Jag läser sällan andras bloggar.
Jag har själv bloggat i många år och gör det mest för min egen skull, för att ventilera.

Men något jag sett här är en blogg om sex, och det måste vara det tråkigaste att läsa om.

Idag hade vi sex...liksom..jaha?
Eller nej, jag såg en blogg om hästar också, den var fan inte heller så kul.

Men ja , man kan ju inte underhålla alla, så passar det inte får man väl klicka bort.

Såg en annan blogg om en medelålders kvinna som fotar sig själv i olika outfits, sittandes på köksgolvet

Det var aldrig nån text utan bara, här är jag

Så sitter hon på golvet, eller gränslar en stol.

Okej.

Nu ska jag fortsätta att vara sjuk.

Har sovit väldigt konstigt inatt, som att jag har vilat.

Fick ringa och ställa in massagen, jag är inte jätte sjuk men det är ingevidare att ligga på mage med ansiktet i ett sånt hål när man är snorig, gjort det en gång..haha man ligger och flåsar till ljudet av vågor och önskar att man hade nässpray.

Nyss ätit omelett med skinka och kände mig lite piggare av det, ska ta mig en skön dusch sen.

E fick mail om att han ska få komma på en intervju imorgon, så han åkte hem för någon timme sen.

Vore ju kanon om detta ledde till jobb!

Tiden går sakta när man är sjuk, men jag har ingen ork att göra något, att bege sig ut i kylan gör dock susen för luftrören.

Kanske kan hänga ut igenom fönstret?

LCHF gruppen jag är med i är verkligen bra och har gett mig massor av bra tips och råd på produkter och måltider

Men jag märker också hur lätt jag kan åka dit, på att jämföra mig och bli ledsen för att andras resultat är bättre än mina.

Och så är det ju, kroppar är olika, man har olika förutsättningar och olika mycket övervikt.

Men jag ÄR matmissbrukare och har missbrukat mat i så många år, så jag kan lätt falla dit i ohälsosamma mönster.  Det behöver inte betyda att jag kommer att vräka i mig av mat som jag inte ska äta, utan kan också betyda att jag blir besatt och väger mig för ofta och jämför och deppar ner mig.

Jag väger mig redan för ofta, det bästa vore nog varannan vecka. Nu väger jag mig två gg om dagen.

Och det är verklligen så med viktnedgång, det går inte som ett rakt streck neråt...Utan det är upp ner upp ner.

Därför jag måste gå ned iaf 3kg mer än vad fertilitetskliniken kräver.

För att även om jag väger in mig på den önskade summan när det är dags, så kan jag dagen efter väga två kg mer.

Beror ju på kroppen och hormonerna.

Nu har vågen stått på en sak i tre dagar...Och två kg mindre innan dess i två dagar, sådär håller det på.

Nej om man ska ta och kika efter nån film kanske

Igår åkte jag på stängning på jobbet.

Vid fem tiden fick jag super ont i halsen, fick jätte ont när jag svalde och det gjorde ont när jag pratade.

Inte så kul att jobba en timme till då, pust.

Var helt säker på att nu skulle jag bli sjuk, var varm också och säkerligen febrig.

Åkte hemåt och käkade mat, fylld paprika...MUMS

Så försvann det onda, helt.

Inatt kände jag att det kom tillbaka, men var borta imorse......konstigt.

Idag åkte jag till mödravården.

Det var ju SÅDÄR kul att sitta i ett väntrum med gravida kvinnor och fullt med bilder på bäbisar.

MEN, struntsamma, jag var där för en viktig sak.

Så nu har jag gjort mitt första cellprov!!

Om sex veckor får jag svar, hoppas det verkligen ser bra ut.

Och jag har räknat hel fel på det där med BMI

Jag är fan säker på att jag var 166 cm lång, minns att jag var 165 jätte länge.

Men fick bekräftat idag av sjukhuset att jag är 164 cm lång

Så de 8 kg jag trodde att jag behövde gå ner...blev nu 10 kg...Känns ju inte sådär jätte kul måste jag säga.

MEN, om man ser det såhär.

de 13e november så var det 18 kg.

Så det är bara att kämpa på med vikten helt enkelt.

