Igår blev det utgång och lite karaoke

Var väldigt segt men det var ändå lite skönt att komma ut på något vis, och härligt att få sjunga.

Tog två öl och min kompis beställde in pizza, hon orkade typ två bitar, hahaha så onödigt.
Så jag tog väl en tre bitar...och JÄVLAR va illa jag mådde.

Det var bara tio min kvar till tåget skulle gå och jag ville verkligen hinna eftersom jag skulle upp tidigt på lördagen.

Magen lät och jag blev kallsvettig och illamående.

Gick på toaletten och det hjälpte väl lite men ah tur att resan hem inte var lång.

Kom hem och borstade tänderna slarvigt och somnade direkt!
Måste ha fått en enorm dumpning av pizza och ölen.

Sen var det dags för handledarutbildningen med pappa.

Pappa var väldigt förkyld så han satt och hostade i princip hela utbildningen, stackarn är så jobbigt att ha hosta i så små utrymmen

Efter utbildningen var min enda känsla-jävlar va mycket regler man ska kunna!

Fanns massor av böcker man kunde köpa, köpte en av dom som typ var en kortare version av den "riktiga" körkortsboken, tror jag.

Fan det var så mycket information så jag känner mig helt slut.

Mådde dessutom illa och magen levde om idag igen...blä.

Men vad jag förstår ska man nu vänta på intyget sen kan man börja att köra.

Ska bli jävligt intressant att se hur min pappa är som handledare.

Dom pratade mycket på kursen att man skulle försöka tänka som trafikskolan, dvs säkerhetskolla bilen innan körning, kontrollera säte, bälte, hur man håller ratten osv.

Som sagt, en jävla massa att tänka på......pust!

Äntligen fredag!

Var på jobber 07.05, bussarna tajmar inte när man börjar halv åtta...nästa buss kommer in så jag är framme 7.36

Men jag tänkte att jag ska läsa lite mail innan, men då krånglar larmet så jag ringer och försöker få det fixat...tiden går och den blev halv och jag fick inget gjort.
Sen började vår promenad och den gick väldigt bra, och jag slapp gå sist!!

När jag slutade jobbet skulle jag till tatuerings studion som förra året gjorde mina senaste tatueringar. Jag tyckte verkligen om tjejen där...Men då säger dom att hon har slutat.

Jaha.

Vad gör man nu då?
Finns ju såklart flera ställen men man vill ju inte gå till vem som, så jag får börja googla runt...känns som jag vill ha en tjej också.

Är ju så laddad på att tatuera mig!

Nu när jag kom hem har jag ätit kyckling, igen, och wokgrönsaker och bambuskott.

Är riktigt sugen på karaoke faktiskt men min kompis har ingen lust och dom andra är bortresta, baah:(

Imorgon ska jag på handledarkursen med pappa, så jag borde ju inte vara uppe för sent iallafall.

Behöver man anteckna något när man är där?

Ännu en dag med mina fantastiska elever
Idag var kollegan hemma med sin sjuke son igen men det gick bra.

Vi har lekt och pratade om vad vi ville ha för klassregler.

Barnen kom med många bra förslag, och så är det ju oftast med barn.

Man ska vara snäll och inte slåss.

Men vad betyder "vara snäll"

Vi hade många bra samtal.

Jag drar på en video på youtube när vi är klara och överraskar dom!

Denna är så jävla bra och så rolig!
Jag brukar köra just dance med alla mina klasser jag haft och det är verkligen populärt.
MEEEEEN självklart finns det pedagoger som inte håller med.
Vi har J, en kollega, som vandrar lite mellan klasserna hos oss för att hjälpa till när det behövs.
Hon berättar att det skulle aldrig ske att man hade just dance i nån av de andra klasserna, och det tycker jag är synd!

Barnen älskar detta

Man lär sig att följa instruktioner/rörelser, barnen lär sig att våga samt motorik.

Så visst lär vi oss något!

Och eleverna känner knappt varandra men ALLA var med på sitt sätt och dansade, I LOVE IT!

