Tänk om det kunde finnas en person som ger mig pojkvän en örfil.
En person som ser till att han går upp i vettig tid
En person som ser till att han äter frukost, för att sen surfa runt efter jobb på nätet.
En person som ser till att han mailar sin CV till olika jobb,,
En perso som ser till att han ringer till de ställerna och söker jobb.
Jag orkar inte vara den personen längre!!
Jag tappar så mycket respekten för min pojkvän, och attraktionen när han bara sitter här.
Dagarna går, månaderna..men inget jobb.
Ingen ansökan, NOTHING!
Om jag iallafall kunde höra honom säga nångång"åh kolla på detta jobb det ska jag söka".
Eller "åh idag måste jag ringa denhär personen på dethär företaget"
Men man hör inget.
Jag blir tvungen att bli så sjukt förbannad så jag skakar innan han kan klämma ur sig "Men alltså ja HAR sökt jobb"
JASSÅ?!
Men det händer ju inget?!!?!??
Jag kan inte jobba heltid och sen komma hem och vara hans jävla morsa.
Vi bor inte ens ihop egentligen.
Han hyr ut sin lägenhet för att kunna få lite extrapengar, men vi ser inget av dom där pengarna.
För tjejen som han hyr ut till har inte alltid pengar.
BLIR SÅ JÄVLA LESS!!
Längtar man inte efter pengar?
I dags läget kan jag ju oftast inte ens be honom köpa en mjölk ens, han har aldrig pengar.
Ska man slänga ut sin pojkvän?
Hjälper det om jag slänger ut honom? Jag tvivlar
Jag har gråtit, skrikigt och hotat...Men inget är ju förändrat,
I stundens hetta säger han"ja jag går och kollar ams.se nu"
Men VARFÖR måste jag bli arg innan.
Varför måste jag bli sårad och arg innan du inser att du måste gå på AA möten.
Varför går du inte på AA möte nu då, som du lovade?
Varför måste jag tjata och bli arg?!?!
#idiot #arg #pojkvän #hopplös #avdankad #arbetslös #hjälp #omöjlig #hysterisk #tröttsam #fan #helvete
Linda
15 augusti 2014 02:24
God natt på dig. Ja nu är jag här mitt i natten. Du skrev ju : KOM TILL MIG!!:) Blev nyfiken på din blogg. Ja du är mycket personlig.
Låt din pojkvän själv bli sin egen stöd person. Sluta tjata, du blir bara trött, hes och ännu mer ledsen. Köp ingen mjölk. Han måste sakna mjölken först innan han förstår att det är han själv som kan köpa mjölken för pengar han tjänat ihop.
Det är lätt att bli missmodig när man är arbetslös. Utan mål orkar ingen bry sig. Det blir ingen mening med att stiga upp ur sängen när man inte har nåt och gå till.
Din pojkvän kanske har ett intresse som han vill utveckla. Abf har kurser i olika ämnen. Man får själv fråga efter detta. Det kan leda till praktik och många får arbete efter en sån kurs.
För att få reda på vad som finns där ute för honom behöver han komma ut utanför hemmet. Alla har sin grej man är bra på, man behöver visa att man finns så att andra också ser det.
Första målet att gå upp ur sängen varje dag en viss tid är ett bra mål, som sen växer till sig till lite större mål nästa gång osv.
Visualisering är ett bra sätt att nå sina mål. Lättare att nå sina mål när man ser att man kan lyckas med det man vill uppnå.
Din pojkvän behöver en liten morot så han vaknar till liv ur sin dvala.
Vi har lättare att ta in belöning, som sen kan ta oss vidare.. Din pojkvän kan! Han behöver hitta sin motivation, sen rullar det på...
Nu behöver jag sova så att det kan rulla på här imorgon också...
Kram på dig!
batmanbebis
15 augusti 2014 18:16
:)
Han fick en utbildning AV af, så dom är inte så supersugna på att ge honom en till...så så är det med det typ..jag ska inte lägga mig i egentligen...men det är svårt att undvika..han jobbade engång...i en månad tror jag, sen fick han sparken för att han försov sig 2 gg, det var ett kanonjobb, verkligen...där hade han kunnat tjäna mycket dessutom
kram!