Och jag är verkligen trött på snön och kylan, och det ska bli kallare......igen

Har sett filmen The Good Lie, och den var verkligen fin och gripande.

Du får följa människor som bor i en by som plötsligt blir attackerad, dom splittras och tvingas att fly.

Man får se deras flykt och hur dom tillslut hamnar i USA.

Filmen visar verkligen hur svårt det kan vara att anpassa sig till ett nytt land och en ny kultur.

Kan verkligen rekomendera denna:)

Såg klart serien Happy Valley.

Handlar om en tuff kvinna som är polis i ett kvarter som har fullt med droger.

I kampen mot detta så händer något mycket värre, som blir personligt och blodigt.

Bra serie som har 6 avsnitt, så den var sådär lagom.

Sen testade jag att göra Kesomuffins.

Jag hade en hel burk, öppnad Keso..Som gick ut 1a januari!...Då är det kört, och jag som hatar att slänga mat.

Men den luktade och smakade gott , och det är ju det man ska gå på.

Så jag hade ned keso i en burk

Knäckte 1 ägg.

Lite fiberhusk

Lite bakpulver

Salt

Och sedan rev jag ned ost.

Blandade och hade upp i muffinsformar, in i ugn ca 20 min.

Blev faktiskt riktigt gott!

Nu väntar jag på serien Belief som går på TLC.

En serie där Oprah berättar om olika religioner, människors sätt att finna lycka.

Jag tycker den verkligen är bra och så otroligt lärorik.

Ska ta fram kläder för imorgon, haha precis som man gör med barn men jag orkar inte virra runt på morgonen.

Imorgon har vi dessutom utedag på jobbet kom jag på, men det verkar inte vara lika kallt nu.

Inte varit ute idag men sitter ju här, utan raggsockor och tända ljus utan att frysa

Blir nog pulkabacken med barnen, och min kollega är tillbaka igen , inte setts sen den 20e.

Godnatt!

Igår kliver en tjej in på krogen, hon ser bra ut och jag vet vem hon är.

Och det var något som jag iakktog större delen av kvällen(man ser mycket när man är nykter)

Vid baren var det väldigt trångt, hon skulle prompt ta den vägen hela tiden, så folk fick ställa sig upp varje gång.

Fanns många andra vägar att ta, och hon satt inte still en sekund.

Så kommer hon och ska gå förbi men väljer då att klättra över en man, hon får ta ett så passt stort kliv så att mannen automatiskt typ tar hennes ben så hon inte ska ramla.

Hon blir då hysterisk och gormar att han har tafsat.

Och hon ger sig inte, hon går till de närmaste borden och bara "såg du vad han gjorde"?

Mannen såg helt chockad ut och skämdes, hans kompisar blev förbannade.

Hon började bli riktigt full och folk störde sig på henne.

Nån gubbe på 70+ gick fram och sa att hon kanske borde sätta sig ner, då hon vinglade runt rätt mycket.

Då blev hon galen och kallade honom äckelgubbe och skulle slå honom.

Alltid detta "jag ska slåss"

Sen en annan jävligt sjuk grej.

Hon satte sig i en killes knä och typ åmade sig och grejade, ägaren kände killen så han började as garva, och killens kompis också.

Men jag tänkte.

Som kille så är det typ inte okej att bli generad, eller stött, för då är man töntig.

Varför tror hon att det är okej att åma sig sådär på en främmande människa, och skämma ut honom?

OJOJOJ om det hade varit tvärtom.

En man som stått och gjort sexuella rörelser i en kvinnas knä.

Varför är det ens kul?
Mannen log sådär halvdant medans hans polare asgarvade.

Tjejen ba garvade och putade med rumpan så halva rumpan syndes under hennes kjol.

Om jag hade betett mig så hade jag aldrig vågat sätta min fot på den krogen igen, fyfan för att skämma ut sig så...

Aja, annars så är idag en pissdag ...

Stället skulle precis stänga, klockan slog ett och lamporna tändes.

Då gick ett glas i golvet, och sen började det hysteriska.

Det var ett kompisgäng, tjejer, blev som galna.

Fattade inte ens vad det handlade om, nån sa att nån hade ut drickan, nån bara näää, nån la sig i.

