Har äntligen fått en köpare på vagnen som jag lagt upp till försäljning. Men hon vill att jag skickar den..det är lätt..säger alla.
Kollar upp alternativ på frakt och ser att det går att lämna in här i centrum.
Mäter och packar in vagnen skriver in måtten och den säger att jag måste åka in till stan.
Då är jag så slut av allt packande och kollade så jag börjar gråta.
Jag hatar dem där maktlösheten..att jag inte kan själv.
Kommer även få frakta 25 kg vagn själv..samtidigt som jag har bebis..Great.
E påpekar hela tiden "hur tror du folk gör dom är ensamma " . Jag hatar när han säger så.
Ska jag behöva tänka på dom..jag är inte ensam..du bor här?!
Så när vi är hungriga..ska vi tänka på barnen i Syrien då eller? Jag fattar inte logiken.

E njuter såklart över att jag behöver hans hjälp och då sker det på hans villkor.
Så idag ville han inte hjälpa..då blev det inget.
jag var så arg så jag tillslut bara satt och spände mig.
Imorgon ska jag ringa schenker och fråga hur man gör..blir kaos om jag måste in till stan. Kan inte åka så långt med ett jätte paket.
Bebis har varit glad men inte gillat att vara ensam så jag har haft noll egentid och har inte kunnat fixa med paketet eller ringt.
Om hon ändå kunde sova typ 2 timmar så jag kunde göra saker..
Fast jag har gjort saker idag.
Idag har jag promenerat. Handlat bubbelplast. Lagat mat till bebis.
Tvättat blöjor. Packat vagn. Lekt.

Detta har E gjort idag. Handlat snus höll i bebis när jag packade vagn.

Jag kommer nog tyvärr att vara bitter på honom tills den dagen vi bor isär.
Tycker det är helt jävla sjukt att vår dotter kr nu 7 månader och han lever exakt som förr. Inga vakna nätter, behöver aldrig tänka på mat eller om hon har kläder och blöjor. Aldrig behövt hastigt gå ut för att hon bara sover i vagn...inget!!