Eftermiddagen kom och fritids och en pojke kom och sa "han kastade sten på mig"..Sånt händer varje dag och konflikthantering är en stor del av mitt jobb.
Jag skulle lungt sitta ner med dessa tre killar, varav en plötsligt blev galen...alltså..galen.

Han skrek och vred sig och jag förstod inte va som hände, jag känner inte pojken!

Jag lyfter in honom i hallen för att han ska slippa få utbrott inför de andra barnen samt att jag inte skulle bli störd när jah försökte prata med honom.

Inne var han galen, jag försökte parera som en mur så han inte kunde springa iväg men han bara vrålade. Jag pratade hela tiden lugnt...vad händer...vem har gjort något...var vill du gå?

Efter några minuter reser jag mig och säger att jag lämnar honom ifred och ställer mig utanför dörren.

Pojken kommer ut helt lugn och står och leker med dörren för att få min uppmärksamhet.

Jag frågar om han vill prata med mig, och han nickar.

Jag säger att vi måste kunna prata med varandra, att man får vara arg men om man bara skriker så kan jag inte hjälpa till.

Han berättade varför han var sur

Och jag blir där och då så jävla glad...glad för att vi nu kommunicerade, jag älskar när det blir ett sånt vinna vinna moment.

Men sen kände jag mig helt slut, jag kände att mitt hjärta klappade fort och hur mina händer skakade.

Sa till mina kollegor att jag måste gå in en stund.

Jag blir så jävla engaerad i sånna här grejer och speciellt med dessa barn som"kanske inte är som alla andra".

Och iom att pojken och jag har delat detta så kommer vi alltid att ha ett speciellt band till varandra.

För så är det.

Jag jobbar i en klass med 26 elever, allt som allt är vi 70 elever på fritids.

Vi bestämde att vi skulle fokusera på eleverna i vår klass först och främst för att dom skulle bli trygga med oss.

Självklart hjälper man ju ALLA barn med att ta plåster gå på toaletten osv men ja andra saker.

Jag märker nu att för att jag varit med och rett ut en heldel bråk så kommer väldigt många barn till mig.

Barn utanför min klass.

Barn som inte ens vet vad jag heter ber mig om plåster eller säger att dom måste gå på toa.

Det är jätte kul för då vet jag att dom känner sig trygga med mig, men också väldigt jobbigt om så många går till mig.

Jag ser ju hur barnen ofta går förbi andra pedagoger för att gå till mig för att säga något.

Så man blir rätt trött för jag ser ju att det ofta är jag som löser konflikter speciellt om de är med de barnen som "anses bråkiga och svåra"

Så jisses va trött jag är nu

Och imorgon börjar jag tidigare och sen ska vi dessutom vandra ...pax för att INTE gå sist!!

Middagen idag blir stekta grönsaker i denna goda olja, MUMS!
Grillad kyckling till det.

Idag har det varit en bra dag på jobbet, men fy jag är så himla trött...snark!

Imorgon är min kollega hemma med sin sjuka son igen så jag är ensam, men det funkar rätt okej i klassen.

Det som jag är lite orolig för är våran utflykt på fredag.

500+ elever ska ha en utedag i en park, vi ska promenera dit.

Är en rätt lång promenad så ....pax för att inte gå sist, då kommer mitt humör att gå sönder.

Sist går du med de elever som typ ska stanna och kolla på varje kotte eller som frågar"när vi är framme" helatiden.

Aja, time will tell:)

WHAAAAAAAAAA, jisses va jävla trött jag var idag.

Under min rast så blundar jag lite och slappnar av, och somnar..wow!

Annars en fantastisk dag

Kollegan var hemma med sin sjuka son idag men det kändes så bra att i den här barngruppen blir det ingen panik.

Vi lekte och körde charader.

På torsdag ska vi ha lite möte och prata inför föräldramötet vi snart ska ha.

En av mina kollegor sa att vi skulle ta upp att barnen måste prata svenska när dom är här.

