Ska man göra dom här # i inläggen

Jag har ju tagit mina i rubriken..

isåfall

#gammal #hoppsan

funkar det?

Har nu hysteriskt googlat efter andra bloggplatser.

Försöker hitta en plats där människor är lite äldre.

Just nu handlar senaste inläggen om att skära sig, om att man varit på grönalund och vad man åt där. Om SIMS(femtioelva bloggar om sims!?) och om att man köpt ett nytt lypsyl på H&M.

Jag vill läsa om sånt som berör mig!!
Och det är såklart inte erat fel men jag blir galen.

Hursom, så hittar jag fan ingen annan plats.

Kollade in nattstad som så många fixat men där blev jag mörkrädd.

Att blogga för mig handlar ju inte bara om att skriva av sig, utan även att läsa om andras funderingar och kanske få respons på mina

Nu har syrran bokat en kryssning till oss den 20e, jehu!
Hon har aldrig varit på en kryssning utan barn, detta ska bli skoj!

Vi är rätt lika jag och syster.

Hon är picasso och jag är mer som en barnteckning.

Men vi har lika värderingar i livet och har man det så funkar det mesta..

Så det ska verkligen bli kul!
Dagen innan ska jag passa hennes barn för att dom ska på en bröllop:)

Igår började jag kissa på ÄL stickor.

Började för tidigt men ja, tålamod är ju inte min grej.

Båda testen visade ett steck, alltså ingen ägglossning på G.

Tisdag är den beräknad, enligt mensappen, men den hade ju fel sist sååå..

Mår lite bättre nu psykiskt.

Pojkvännen ska vara hundvakt ikväll, hade verkligen behövt ha honom här...Men jag får klara mig.

Ikväll har ja tagit det lungt, är inne på säsong 3 av Breaking Bad, väldigt bra serie somsagt.

Jag blir fan mörkrädd.

Hur i helvete kan man få trycka sånnahär tröjor?
Varför anses sånhär text vara okej?
Det är fan inget roligt alls med dessa..

Plötsligt kom ett enormt ångest moln över mig.

Två timmar kvar på jobbet och det kändes som att jag bar på en enormt tung ryggsäck.

Att jobba ger mig ibland livsglädje och motivation.

Hur dåligt man än mår så vet man att man ska iväg och jobba, där är de flesta glada, man skrattar och skojar, timmarna går och man är aldrig ensam.

Man kommer hem och bloggar eller ser på serier innan man ska sova.

Finns ingen tid för tankar och funderingar.

Men nu är jag ledig i fyra veckor.

Och jag är så rädd...

Måste ibland stanna upp och ta ett djupt andetag, för att det känns som att jag ska drunkna.

Jag orkar inte med en sommar till, när jag är den ende som har pengar.

Jag orkar inte anpassa allt för att Han inte har råd.

Jag ÄLSKAR honom, men faaan va pengar(och bristen på dom) kan ställa till med problem.

Nu börjar han dessutom bli deppig och vill inte göra saker...:(