Jag går sönder snart.
Känns som att jag ska sprängas.
Vill gråta och gör det också.. Tur att hon är så liten så hon inte frågar varför jag gråter.

Jag har inget socialt liv och det tar kål på mig. Samtidigt som jag har det riktigt jobbigt hemma.
Enda ljuset är min dotter.

Både mamma och syster ska flytta så jag kan inte åka dit för lite miljöombyte.

Samtidigt så genomgår jag en utredning för att se om jag eventuellt har ADD eller något annat.
E fattar inget.
Äh skit i utredningen. Folk är olika bara.

Nej jag tänker inte skita i att ta reda på varför jag känner som jag gör.
Så ligger min fantastiska dotter här och skrattar och är då nöjd.
Hon älskar när man nafsar henne i benet.
Hon älskar att bita i saker man ger henne och hon lyser upp med ett leende när jag varje morgon säger godmorgon.

Du är så lyckligt ovetandes just nu.
jag ska verkligen försöka fixa så du får en glad mamma.