Idag...eller nu är klockan efter tolv..så..igår...gick jag in i v114.

Jag har varit gravid i fjorton veckor och ingen frågar hur jag mår.

Berättade för mina 8 kollegor, dom sa grattis, men sen frågar ingen något.

Är ca 70 kollegor på de andra avdelningarna och skolan som inte vet, för det är inget man säger en snabbis när man ses på skolgården.

Min syster ringer mig varje dag, och det är underbart, frågar hur jag mår, drömmer sig bort med mig.

Och E såklart.

Men ingen annan.

Jag vet att det kanske låter konstigt och dramatiskt, som att man ska rulla ut nån röd matta för mig. Det är inte så jag menar.

Jag har väntat på detta så länge.

Jag har längtat, gråtit och varit livrädd...Nu är jag gravid, inte speciellt glad, känner inget, syns inget..Och ingen säger något....kanske inte är så konstigt då att det inte känns verkligt??

Jag går omkring och bär på ett mirakel, helt otroligt att vi blev gravida, så jag skulle så gärna vilja ha lite uppmärksamhet.

Satt utanför skolsyster idag på jobbet, skulle prata om en elev...En kollega kom förbi och vi småpratade.

Hon frågade om jag blir kvar i höst, absolut sa jag...iaf till oktober.

Jag är gravid.

ÅHH grattis, och jag fick en kram.

Jag kände mig genast sju meter längre och ville skrika ut det i korridoren.

När jag slutat jobba så stod jag och väntade på bussen och en annan kollega kom och sa"jag hörde nyheten"

Blev lite förvånad faktiskt att hon berättat för andra och fick en funderare.....hur många har hon sagt det till?

E muntrar upp mig med att"tiden kommer, sen får du mer mage och det syns mer och alla kommer att veta"

Men faktum är att det är få människor som VÅGAR fråga en tjock tjej"är du gravid"; det är liksom lite tabu.

Därför jag funderar starkt på att köpa en sån tröja med en bebis på eller liknande för att liksom alla ska våga gratta.

Sen när jag var hos våra gamla bekanta förra veckan så utbrast hon direkt när hon såg mig
WOW shit va du gått ned i vikt.

Det var också ganska ballt och höra, jag har gått ned 11kg med lchf och ingen har sagt ett knyst.

Visst är det skillnad när man ser mig varje dag.

Men ibland vill jag bara bli sedd och uppmärksammad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...