Jag har nu varit på inskrivningssamtal hos barnmorska och det gick toppen.

Besöket tog en timme och man får lite information och en bok, samt lite papper.

Efter besöket så var det besök hos läkaren.

Där sa han att jag ska äta mer av mina vitaminer, alltså något helt annat än vad VC sagt när jag tagit prover där.

Jag ska äta dubbelt av allt..så nu tar jag en dos av vitaminer på morgonen och en på kvällen.

Trots höga värden och depåer så ska jag börja äta järn också, för han sa att bebisen kommer att ta mycket järn från mig längre fram i graviditeten och då behövs det tillskott. Är ju lite rädd för järn eftersom det gör mig hård i magen, men fick prova en ny nu iaf.

Jag dricker också lunelax 2-3 gg om dagen som ska mjuka upp magen och göra det lättare att gå på toa sen.

Men nu börjar dagarna gå sen toalettbesöket och jag börjar bli orolig igen.

Annars?

Jag köpte vagnen! Så nu står den här i mitt vardagsrum och jag tänker att, shit det är ju en evighet tills jag får använda den.

Oron gör sig fortfarande påmind, har fortfarande bara lite ömma bröst  och är trött.

Läkaren och BM peppade mig och sa "va skönt med få syptom"..

Fick också pepp att jag faktiskt sett hjärtat ticka i vecka sju..

Och veckorna går fort...nu är jag i vecka 11 !!

Igår var dock magen spänd och lite stor och WOW va jag älskade det, gick och klappade mig på magen:)

I veckan ska jag ta ett blodprov som ska skickas och kollas för att jag sedan ska göra ett VUL och KUB.

Där mäter dom sannorlikheten för om barnet har downs syndrom.

Och jag får chans att se bebis igen!!

I fredags fyllde jag i min semester, det var rätt svårt...ska man ta ut allt eller är det bra att spara veckor?

Sen insåg jag att jag hoppas sommaren inte blir dövarm för jag kommer nog va stor då:P

Och då kan man ju verkligen hoppas att man fortfarande mår bra:)

Nej det ska bli skönt med en ny arbetsvecka så man slipper tänka och fundera så mycket.