Linda
15 augusti 2014 10:42
God morgon. Tänkte på det där om att bli arg. Det är lätt att bli det när man ser likgiltighet hos sin partner.
Det kan kännas som att han/hon är lat som inte söker jobb. Håller med dig om att det är oattraktivt också.
Du vet att tystnad kan ibland säga mer än tusen ord.
Försök istället att vara lugn och visa att du är ledsen genom att tala om för honom hur du själv mår av det här. Säg att du har svårt att se honom såhär.
Det är frustrerande för dig, för du vet att det kan bli mycket bättre för honom och för dig när han får ett jobb.
Ni vill ju ha ett liv tillsammans, och då behöver man vara lyhörd för varandras behov och känslor.
Tänker på dig och din pojkvän.
batmanbebis
15 augusti 2014 18:13
Jag har förklarat lugnt, skrivit, gråtit, hotat och skrikigt..."jag ska lösa detta älskling"..Sen..inget
Men tack:)
Linda
15 augusti 2014 20:11
Hej, det var tråkigt att höra. Ja, din pojkvän är ju den enda som kan ta tag i sin situation. Du kan inte förändra honom eller hur han vill leva sitt liv. Du kan förändra din egen situation så att du kan ta hand om dig själv för att kunna leva på ett sätt du mår bra av!
Glädje behövs i livet för att orka leva. Vi har rätt att vara egoistiska när vi gjort allt vi kan. Tänk på dig själv!
Vilja
15 augusti 2014 21:58
När jag läser inlägget och dina svar här så undrar jag, hur länge är du beredd att vänta för en förändring som kanske inte kommer?
Menar inte att vara hård. Längtar bara efter att du ska få vara glad med en batmanbebis påväg och en trygg framtid :)
http://attviljamabra.bloggplatsen.se
batmanbebis
16 augusti 2014 10:53
Jag vetinte, vetinte alls..
Linda
16 augusti 2014 13:32
Tack för ditt svar. Jag skulle istället ha skrivit: DU KAN!!!
Jag var ju inne på en annan blogg där det skrevs lite om att vara personlig på sin blogg, och få kommentarer för sina inlägg eller inte få. Du lämnade en kommentar där du skrev att du inte får en kommentar i din blogg trots det kaos som du då skrev om.
När jag gick och la mig den kvällen började jag tänka på dig.
Fick fram din sida och det första jag såg var många korta meningar av ilska och frustration. Oj, vad synd om tjejen, men också om killen tänkte jag.
Istället för att sova började jag skriva en kommentar som blev till många små kommentarer. Delade upp det så för att jag mest själv skulle se vad jag skrev. Jag var så trött, ögonen höll på stängas flera gånger. Ville trösta dig och försöka hjälpa dig, det kändes som att du var riktigt ledsen och slut.
Detta var viktigt för mig själv, att säga med mina kommentarer att du inte är ensam. Och att livet kan bli mycket bättre än det du beskriver i detta inlägg.
Blev lite besviken över dina svar. Du ropar på hjälp , samtidigt vill du inte ha nån hjälp.
Det gjorde mig lite ledsen, många sitter inne med sina stora problem utan att ha någon att prata med. Du vågar uttrycka dina, viktigt för en början till förändring. Istället blir det stopp när du faktiskt får kommentarer som visar att det finns folk som tror på det du skriver och bryr sig. Det är som att du själv inte ser att det är du själv som skrivit inlägget.
Det var tråkigt och ändå är det precis så det ofta är. Man har svårt att lita på sin egen styrka att förändra ett destruktivt liv till ett sunt och harmoniskt liv i trygghet,för sig själv och sina barn .
Jag skrev om Visualisering tidigare.
Det är säkert till hjälp här också.
När jag kan se mig själv leva ett bra liv, då ser jag till att det händer också.