Det slutade iaf med att det var fem tjejer som var galna.

Ni vet sådär förortsgalna, brudar som bara ska ha sista ordet och ska "slå skiten ur alla".

Alltså det är så SJUKT jävla pinsamt att kolla på.

En tjej som jag vet vem det är, hon var som galen, ägaren sa OKEJ MEN GÅ HEM NU, flera gånger.

Men neeej, tillslut kom en av gästerna av fick lyfta ut henne, alltså hur jävla pinsamt är inte det?

Sen lyfts en andra tjej ut, och den tredje tjejen halv bärs ut av sin pojkvän.

Suck.

Vi tog på oss jackorna och gick det är absolut ingen idé att lägga sig i sånt där skit eller att försöka medla med fulla brudar.

Ringde E och skulle berätta vad som hände, babblar på och sen märker jag att jag inte berättat om min dag, att jag pratade mig ur en böter! Så jag började prata om det och E sa"älskling du har inte pratat med så många idag va"

Alltså, han hintade om att jag pratade för mycket...
Och då blev jag tvärsur och sa "okej hej" och la på.

Han menade absolut inget illa, men på något sätt så blev det så fel.

Det är ju inte egentligen DET jag blev sur på...Utan hela grejen.

Att jag har en pojkvän som aldrig nånsin är med, aldrig är med på krogen eller när det händer saker.

Känns ibland som att jag är tillsammans med någon som bor i ett annat land.

Och då blir telefonsamtalen så jävla viktiga, och det ÄR svårt med telefon, läsa av varandra, lyssna och se om den andra lyssnar.

Men jag blev sur för att när jag väl hade något o säga så avbröt han mig

Och det är  lite såhär det är, nu är det för längesen vi sågs, och jag är känsligare.

Imorgon ska han tydligen komma hit iaf, och det kan nog vara bra att vi ses nu innan min apatiska sida tar över.

Klockan ringde klockan 10.00 och jag var as trött.

Jag måste skärpa mig med att ta mina vitaminer, måste vara därför jag är så trött.

Fixade mig och gick ned till bilen för att den skulle vara varm och go tills pappa kom, och vi drar till besiktningen!

Sitter bakom ratten och leker med mobilen då gubben i bilen kliver in i sin bil och sitter också där.

Denna gubbe har satt en lapp på min bil engång att han vill erbjuda mig en annan parkeringsplats, för att han tycker det är så trångt där vi står, så han skulle vilja ha sin plats och min(som är bredvid hans)

Jag har sagt nej, orkar inte skriva nya papper.

MEEEEEEEEEEN nu skulle han prata med mig igen, helt otroligt hur envis man kan vara.

Såhär lät samtalet:

-Hej hej, jo jag tänkte om den där parkeringen, kan jag få visa dig vart den ligger så får du se om den är bra för dig?

jag/ Ja jo det kan du väl göra.

-Jo för igår exempelvis så kunde jag knappt komma in i min bil du stod jätte nära

jag/Fast nu ljuger du ju, min bil har stått på samma plats i en vecka, så den stod inte annorlunda igår

(inget svar vi går mot den andra parkeringen)

-Den här parkeringen hyr jag också och den skulle nog vara bättre för dig, och närmare ditt hus.

Och han har rätt, den låg närmare mitt hus och den verkade bredare, så jag bad honom kontakta hyresbolaget om att vi vill byta.

Jag bryr mig faktiskt inte om jag måste gå 30 m extra, men platsen var bredare.

Och det som slog mig....OM nu hans andra plats var så jävla bra, varför står han inte där själv?
Jo vet ni....det blir längre till hans port.

Så han väljer alltså att knappt komma in i sin bil, svära och bli sur än att stå på hans andra parkering som har mycket plats.

DET mina vänner, är fan höjden av LATHET!!!

Besiktningen gick bra.

Övningskörningen gick bra.

Insåg att jag kört så att skylten lossnade, så vi fick åka och köpa en ny.

