28 maj, de ofrivilligt barnlösas dag.

Jag minns smärtan, jag minns försöken. Alla gånger jag suttit i gynstolen.

Innan allt detta var ju tanken på gynstolen fruktansvärd och gav mig svettningar, 6 månader efter var det en vana.

Något man knappt reflekterade över.

Sen kom sprutorna, blodproven, beskeden, granskandet över min kropp.

Spolningar av äggledare, spermaprov, inseminationer och tusenlappar.

Hopp.

Förtvivlan och tårar.

Idag är vi äntligen gravida. Jag är livrädd.Men jag är gravid.

Kommer aldrig glömma kampen som gett mig mer erfarenhet och kämparglöd.

Jag hoppas verkligen att alla som vill får uppleva denna fantastiska känsla.

Jag hoppas att du snart får fira mors dag, för det förtjänar du.