Min pojkvän säger till mig igår att han kanske kommer idag.

Han vet också att han inte ska eller bör ge mig förhoppningar så han förtydligar....KANSKE.

Så jag tänker att han inte kommer, precis som jag alltid försöker att göra.

Jag ringer honom hela dagen.

Han svarar inte.

Jag blir rätt orolig, varför svarar han inte.

Sen har jag lust att slå mig själv på käften.

Orolig?
Det har fan aldrig hänt honom något, ,så han sover väl ellernåt.

Klockan fyra svarar han....

Han sover.

Jag skriker.

Jag sover, jag är sjuk och mår inte bra, säger han.

Jag skriker.

Låt mig vara säger han.

Och då rasar allt ihop.

Låta dig vara?

LÅTA DIG VARA?!?!

Vi har inte setts på tre jävla veckor.

Du skulle KANSKE komma idag, jag skulle ringa dig vid 11.

Och du ber mig låta dig vara?

Jamen fuck off då jävla idiot.

Ja, han menade förmodligen att jag skulle sluta skrika och låta han vara.

Men det spelar ingen roll.

Varför ska jag alltid ta hänsyn?

Allt jag tänker på nu är att åka till Henne.

Hamna i Hennes armar då hon kramar mig och lyssnar på mig.

Men ja, hon är ju på ett ställe där sånt inte direkt går.

Det känns som att jag håller på att drunkna.