batmanbebis

Inlägg publicerade under kategorin Censur

Av batmanbebis - 24 november 2015 20:22

Har svårt att släppa in E, det är som att det är en vägg emellan oss.

När jag bodde hemma och var kanske 15 år så har jag ett väldigt starkt minne.

Min mamma var full och tog hem folk, folk som tog pengar ur min plånbok.

Dagen efter skämdes hon, och istället för att vara vuxen och prata med mig, eller be om ursäkt...eller..kanske tillomed låtsass som inget alls och vara glad kanske extra snäll....

Så valde min mamma att inte prata med mig...på 10 dagar.

Det är helt galet då jag tänker på det.

Men på den tiden så var det såklart jobbigt, men min mamma är så.

Därför...i detta mellan mig och E så vill jag absolut inte frysa ut honom genom att inte prata.

Vi pratade knappt på söndagen, måndagen var stel men plötsligt så skrattade vi ihop...fast jag egentligen ville fortsätta att vara sur.

Vi stod sida vid sida och lagade mat, tillsammans(jag som avskyr besök i köket när jag lagar mat)

Det finns egentligen inte så mycket mer att prata om

Min pojkvän har en stor problematik som beror på olika faktorer.

Hans uppfostran och uppväxt, men sen har han utan tvivel en funktionsnedsättning, jag misstänker ADHD


Så nu ska han ringa en läkare och be om en utredning.

Detta har vi pratat om förr, men då hände inget, men vi får väl se hur det går nu.


Hans mamma är ego, hans syrra är värre. Hans vänner bryr sig inte speciellt.
Så kanske kan jag vara den starka och stöttande personen för honom?

Den som tror på honom, stärker honom och motiverar honom.


Det är inte min pojkvän som är en elak människa, det är hans problematik som ställer till med allt.



Min pojkvän är en av de starkaste jag känner, och också absolut den människa som livet har varit hårt emot.

Att han då berättar för mig att han tänkt att"kanske ska jag bara dö", gör mig så otroligt otroligt ledsen.

Att han har tänkt så....va ensam han måste ha känt sig med dom tankarna..aldelles för sig själv.


Han vet ju att det är egoistiskt och en feg väg, men han sa också att "ibland är det bara så jävla mycket och jag gör dig missnöjd jämt".


Jag sa också att jag vill vara hans vän. Jag vill vara den personen som han vänder sig till när han mår skit.

Jag vill vara den personen han ringer när han får mörka tankar och mår piss

Att han absolut inte tynger mig med sina problem....I en relation så delar man problem...Hans problem är mina, och tvärtom.


Så jag vetinte....vi får se.

Kom hem i måndags och han hade städat hela lägenheten och diskat...sånt är alltid uppskattat:)

Av batmanbebis - 22 november 2015 09:55

Det är så jävla knepigt att ha problem i en relation

Jag märker att jag  tycker det är pinsamt. Jag börjar måla upp om vi gör slut..och min första tanke är att"vad ska jag säga till pappa"

Vad kommer släkten säga, jag blir den enda som sitter ensam där på julen, utan partner.

Det är så pinsamt att man tar så mycket skit.


Kvinnor som lever med män som slår dom, där folk säger"jag skulle aldrig ta att någon slår mig, jag skulle dra direkt"

Jag förstår hur dessa kvinnor måste känna efter de orden

Man känner sig dum, minde värld....för "varför är jag inte så smart så jag också lämnar min relation"


Nu slår inte min pojkvän mig, absolut inte, men det är en liknelse. Om man inte är lycklig"så går man".

Men det är ju inte så lätt.


Här har vi min pojkvän, en fantastisk man som lämnar avtryck hos människor vi träffar.

Han är omtyckt och har ett otroligt fint hjärta.

Men det är något inom honom, nån oro eller liknande som gör att han ibland...spårar ur.


Igår  var det än engång han skulle "fixa en grej", jag är så tött så jag orkar inte ens engagera mig i vad han ska fixa.

