Jag har i större delen av mitt liv haft svårt att hålla käften.

Ofta så har jag svårt att vara tyst, ofta lessnar jag fort på människor i stora sociala samanhang.

Jag fattar inte vad dom pratar om och tycker dom är så ointressanta.

Mycket av detta gjorde att jag gjorde utredning på ADD/Autism för några år sedan.

Engång när jag jobbade som elevassistent så var jag plötsligt ensam på gården.

Jag gick sedan till chefen och sa"jag kan inte vara ensam jag måste kolla en specifik elev"

Jag gick alltså till chefen för att informera, att vi behöver mer folk.

Kollegorna ansåg att jag skvallrade, att jag ljög, dom var VISST UTE.

Jag såg ingen, så då är vi ju förlite folk ute, eftersom jag inte såg nån...Det var ingens fel.

Men ja..chefen sa att hon skulle se över saken

Dagen efter kliver jag in och en kollega vrålar på mig, alltså hon skriker

VARFÖR GÅR DU OCH PÅSTÅR ATT JAG INTE GÖR MITT JOBB, ATT JAG INTE GÅR UT.

Hon var helt galen.

Behöver man bli helt galen på en person?
Jag försökte få en syl i vädret och sa att vi måste vara fler ute, det var det, inte att jag klagade på att ni inte är ute när ni ska.

När hon hade vrålat klart så lugnade hon sig.

Men bad aldrig om ursäkt.

En annan gång, också på ett jobb så blir en kollega kallad till chefen.

Ingen vet varför.

Efter 30 min ser vi kollegan gå hem?

Jag går då ned till chefen och frågar vad som pågår.

Hon gick hem och ska ju jobba till fem idag, då behöver vi en vikarie.

Chefen visste inte att hon gått hem.

Dagen efter får jag skäll...igen.

VEM VAR DET SOM SA ATT JAG GICK HEM?!?!?!?!

Jag, svarade jag lungt.

Varför går du och skvallrar för att jag går vad ger dig rätten till det, engång gick du ifrån jobbet och fixade pass, DET FÅR MAN INTE, skvallrade jag på dig då VA VA VA?????

Men snälla du, det fattades ju en person, en person kort, då måste någon annan komma in, jag skiter väl i varför du går hem, gå hem hur mycket du vill men arbetet här måste ju fungera, ellerhur.

Nä hon var helt galen.

Jag fick lugna henne med att jag kan gå ned till chefen igen och säga att hon hade visst sagt till nån annan kollega, än mig, att hon skulle gå hem.

Då lugnade hon sig.

I båda fallen som någon har skrikigt på mig så har dom varit 30 år äldre än mig.

Så nu är jag där igen.

I tisdags kränkte en kollega en elev.

Detta är inte första gg hon uttrycker sig som ett jävla apskaft.

Men det är MÄNNISKOR vi jobbar med, inte saker, så hennes jävla småsteg lämnar sår.

Så jag berättade allt för chefen, och hon blev väldigt upprörd.

Så nu får vi väl se om jag får en utskällning igen eller vad som händer.

Pust!

#kollega #orättvisa #skrik #standup #starkare #girlpower #jobbet #kränkning #hoppsan #förlåt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner ofta en stark längtan efter att föreläsa. Men om vad?haha alltså jag har ju varit med om en heldel men man kan ju inte föreläsa om ett helt liv. Sen är allt väldigt personligt så genom att föreläsa skulle jag kanske såra många människo...

Hej Jag har börjat plugga. Det är annorlunda som fan. Jag har läst kanske 3 böcker i mitt liv. Plötsligt har jag studielitteratur...på engelska. Plötsligt ska jag läsa massor, skriva massor och förstå helt nya saker. Men det är rätt häftigt...

Idag är det midsommar. Såklart dåligt väder. Kom iväg på lite firande och ätit god mat..och dotterns favorit just nu..jordgubbar. Men sen är det alltid extra jobbigt när man kommer hem..hon sover. Ensamheten smyger sig på. Jag tror att ensamheten...

Minns inte ens vad jag berättat om i bloggen. Känns som mycket händer känslomässigt men annars inte mycket. Jag har extremt lite ork kvar på kvällarna, vilket är sjukt jobbigt. Vilket gör att mitt hem är kaos. F sover tidigt, somnar fort och ...

F är sjuk. Jag försöker hålla gråten inne så hon inte ska se.. Fan ...