En dag full med känslor!

Vaknade utvilad trots att min madrass är katastrof.

Stekte ägg och softade i soffan och kollade på tv.

Solen skiner och jag bestämde mig för att åka in till stan, behöver nytt smink.

Min kusin ska bli pappa.

Jag är inte förvånad, jag har vetat hela tiden att dom skulle bli gravida fort, men klart jag blev ledsen.

Dom har varit tillsammans i lite mer än ett år.

Och nu ska dom ha barn.

Tydligen ska det avslöjas idag på ett kalas hos en släkting, TUR att jag inte hade planer att åka dit(långt bort).

Jag vetinte hur jag hade hanterat att någon klingar i glaset och berättar något sådant.

Direkt tänkte jag på julen.

Varje jul så är barnlängtan jobbigast.

Man sitter och tänker att, tänk om jag nästa jul har min aldelles egna familj.

Nu vet jag att jag inte kommer ha det i jul.

Jag vet att HON kommer ha stor mage på julafton.

Så när jag idag fick veta bestämde jag mig för att jag inte skulle fira jul som jag brukar, kommer bli för jobbigt att se henne.

Så känner jag nu, men det är ju ett tag kvar........Känns bara sjukt jobbigt..just på julen.

Så jävla skönt att jag har min syster

Hon är den enda som vet om min kamp.. Hon stöttar mig jämt!

Fast jag har börjat fatta något mer o mer, eller egentligen fattat länge.

Men jag vill så gärna åstadkomma något, berätta något stort för min familj, så dom typ ska bli stolta.

Nu med körkortet exempelvis.

Att få körkort kommer ju innebära massor för mig, jag tror mer än för många andra.

Det handlar inte om att det "Är bra att ha", eller "åh va skönt att slippa me om skjuts"

Det handlar om att JAG har klarat av något stort, åstadkommit något.

Lilla jag, som har kämpat mig bort från misär och missbruk.

Jag vill så gärna berätta att jag är gravid.

Att JAG ska få min aldelles egna familj. Och va som alla andra, ha barn och planera saker.

Jag känner mig aldrig vuxen.

Jag är hon som är 30 år och bor i en hyresrätt.

Att alltid få be om hjälp om jag ska köpa något större eller om jag ska åka med på semester, gör att jag känner mig som en snorunge.

Jag ber iof i princip aldrig om hjälp eller om saker.

Var iaf skönt att strosa runt i stan idag och låta tankarna flöda.