Han kom hem och jag sa att jag inte orkar längre, alla dessa urspårningar, min oro, min fundering.

Att jag i dessa stunder måste leka dektektiv, ta reda på...det tär på mig.


Jag sitter där ihop sjunken i soffan och känner mig helt avtrubbad, jag bryr mig inte.

Jag fick ett konstigt behov av att skära mig själv, bara för att se om det skulle kännas, HUR det skulle kännas.


"säg till mig vad jag ska göra så gör jag det", säger han.

Men jag vetinte?
Vad ska han göra? Jag har ingenaning.

Skärpa sig?
Sluta?

Ja, det har vi sagt så många gånger.


Funderar på parterapi men samtidigt så känner jag att HAN måste söka nån form av hjälp också, för sig själv.

Han bär på något som måste ut och bort, en inre oro som  gör att han beter sig konstigt plötsligt.


Efteråt så beter han sig precis som en man som nyss slagit sin fru, sådär som man läser om.

Är snäll, uppvaktar, lagar mat, fixar hemma, är tyst och undergiven.

säger "det ska aldrig hända igen"


Precis där är jag..Så plötsligt är jag en misshandlad kvinna, fast utan slag

Av batmanbebis - 21 november 2015 21:43

E är och spelar spel hos gemensamma vänner 10 min ifrån där jag bor

Jag ringer honom för att höra hur det går, då sitter han på ett tåg påväg för att "Fixa en grej"

Det här jävla "fixa en grej" får mig att tända till som fan.

Så jag började skrika, han påstod att Kalle på festen skulle dit men att han hade erbjudit sig att åka istället.

Jag vrålade i telefon att det är en jävla bullshit, Kalle ska fan inte dit, och ska han dit kan han väl fan åka själv?!


Jag skriker och han är sitt vanliga lugna.

Jag lägger på luren och går in på facebook och skriver till Kalle.

Kalle säger att han inte har något att göra med att E drog.


Jaha.


Så E ljög alltså.

Here we go again.

Alltså varför ska mitt liv alltid vara så fuckedup?

Vad är det nu IGEN han håller på med? Alltså jag orkar inte!
Sen ljuger han för mig?
Jag är arg i skrivande stund, men egentligen är jag inte så arg jag känner mig mest...numb...vetinte hur jag ska känna.

Känns inte som att jag kan bli chockad längre, eller arg, tårarna känns som att dom är slut.


Jag ville bara ha en familj och en framtid.


Så nu sitter man här igen....på nån jävla paus för att se när han kommer hit.

Han ursäktar sig nu, som så många andra gånger, drar nån vals som jag säger nu att jag inte kommer att köpa, men som jag kommer att köpa då.

Jag vill låsa överlåset och säga att han kan sova nån annanstans.

Jag vill be han dra åt helvete.

Jag vill prata och lösa allt.


Men varför är det alltid jag som ska sitta såhär?

Vad är det han plötsligt skulle göra?
Varför ljuger han för mig och säger att han åker pga Kalle?


Mina ögon svider redan, känner mig trött och jävligt jävligt förbannad.

Jag känner att jag vill slå honom, ja faktiskt! Slå honom så han får så jävla ont så han kan tänka på det varje gång han tar sina korkade jävla beslut.


Helvete

Av batmanbebis - 21 november 2015 10:43

Min pojkvän är en man som ofta driver mig till vansinne.

MEN

I hans sämre sidor så finns det en sida han har, som är rätt unik har jag märkt. Han vill att de han tycker om ska må bra.

Och med det menar jag att han ser ofta till alla andras mående än sitt eget.

Han försöker alltid se till vad jag tycker om, vad jag gillar och vad som får mig att må bra.

När han går in i mina syskonbarns rum för att prata med dom, så gör han inte det för att han måste, eller för att typ vara trevlig. Han är genuint intresserad av hur dom har det, och  intresserar sig för deras liv.


När jag och han bråkar, så är det ofta för att jag tycker det är otroligt jobbigt att han är arbetslös.

