Det är såna här situationer som jag hatar mitt barns pappa.
Igår innan jag la mig sa jag att imorgon får du ta bebis.
Han tog henne måndag morgon senast och vi har sagt att vi ska ta varannan dag.
Nä jag ska vara uppe inatt och söka jobb.

Jag vill inye visa mig spelar för honom..Vill inte visa att jag behöver honom..men jag vädjade.
Snälla Emil. Jag är så trött.
Han svarar. Jag ställer min klocka på nio eller tio och tar henne då.
Men då förlorar allt liksom sin funktion.
När jag går upp med bebis så är det guld värt att direkt få gå och lägga sig igen..ett tag..innan hon behöver ammas.

Nä jag orkar inte.
Visst är det fint att ens ha det som alternativ.
Nä..jag orkar inte ta min dotter så då gör jag inte det...
Så kan ju jag inte göra.
Så jag gick upp med min ängel..halv sex.
Kl åtta vilade hon lite ..i 45 min.
Så 45 min fick jag vila.

Klockan blev 9.45 och jag ammade henne så hon skulle vara mätt och jag få sova.
10.00 ringer hans klocka...som han stänger av..och somnar om.

Jag blir inte ens arg.
Jag orkar inte.
Ögonen svider och jag fryser.
Så otroligt egoistisk. Han vet hur trött jag är..att han ska ta sin dotter.
Men somnar om.
Bebis somnade igen på soffan men jag vill lägga mig bekvämt i sängen o slappa av..sova bekvämt...

Jag är så otroligt jävla ledsen.
Hellst vill jag inte be honom alls.
Ska man behöva be någon ta sin dotter?

Min älskade dotter...för dig gör jag allt