Helgen har spenderats med min vän och deras bebis på sex månader.

Vilken otroligt mysig känsla det var egentligen.

Jag matade henne med puré och bytte blöja, sedan gick vi på en promenad i vagnen, bara hon och jag.

Jag funderade och låtsades att hon var min, drömde mig bort lite och tänkte om jag är redo för detta.

Och det är jag, jätte redo!!

Att se på bebisen och få henne och skratta, när hon lägger sitt huvud mot min axel, så smälter man ju verkligen.

Kan bara tänka mig hur stark känslan blir om det är MITT BARN.

Min pojkvän höll i henne också, och många killar är ju så jävla roliga när dom håller i barn, om dom e barnlösa själv.

Så stelt och ovant och dom blir liksom lite nervösa.

Det som jag tycker är så fantastiskt med min kille är hans tålamod, det är otroligt!!

Men jag tänker också på att man kanske blir isolerad.

Går ju inte att ränna runt med en bebis lika lätt.

Och jag som behöver sova en massa, sånt kan man ju glömma.

Och allt sånt kommer säkert bli as jobbigt.

Men jag längtar efter att kunna bidra med mina värderingar och min uppfostran. Trösta och stötta.

Det är ju ett tomt ark, så jag fattar inte varför folk inte målar arket med sina vackraste färger, istället för med sorg och ilska.

Jag längtar så in i helvete.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...