Igår hälsade vi på min farmor och farfar.
Dom betyder otroligt mycket för mig och bebis har ett av sina namn som är farmors.
Vi pratade och åt lunch. Tittade på tv och farfar frågade om vi skulle gifta oss nångång.
Jag känner att hag inte orkar hålla fasaden uppe längre..ljuga..komma med förklaringar.
Så jag sa..nä..jag och E kommer gå skilda vägar.
Och farfar är så bra . Han dömer inte..han överreagerar inte utan sa jaha okej jaså ja ibland är det kanske bäst.

Inte lika kul att berätta för resten av släkten..liksom inget man bara kläcker ur sig på midsommar firandet.
Men träffade endel av familjen över påsk och klart dom frågar hur E mår..vad gör han..hur går det med jobb.
Och jag vetinte..
Och det känns dumt att alltid svara avvikande.

Ni är vi redan inne i maj månad och jag söker lägenhet och ringer runt.
Fick ju erbjudande om lägenhetsvisning förra veckan och blev så glad.
Inflyttning 1a juli..och det går ju inte. Kan inte betala dubbla hyror i 1 månad..tyvärr.
Och tiden är knapp. 3 månader från nu så är det snart september..
Oktober blir bebis 1år och måste ha dagis. Jag måste jobba.
Och då vill jag ha flyttat..
Det är nu jag har tid.

Vet inte vad jag tar vägen om vi inte hinner till oktober.
Skulle må så otroligt dåligt.
Skulle bli tvungen att gå ner i tid för att bebis inte ska behöva vara på förskolan så mycket timmar .
Det är inte okej att en ettåring är på förskolan halv sju till 5 6. Och det skulle hon behöva vara.

Så jag hoppas verkligen. Samtidigt som det såklart är sorgligt och läskigt att lämna Stockholm o mitt arbete.

Imorse bad jag bebis pappa att ta henne. Ögonen sved och jag sov djupt. Bad honom ge henne ersättning ..måste sova. Snälla.
Nä..jag e också trött säger han..

Okej.