp dig full.
E. Jag är inte full.

Visst är det charmigt?
Gud va kär man blir liksom.
Slutade med att han slängde på luren när jag sa igen att jag låser överlåset.

Jag låser inte låset. För att jag tänker inte ha honom ringande på när bebis sover..Och ja han skulle absolut göra det.

Och jag har regler här..eftersom han beter sig som om detta ett hotell.
Är han en närvarande pappa och bidrar till hushållet får han komma hit vilken tid han vill.

Och vart fan får han pengar att dricka för??
Han säger jämt att hans kompis bjuder..

Så nu ska jag lägga mig och han kommer väl hem sen...när han vill.
Sitter väl hos sin kompis först och beklagar sig över hur dum jag är.
Eller så tänker han att jag faktiskt låst och kommer inte.

Sen öppnar han kylskåpet som han alltid gör och börjar äta upp saker som jag handlat idag.
Imorgon ska jag föreslå att han handlar sina egna matvaror när han får sitt soc bidrag.
Kommer aldrig att gå för han är värdelös på att handla ekonomiskt och har fan ingenaning om vad saker kostar..

Aja..imorgon är en ny dag

Jaa jag får bostadsbidrag. Dvs jag slipper leva på mina pengar på sparkontot. Så himla skönt.
Och E har börjat intro på ett jobb som personlig assistent åt en ung kille. Dom klickade med varandra direkt och han ska jobba i helgen och nästa vecka.
Direkt blev E en annan person.
Lekte med bebis en bra stund. Skojade med mig och var allmänt avslappnad.

Så onödigt att han varit typ helt frånvarande i flera månader..
Tråkigt också att han fått jobb här och att jag snart säger upp lägenheten..
Men jag hoppas man får se nån krona i slutet av juni när han får sin lön.

Får lite ångest av tanken på att jag ska packa ner allt i flyttkartonger. Känns sjukt läskigt att flytta också. Har ju mest varit driven av ilskan tidigare..
Och min ekonomi..jävlar var den har ändrats.
När jag jobbade hade jag 7000 kr kvar efter räkningar. La undan 2000 på sparkontot varje månad.
Nu har jag 2500 kvar efter räkningar typ. Och det ska räcka till 3 personer. Det är inte så lite egentligen. Fast om det är typ att bebis behöver något så drar det ju iväg.

Så det är ju absolut en rädsla...Hur länge ska vi ha det såhär ekonomiskt?
Va kommer jag jobba med sen?