Alltså va?

Ska vi ta ifrån barnet ett helt språk medans dom är i skolan?
Det är inte bara idiotiskt utan.......får man verkligen säga så? begära det?

Barn som är tvåspråkiga leker såklart ibland på sitt språk.

Alltså jag blir galen och jag vägrar säga något sådant på ett föräldramöte...

Och imorgon ska jag ta upp det med min kollega som jag hoppas håller med mig.

Fick ju sms av henne imorse att hon var hemma idag hon skrev även såhär

"jag är så glad att jag börjat på xxx skolan och att jag har dig som kollega, du är en klippa"

WOW tack, va kul att höra!:)

Nu är ju tanken att jag ska torka golven, imorgon kommer dom och kollar ventilationen.

Såå trööööött

Jag har jobbat på fel sätt i flera år.

Jag har försökt få med mig arbetslaget, men det har inte gått något vidare.

Sen struntade jag i det, och körde deras race som också..typ..blev mitt race.

Vi har i flera år suttit och gjort stenciler på alla bokstäver

På bokastaven A ska man skriva Aaaaaaaaa

Snyggt och noga.

Samma på B osv.

Sen på bokstaven A gör alla barnen en apa.

Alltså....

vad i helvete?

Det slog mig nu hur jävla rubbat det är.

Tänk er att du har ett barn som öppnar sin pärm med alla stenciler......men där i finns bara bokstaven B och K.

För resten hade ditt barn inte lust att göra, av olika anledningar.

VILKET SÅKLART ÄR HELT NORMALT OCH OKEJ.

Lär vi barn bokstäver genom att man ska skriva tio Aa på ett papper?

Och alla de femåringarna vi får som faktiskt kan skriva, hur kul är det för dom?

FAN va sur jag blir på mig själv att jag har gått med på detta.

Nu verkar det som min nya kollega inte alls tänker såhär och det känns GRYMT skönt.

Sen kommer tiden när vi ska börja med alla lövträd och vanliga blommor.

Då ska alla måla eller skapa en vitsippa

ahhhhhhhhhhh!!!!!!!!!

Jag är inte perfekt, absolut inte men när jag hör hur min kollega pratar med föräldrar ibland så blir jag mörkrädd.

Och vänta tills den dagen hon möter en föräldrer som kommer säga åt henne, men jag tror hon pratar som hon gör till människor som hon"vet hon kan prata sådär till"

Idag skulle S gå hem, vi har alltså känt dessa barn i mindre än två veckor och såhär säger hon till hans mamma:

Ja S har bråkat idag, S vem var det du bråkade med, berätta för mamma nu.

Man gör inte så!

Det är en pojke som utmärker sig rätt mycket och nu innan jag skulle gå hem så fick han en pinne vid ögat.

Killen som gjorde det säger att han förtjänade det"han stör alla i klassrummet och jag e trött på det"

Jag hade ett långt samtal med pojkarna, men imorgon ska jag fråga hans klasslärare hur dom jobbar med detta

Pojken är ofta i konflikter och jag upplever att han är utsatt och det är något man ska ta på fullaste allvar.

Jag är inte hans fröken, och nu i början är vi mycket med "våra egna elever" så dom ska bli trygga med oss först.

Men när jag gick så sken han upp och skrek HEJDÅ FRÖKEN!

Lilla gubben.

ALLA ni som är föräldrar ha koll på era barns förskola, skola och fritids.

Ställ krav, och ta absolut inte skit från pedagoger som ska gnälla på ditt barn varje dag.

Om ett barn har svårigheter så vet man ju oftast det som föräldrer, och då är det ju inget man behöver höra varje dag

Börjar dom jobba med tråkiga stenciler eller att alla ska skapa likadana elefanter så ifrågasätt hur dom tänker, hur man som barn lär sig något genom att skapa något som ser ut som resten av klassens.

Lyssna på ditt barn varje dag, för hen har mycket att säga

Jag tycker min skelning har blivit värre.

