Jag gjorde precis slut med min pojkvän.

Han skulle komma idag, det var ju "helt bestämt".

Han ringer mig klockan tre och säger att han varit vaken största delen av natten.

Hans syster och pojkvän har gjort slut.

Jag fattar verkligen inte varför man måste sitta uppe med en vuxen man en hel jävla natt för att HAN gjort slut.

Men tydligen behövdes det.

Sen kommer ett brev i posten som kräver att E måste lämna in en massa papper till socialen för att ens kunna få bidrag.

Så ja, såhär i efterhand så är det ju självklart att han inte bara kan åka till mig när han har papper att fixa.

Men jag orkade inte.

Jag känner mig så sviken, och har mens och ont så jag började gråta hysteriskt.

Jag skrek

Jag sa allt jag tyckte.

Jag är så trött på brutna löften, han skulle ha kommit i måndags, sen igår, sen idag.

Jag är så trött på hans ostrukturerade liv.

Han pratade lungt hela tiden, försökte förklara och lugna mig.

Vi pratade, skrek och jag grät....i 40 min.

Han sa att han kommer på fredag, "måste fixa alla papper o grejer".

Men ja, vi vet ju inte om han kommer på fredag, för saker händer alltid honom, saker "dyker upp".

Vi la på.

Jag smsade

"jag vill inte vara med dig längre"

Kändes som en kniv i mitt hjärta.

Vafan skrev jag?

E skickade tillbaka en ledsen gubbe.

Jag skrev att jag inte orkade med brutna löften och ja...hela det här jävla livet!!!

Han svarade"jag älskar dig av hela mitt hjärta men jag önskar dig all lycka i livet"

En tll kniv i mitt hjärta.

"Kom senast fredag och ha med dig något du kan packa dina saker i"

"Jag ska försöka komma absolut"

.

.

.

Jag vetinte vad jag ska säga, eller skriva nu egentligen.

Var det såhär det skulle sluta?

Gör jag rätt?
Varför gör det isåfall så jävla ont?!

Han lever ju ett sådant liv tyvärr där det är svårt att ge löften, han har bara bott där i lite över tre veckor och det är mycket papper som behöver fixas för att man skakunna hamna på plats i systemet.

Jag vet ju det.

Jag måste bara ha hit honom, nu, i soffan, se på honom, känna efter hur det känns när man kramas.

Känns som att jag kommer gå som i en dimma till fredag.

Min syster ringde igår och frågade om vi kunde komma på lördag.

Fan.

Jag älskar min syster och kan säga allt till henne, men jag orkar inte nu jag orkar inte berätta att jag IGEN är ledsen på E.

Fan.

Kan det vara så att man måste lära sig vad vänskap är?

Jag känner att jag inte alltid vet vad som förväntas av mig i en vänskap.

Jag känner ofta att jag blir förvånad att man tycker om mig.

Jag känner att jag vill stötta och hjälpa men det blir ibland fel.

Kan det vara samma med kärlek?
Många säger ju att om man växt upp i en kärleksfullt hem så vill man ha det själv.

Det blir som din måttstock, hur dina föräldrar hade det

Du nöjer dig inte med mindre.

Jag har ju i princip bara haft destruktiva relationer.

Min mamma och pappa skildes när jag var ett år gammal, min mamma hittade aldrig någon ny.

Min mamma har bara  valt destruktiva män.

Jag minns en målare hon var tillsammans med när jag var barn.

Minns bara att han bad mig flytta på mig i soffan, för han skulle sitta bredvid mamma.

Sen har ju min mamma haft massor av män, över natten.

Så kanske lär man sig något av det, när man ser en mamma, min mamma, som inte respekterar sig själv.

Som låter män använda henne till sex.

Juste

Min syster fick ett ryck och bokade synundersökning, hon ska försöka ta körkort.

Hon frågar om jag inte också "ska köra".

Det känns bara som ett så sjukt stort kliv, och jag har ju svårt för att ta såna stora beslut.

Och det krävs ju så mycket, nuförtiden måste du gå en kurs med den du ska övningsköra med, och jag vetinte ens vem det skulle kunna vara.

Sen är det ju såklart teorin, men min tanke är lite att....det finns många idioter med körkort, så why me?