Kommer till parkeringen och jag inser att jag inte har en sån parkeringsbricka, jag föreslår att vi går in en och en , att en stannar i bilen och "passar"

"äh, svarar min pappa"

Nähä okej svarar jag(som inte har körkort och inte koll på regler direkt)

Jag köper skylten

Pappa går på bolaget

Jag kommer upp till parkeringen och ser en parkeringsvakt

Mitt hjärta slår dubbla slag, vafan ska jag göra? Vart är pappa? han har nycklarna!

Jag ställde mig lite demostrativt framför bilen, då kom han fram"är det din bil"

-Ja, jo...(jag ville dö)..jag väntar på min pappa, kolla jag har köpt en sån övningskörnings skylt och han borde komma när som.

-Du måste ha en skylt, du har fått böter nu.

-Oj(jag spelar dum) är det så, jag visste inte, vi skulle bara köpa skylt och sen åka.

Okej jag stryker boten

FATTAR NI VILKEN TUR!!!!

Samtidigt blev jag jävligt sur på pappa

Så när han kom sa jag"varför lät du mig lämna bilen utan sån parkeringsskylt?
"Du är chauffören du ska ha det ansvaret"

Och där visar det sig att min pappa är fantastisk, men det går inte att köra med honom.

Jag har övningskört i två månader, jag är ingen chaufför som har koll på allt bara för att jag sitter bakom en ratt.

Han hade inte hört att jag hade föreslagit att vi skulle gå in en och en, men vafan IAF , han borde sagt"nej man går inte in utan en sån skylt"

Ah tur att det gick bra, jag hade enorm tur!!

Så nu får jag kanske en bättre parkering och jag slapp böter, man måste glädja sig åt det lilla.

Nu är det längesen jag och min pojkvän träffades och jag känner att jag börjar bli sådär less och apatisk.

Det blir så när det går för länge, då slår jag av allt och blir bara lättirriterad. Så det är inte kul sen när vi väl ses och jag ska vara som en offensiv bitch..Jag försöker jämt hantera mina känslor, därför jag är medveten om att det kan bli såhär.

Och mina fötter, ahhhh! Sen jag övningskörde vid två, så är dom fortfarande iskalla. Det måste vara något fel , har tjocka tofflor på mig med fårskinn liksom..Ska ta en dusch, det enda som hjälper mot kyla.

Sen ska jag nog ta mig iväg till min kompis och sen ut och sjunga...Vill ha några av mina nya skor men vågar inte för snö och is, eftersom som har lite platå.

Ha en bra kväll!

Två arbetsdagar sen helg igen, haha det känns skönt.

Min jobbhjärna har vaknat diekt, ligger och funderar, oroar mig, men framförallt planerar.

Jag kom på hur många gånger jag varit själv eller med vikarie i klassen så jag tänder plötsligt lampan för att kolla hur många gånger det egentligen är

Kommer på att jag kan ju kolla SMS, från min kollega.

15 gånger.

Det är ju helt galet, 15 tillfällen har hon varit borta sen augusti.

Jobbet går bra och det verkar som att många föräldrar väljer extra ledighet eftersom att vi idag hade 17 barn av 26.

Vi har kört frågesport och lekt, haft svenska och ritat.

E hörde av sig och var ledsen, han orkade knappt stå på benen han är fortfarande sjuk.

Jag har inte varit med om att han varit sjuk såhär länge sen vi blev tillsammans.

Jag sa att han skulle se till att vila så ses vi snart.

Men ja det är jobbigt, det tär att vi inte setts sen några dagar efter jul.

Mailade lite fram och tillbaka med kliniken där vi gjort utredning, hon ville att vi skulle boka tid för att samtala om vad som komma skall.

När jag sen berättade om mitt BMI så vände hon och sa, hör av dig när du nått BMI som krävs.

Så nu är det ingen mer kontakt med kliniken, som vi har haft kontakt med nu i över ett år.

Jag har gått ned 9 kg i vikt, känner mig ledsen och hopplös när jag räknar ut mitt BMI och ser att det är rätt många kilo till som krävs, det känns väldigt tufft ibland.

Samtidigt som jag är extremt glad över 9 kg, såklart!

Tänkte ut och fira idag men jag är verkligen jätte trött, och imorgon kl 11 är det dags att besiktiga min bil:)

Så jag ska sitta hemma och se dokumentären" The haunting ground"

Kanske imorgon.........