E är nu hemma igen.

Känns inte woho, känns inte sådär som på film.

Vetinte va mina känslor håller på med egentligen.

Men har aldrig förstått mig på dom, så varför nu?

När E var borta så började jag nån slags bearbetning.

Som jag gjort förr när man ska glömma en dum kille.

Medans en del av mig sa HALLÅ du ska inte glömma, han kommer ju sen.

Så när min pojkvän stod i dörren så var det hej hej.

Nu vet jag dessutom att han bara ska vara hemma ett tag och sen iväg igen.

Och det gör att jag inte riktigt vill involvera mig, känns det som........idag.

För så är det.

Det jag känner idag behöver inte finnas där imorgon.

Har varit fantastiskt väder idag, och jag har suttit inne, och hemma.

Känner bara att jag vill softa gärnet ibland, för veckorna är så stressiga,

Men jag skulle nog må bra av att umgås med vänner, utan alkohol och utan karaoke.

Alltså det är LÄNGE SEN.

Det visade sig också rätt tydligt nu när man var ensam dom här dagarna.

Att det kändes konstigt att inte komma hem till någon.

Om man såg något roligt på nätet så fanns det ingen man kunde berätta det för.

Visst kan man ringa upp syrran helt spontant, men inte samma sak.

Jag har sagt det så många gånger förr, jag behöver ett större socialt nätverk.

Eller...egentligen inte större utan börja fråga runt om folk vill umgås, ta en kaffe och snacka.

För jag har sagt nej till sånt så många gånger, varför?

Ny jobbvecka väntas iallafall.

Woho.

#jobba #arbetsliv #känslor #humör #relation #iväg #utbrott