Varför skulle jag inte kunna ta körkort när så många andra kan?

Men det är ett så stort kliv så , jag vetinte.

Jag tror, att om man umgås med människor som inte har samma bakgrund som en själv.

Så lär man sig mest, och utvecklas mest.

Mina vänner är lika mig.

Exempelvis så har många liknande personlighet, lite upp och ner i humöret, knepig bakgrund.

Flera av mina vänner har en diagnos, oftast ADHD.

Jag känner ibland att det är svårt för mig att skaffa vänner och att identifiera dom som en RIKTIG vän.

Människor tenderar att svika mig, förvåna mig och göra mig förvirrad.

Exempelvis.

Jag och en kompis, som jag känt i flera år, åkte utomlands.

Hon var väldigt negativ när vi var iväg, vilket gjorde att semestern blev skadad.

När vi kom hem så gled vi isär och jag försökte rädda det, mailade henne o frågade varför hon var tyst.

Får då till svar att hon "trodde jag var sur", och jag HATAR verkligen sånt Varför går man och TROR något, utan att fråga?
Hur länge hade hon varit tyst och trott det liksom?

Nej då blev hon sur på mig och sa att jag hade ingen förståelse för människor som inte var som jag.

Vi har inte pratat nu på ett år.

En annan kompis.

Vi ska åka på festival och vi pratar lite smått och vi kommer in på hennes mediciner, som var MÅNGA.

Jag frågar då om hon verkligen ska blanda alkohol och mediciner.

Hon blev då skit sur och vi pratade inte mer.

Sen kan jag ju tänka såhär, såna här småsaker ska ju inte förstöra en riktig vänskap, så hur bra vänner var vi?

Fast det är ju just det, för mig var dom nära vänner.

Därför tror  jag att deras svårigheter och deras personligheter gör att dom gör sådär, bryter för att inte bli sårade.

Sen igår..

Vi var ju och firade en bekants födelsedag.

Jag åkte in med min nära vän samt med två nyfunna vänner, men som jag ändå umgåtts med mycket.

Kvällen gick och min nyfunna vän bjöd in ett par till bordet, från ett annat bord längre bort.

Dom pratade och jag satt nära så jag hörde endel, om helt normala saker som vart bor ni osv.

Sen hör jag min kompis ställa en fråga som jag inte hör, men jag hör svaret.

"ja, jag tycker du är väldigt attraktiv och söt"

EH WHAT?!

Frågade min kompis precis en främmande kvinna om hon tycker hon är attraktiv?

Varför gör man så?

Min kompis sken upp och bara, åååååååh tycker duuu taaaaaack.

Dom bytte nummer.

Jag kan bara inte släppa detta, varför håller hon på sådär?

Jag borde inte göra en stor grej av det men jag kopplar ihop det med något jag hört om min vän, "hon är en sån som älskar att stå i centrum och blir lite sur om hon inte gör det, och måste ha massa bekräftelse"

Jag antar att jag direkt tar upp min sköld för att jag e trött på att människor förvånar mig, gör mig besviken.

Sen satt hon hela kvällen och sa att hon gillade alla jätte mycket, och alla skulle hon adda på facebook.

Ahhhh ja vetinte, jag blir bara så osäker.

Jag har en extrem jävla mensvärk som kommer och går.

Och med det, och andra saker, så bokar vi in så att E kommer imorgon istället.

Gick och handlade och hämtade ut paket.

Denna kom:

Eftersom jag har mens och ONT så kan jag inte testa dessa nu.

Och jag måste köpa andra batterier till den rosa.

Sen köpte jag en kokosolja. Jag har bloggat om den förr men vill slå ett slag till för hur många bra saker kokosolja är bra för..så köp köp köp!

Sen...

Köpte jag en kokosolja smaksatt med chili. Eftersom jag älskar starkt så fick jag en känsla av hur grymt gott detta är att ha på grönsaker i stekpannan eller grilla kött i.

(här ser ni också lite av mina nyfixade naglar).

Så nu har jag haft ont sen klockan tolv och nu är jag inne på min andra alvedon och hoppas det slutar.

En bekant från karaokestället jag brukar vara på ska fira sin födelsedag i stan, frågade vilka som skulle me..jag bara..OK.