Enligt ögonläkaren så har jag skelat länge, jag har väl vetat om det men aldrig känt av det.

Jag gör övningar, vilket innebär att jag kollar på mitt pekfinger framför ansiktet och sen tar den mot näsan, så att alltså ögonen kollar i kors.

Gör det fem gånger, och ögonen känns "tränade" efter det.
Så kanske är det en övning som jag göra skillnad?

Dag 2 med barnen gick öven den galant.

Gruppen verkar somsagt vara fin och jag är SÅÅÅÅ glad om det stämmer.

Förra året var verkligen hemskt med en otroligt tuff barngrupp.

Det var nog den jobbigaste barngruppen i hela mitt arbetsliv.

Tänk er barn som är som små tonåringar och som rymmer.

Nu har dessa elever börjat i ny klass och ny avdelning. Jag gick förbi igår och idag och det är ju verkligen kaos.

Jag gottar mig lite eftersom att de pedagoger som har dom nu sa förut att vi överdrev och att "det ska minsann bli ändring sen när vi har dom"

Detta är barn med stora sociala problem, det löser man inte med en "lite bättre pedagog".

Tycker det är otroligt tråkigt att man har det tankesättet, som om vi inte skulle göra vårat jobb därför barnen var"jobbiga"!

Jag är en sån som älskar verklighetsbaserade böcker(när jag väl läser) och filmer, dokumentärer.

Jag har tittat på ett flertal dokumentärer och intervjuver med människor som har varit med om otroliga livsöden.

Jag hörde för ett tag sen om en tjej, som jag såg en intervju med, som jag bara inte kan släppa.

Hon och hennes pojkvän var tillsammans och han var agressiv och slog henne.

En dag vaknar hon av att han kastar varm olja i hennes ansikte.

Detta är fruktansvärt.

Dom har två barn ihop, hon är mamma till hans barn och så gör han såhär.

Men vet ni vad som gör att jag tänker på detta lite extra mycket?

Innan han gjorde detta fruktansvärda så hade han friterat kyckling i oljan. Så denna fantastiska kvinna får inte bara brännskador över i princip HELA kroppen utan även salmonella.

Alltså.

Jag blir så jävla upprörd!

Sen vill jag IGEN skriva om de vidriga monstret Ariel Castro.

Denna pappan kidnappade tre unga tjejer som han hade kidnappade i sitt hem i 10 år.

Jag kan bara inte släppa detta.

Jag har googlat, läst och sett filmen som handlar om detta och jag är helt mållös.

Fattar ni, TIO JÄVLA ÅR.

Det är ju så sjukt lång tid.

Lagar har ändrats, teknikprylar har utvecklats, saker har uppfunnits.

I tio år så misshandlade han och våldtog dessa unga kvinnor.

Och förstå att vara hans dotter, han hade flera barn.

Alltså...helvete.

Idag hade jag ett samtal med en mamma som pratade smått om sin dotter...allmänt.

Sen sa hon"sen är det en sak till ".......xxx pappa gick bort för snart ett år sen.

Jag blev helt stum.

Jag såg hur mamman bet sig i läppen.

Jag beklagar verkligen

Hon beskrev det som att hon var orolig över att många skulle fråga, och hon sa att hennes dotter har slutat att svara, och att det har stört många barn.

Fan jag ville bara krama dom!

Men jag berättade att familjer ser olika ut, och att det är absolut något vi ska prata mycket om i klassen.

Oftast är det ju så med barn, dom frågar , och får dom svar är dom många gånger nöjda med detta.

Pappan dog i hallen.

Pang bom.

Inga sjukdomar.

Det fick mig att tänka om det är värt alla gånger jag skäller på min pojkvän.

Jag skulle gå sönder om jag förlorade honom.

Men jag skulle gå itur om jag förlorade honom om jag innan varit riktigt elak.

Vi har oftast som en regel att alltid säga godnatt till varandra.

Och vi försöker att inte somna osams, det har vi försökt sen dag 1.

För ibland är livet för kort..