/ en medmänniska som vill dig det bästa. Du ger mycket av dig själv. När ska du själv få nåt tillbaka?!
batmanbebis
16 augusti 2014 16:56
Detta är story of my life..tyvärr
När jag är i skiten så skriker jag egentligen inte efter hjälp, ingen kan ju hjälpa mig, egentligen...skulle DÅ så gärna bara vilja ha någon som är eller varit i samma sits.
När skiten är över så är det som att det som hänt blåst bort, så då tänker jag inte på det.
Har många gånger suttit hos psykologer och läkare, när jag berättar om mitt liv så är det som att jag recenserar en bok som jag läst...konstigt det där.
Blev du besviken på mina svar? Vad svarade jag?:)
Ibland kan det vara så att jag skriver i ren frustration så jag är inte beredd på respons, får ju sällan respons här och då blir det att man bara skriver av sig...Sen om någon plötsligt har en lösning eller en åsikt så blir det som WHAT? eller som ett försvar.
Ja, jag är väldigt konstig:)
Vilja
16 augusti 2014 15:08
Det gör inget. Det kommer! Tror alltid att det kommer en dag då saker antingen börjar lösa sig eller att man själv inser att det inte kommer göra det.
Ta bara hand om dig själv under tiden så att du inte blir nedbruten till en punkt då det gått alldeles för långt!
Tror dig verkligen när du skriver att E är underbar på många sätt. Hoppas bara att dina livsdrömmar går att förverkligas tillsammans med honom :)
Kram!
http://attviljamabra.bloggplatsen.se
Linda
17 augusti 2014 00:58
Du är helt normal:) Jag kanske är den konstiga av oss som skriver till dig igen.. Varför ska du lyssna på mig? Du har förmodligen vänner som kommer med råd och åsikter om vad du borde göra.
Kanske kan jag ge dig något...? Jag bryr mig, fast du inte vill:)
Förstår din förvåning om respons. Folk vågar inte visa att dom bryr sig. Sant att ibland vill man bara få ur sig saker. Därför det kan se lite missvisande ut om man bara ser till ditt inlägg.
Känner inte dig heller eller läst nåt tidigare i din blogg.
Jag läste och kände med dig , skrev sen till dig om tips och råd angående din pojkväns arbetslöshet.
Jag avslutade med orden: ."Tänker på dig och din pojkvän".
Menar att jag såg hans situation också. Blir det bra för honom, då blir det bra för er båda.
Ditt svar var då..."egentligen ska jag inte lägga mig i"... ???
Ni bor ihop och vill skaffa barn...Du skriver om hur jobbigt allt är ..och du har inte med det att göra....?!
Du har ju pratat med din pojkvän i lugn o ro om förändring från honom. Sagt hur du mår och känner det. Han lyssnar inte på dig , den som han älskar. Varför ?
Han kanske inte orkar och har fullt upp med sig själv. Det kan kännas svårt att uttrycka sin kärlek för varandra om man inte har den andre med sig..som förstår en. Istället sårar man , man känner sig osedd och åsidosatt av den man älskar. Det smärtar båda.
Visst kan man lösa svåra saker i en relation. Det går när båda vill och orkar kämpa för att det ska bli bra. Annars finns problemet kvar som en mur mellan båda och då är man ändå ensam. Ensam och ledsen, för det känns inte som att man är två.
Ditt svar blev jag besviken på pga att du försvarade dig, med att blunda för din situation...ditt inlägg gick inte ihop med ditt svar till mig. Det var tråkigt att läsa. Nu fattar jag, svarade bara på din fråga:)
Alla har dock mer styrka i sig än dom tror , att förändra sitt liv! Viljan att förändra är dock nummer 1.
Alla är jobbiga!!! T o m jag:) och min man vill ändå ha mig!
Älska och bli Älskad, varje dag..:)
Önskar att det löser sig för er båda!
God natt och sov gott!
batmanbebis
17 augusti 2014 11:35
Jag lyssnar:)
Och faktum är att det är ni som läser som vet mest.
Så egentligen dessa saker har jag ingen att prata med om
Min syster är min stjärna i livet tack o lov och hon ger mig massa stöd. Men jag är , såklart glad för all respons jag får och alla fina ord och stöttningar
Kramar!