Hoppas på att få med mig nån av mina vänner, känns så weird att hänga på hennes...vi får se!

Mina ryck kommer sällan, jag vetinte när dom kommer, isåfall skulle jag framkalla dom oftare.

Så jag skrubbade golvet i köket, gjorde rent spisen och skåpluckorna samt diskade.

Nu är det bara, extremt massa andra saker kvar.

Har kläder i hela lägenheten och femtioelva par skor i hallen.

Imorgon fortsätter jag med hallen iallafall, ska se till att boka en tvättid och boka tid för att fixa mina naglar.

Har en depp-svacka så jag var inte speciellt rolig att prata i telefon med när E ringde.

Jag funderar IGEN på en utlandssemester, men har ingen att åka med, skulle vilja åka med någon som jag inte måste betala allt för.

Men kompisarna jag har dom har inte råd, eller så ska dom själva åka utomlands senare(ett datum då ja börjat jobba)

E kommer hit på tisdag, känns inte kul just nu.

Eller kul...allså det känns inget alls.

Har ju gått så jävla lång tid så jag har automatiskt typ börjat radera honom, av nån konstig anledning.

Ahhh det är väl bara så jävla mycket känslor just nu, blir alltid såhär på min semester också.

Då jag får känslan av att alla andra har det så jävla kul.

Är väl lite orolig att vi bara faller ner i samma mönster, nu vet jag ju inte hur länge han stannar men ja.

Samma mönster som att han sover bort hela dagarna och om vi ens ska göra något så får det ju absoluuuut inte ske före klockan 12.

Ska bli kul att han kommer så vi kan promenera, kanske bada och hälsa på min syster.

Men va konstigt det låter, ska han komma som mitt sällskap bara?
En kompis som jag kan umgås med?

Hur vet jag om jag är kär..Eller om jag bara gillar bekvämligheten med honom?

Saker hamnar väl på sin plats när vi ses I guess.

Mitt ex gjorde jag slut med för att han flirtade med andra tjejer online.

Ett annat ex gjorde jag slut med för att han typ inte ville ha sex, och att han inte kunde tänka sig att bo i sthlm.

Så visst KAN jag göra slut, men kanske blir det svårare med åldern?

Inser att jag har rätt många läsare, och skulle vilja veta varför, haha tycker mest jag är gnällig och...kaos:)

Såg en så jävla bra film nyss, SPY ..Alltså den är hysteriskt rolig och du kan se svenska ansikten med...

När vi är riktigt små så säger våra föräldrar till oss att man ska akta sig för "fula gubbar".

Man blir äldre och killar sviker en och ljuger.

Man blir utsatt på internet av män som tror att man är nån jävla handelsvara. Man ska akta sig för män när man går hem själv på kvällen.

Man ska akta sig för att få män att tro att man vill ha sex, för om man visar intresse så får man ju ta efterföljderna..eller?

Män beskrivs ibland som nån form av djur som inte kan behärska sig, speciellt inte om dom ser lite bröst och rumpa.

Jag tror vi behöver jobba mer för hårdare straff för våldtäkt och övergrepp.

Jag tror att vi behöver jobba hårdare för att det inte är okej att säga vad som hellst på internet.

För nej, alla män är inte svin.

Men hur känns det för er män, när det finns kvinnor som bara har den här erfarenheten?
Erfarenheter av män som sviker, ljuger, bedrar och förstör?

Det gör ju att alla ni män som faktiskt är fantastiska försvinner.

Ni män som kan bete er, visst är det väl så att ni alla någongång har mött en sårad kvinna?

Detta är ju bara så hysteriskt kul.

Mitt ex kompis Malin har en pojkvän som kommer ifrån USA, han har en kontantkorts telefon och får ibland sms till sin mobil som han inte ska ha.

Tydligen kan det vara så när man har kontantkort att någon annan har haft nummret innan.

En dag får han ett sms, som han bara måste visa för sin flickvän.

Det är tidningen "Hänt i veckan" som ska skicka sms till Hasse Aros fru, Anna och fråga hur förlossningen gick, och vad sonen ska heta.

Malin och hennes pojkvän bestämde sig för att skoja till det lite och svarade på smset, som ju inte alls var menat till dom.

Detta är ju hysteriskt jävla kul.

Ännu roligare är ju att tidningen(såklart) skyndade sig att trycka detta fort för att vara först med att läcka nyheten...

HAHAHAHAHHHAAA

Hasse Aro kommenterar själv detta och tycker det är rätt komiskt och påpekar att sonen absolut inte ska heta Ace

#nyheter #aro #kiss #kaos #felskick #humor #skratt

Men HUU vilket väder det är, regn och mörker och ja jag vetinte, känns som tidig höst?

Igår åkte vi till farmor och farfar.

All nervositet släpper oftast när man väl är där och man inser att dom är rätt lätta att ha att göra med.

Vi pratar minnen från när vi var barn.

När dom tog oss utomlands och på olika utflykter runt om i sverige.

Eftersom min mamma inte hade ekonomin och pappa inte hade förmågan så tog som över det.

Dom berättade hur lungna vi var, och hur enkla vi hade att göra med. Att vi aldrig tjatade.

Det kändes bra att höra faktiskt, men minns inte mig själv som en tjatig unge direkt.

Farfar berättade att han har parkinsons.

Jag blev lite ställd...okej..ja..okej jaså har du.

Farfars ena hand var skakig, det vet jag att den varit länge. Senast vi var där så skämdes han och åt sin mat på balkongen.

Att skämmas är en känsla som han själv äger men jag vill så gärna bara säga att det är OKEJ, inget att skämmas för.

Han åt med oss idag, skakningarna fanns och han sa att han fortfarande skämdes och det är jobbigt i offentliga miljöer.

Älskade farfar.

Men dom var glada att ha oss där och vi var glada att vara där.

Sen skulle jag få skjuts till bussen av min systers man, men min syster protesterade och sa att hon ville ha mer tid med mig.:)

Så vi åkte till ett hambugarställe och snackade lite mer och umgicks.

Hamburgaren var hemsk, jag beställde ett cheesemål och trodde i min fantasi att det skulle vara hamburgare, ost och sallad. Men nej den var dränkt i dressing, huua!

Vi sa hejdå och jag åkte hemåt...Svidade om och åkte iväg på förfest.

Hon..som jag skrev om tidigare, hon är ute i helgen, permission.

Hon har tydligen betett sig jätte konstigt mot sina vänner sen hon blev tillsammans med sitt ex igen.

Hennes ex bor där jag var på förfest igår, så plötsligt när vi sitter på balkongen så ser jag Hon och tjejen komma ut ifrån porten.

Hon sa på sin facebook att hon skulle "ut och göra stan", men vi sågs aldrig.

Pratade med min pojkvän på telefon, han hade ringt MIG fyra gånger under dagen.

Rätt kul känsla att det är HAN som ringt och terroriserat mig;)

Han hade plockat isär mobilen och nu gick det att ringa ifrån den.

Han berättade att reglerna funkade lite annorlunda nu där han bor, när det handlar om att söka bidrag.

Han måste skriva sig på en adress, och ingen vill tydligen ha han skriven hos sig.

Det är ju helt otroligt måste jag säga.

Men tydligen så förlorar mamman och syrran pengar om dom har han skriven på sin adress.

Så vad händer nu då? Han måste ha en adress för att få pengar.

Så han fick pengar för mat.

Och,han måste ge hyra till hans syrras pojkvän, där han bor.

Jag tycker självklart att man ska betala hyra när man bor hos någon, absolut.

Killen har 3000 kronor i hyra, han bor inte där själv.

Så min tanke är, hade inte E bott där...så hade lägenheten stått tom?

Så han vill ha 1500 kronor i hyra, och det var i princip alla pengar som E fick.

Men han skulle ha pengar, så jaha...

Jag vetinte riktigt hur jag ska resonera kring detta, är ju inte ens min sak egentligen men....Klart man ska ha hyra, men jag skulle inte ha mage att ta pengar av någon som tillhör familjen, så att personen själv hade NOLL kronor kvar.

Men jag förstår E, klart att om han har begett hyra så är det ju inte så mycket att tjafsa om.

Tänk så olika människors liv ser ut.

Varken E´s mamma eller syster kan ha honom skriven där, för att dom förlorar pengar...vilka pengar?