Det gör att jag har svårt att se en framtid tillsammans, där vi kan bygga en trygghet, vilket gör mig rädd, arg och stressad.

Jag älskar honom och ska bygga nån slags gemensam plattform, därför bråkar vi ibland, som många andra par.


Det jag däremot inte fattar är varför hans mamma och syster ska bråka med honom.

För att göra en lång historia kort.

Min pojkvän bor tillsammans med L, L är tillsammans med min pojkväns syster.

Min pojkväns mamma levde i ett destruktivt förhållande, vilket gjorde att hon bor nu tillsammans med min pojkvän i L lägenhet.


L är i princip aldrig hemma utan är hos sin flickvän.


Mamman bor alltså tillsammans med min pojkvän, så har hon mage att hålla på och klaga på honom?!


Igår när jag kommer hem från jobbet så är E hemma hos mig.

Han berättar att han åkt hemifrån 6 på morgonen för att han bråkat med sin mamma. Jag försökte dra ur honom vadd om hade bråkat om, men han håller sig väldigt kort och säger inte mycket. Förmodligen för han vet att jag blir galen.


Mamman hade tydigen druckit och börjat klaga på hur E städar i lägenheten

SOM INTE ENS ÄR HENNES?!

E är absolut inte stökig av sig och han berättar att han städar och fixar, men mamman hade fått nått psykbryt.

Hon har ringt sin dotter och dom har suttit och snackat skit om honom?

Kallat han...mansgris?!

Vad betyder ens mansgris?
Hur i helvete kan man sitta och kalla sin bror/son för elaka saker?

Inte nog med att han ÄR en fantastisk människa, men han har varit med om så otroligt mycket skit så ska NI, hans FAMILJ trycka ned honom ännu mer?


E har verkligen blivit bra vän med hans systers pojkvän, så dom två pratar ofta i telefon, för han får ju också utstå en heldel skit från syrran.

Då berättar E att hans syster är avundsjuk(!!) på att L och E umgås.

Hur i helvete kan du vara avundsjuk på att din bror och pojkvän umgås?!


Jag blir så jävla ledsen, och detta gör att E blir ännu mer sänkt och inte kan jobba på sig själv så han får motivationen och styrkan att finna ett arbete.


Ni har absolut ingen rätt att såra honom, trycka ner honom för att ni två är jävligt elaka människor!

E åkte hit igår, han hade inte sagt något till sin mamma utan bara åkt.

Tror ni mamman ringt?
Bett om ursäkt för hon var full och skällde ut honom?
NEJ!


Jag höll om E hårt igår och sa att jag blir så jävla ledsen när andra människor sårar honom.

"Du måste sluta ta skit från din familj".

Båda två mår otroligt dåligt, och du är en medberoende i deras mående.


E och jag kan inte bo ihop, för det tär på vår relation.

Och nu är det svårt för honom att bo där...

Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för honom....:(


Jag har lust att ge båda dessa kvinnor en örfil.

E gör allt för er, han har hjälpt sin syster otaliga gånger att flytta, varit barnvakt osv.

För sin mamma så lät han henne bo i lägenheten och hon har mage att kommentera hur ofta han gör rent toaletten? EH?

Inte bara kommentera det utan stå och skälla.


Uppmuntra honom istället och hjälp honom tillbaka, hjälp honom söka jobb, visa honom jobb...Som jag försöker göra.


Det är så mycket skit över min pojkvän, min starka pojkvän som aldrig bryter ihop eller är förbannad..

Jag är rädd att han snart inte kan ta mer skit






Av batmanbebis - 18 november 2015 18:46

Har kämpat med min vikt så länge jag kan minnas.

När jag var liten tyckte mina pedagoger att jag var för tjock och gick bakom min mammas rygg och bestämde att jag inte fick ta mat själv.

Jag gick på undersökningar där man sa till min mamma att hon skulle uppmana mig till att bara ta EN portion, också sluta med röd mjölk och börja med blå.

Jag var inte speciellt tjock, om man bara visste då vad man satte i mitt huvud med alla dessa besök, och prat om vikt.

Jag kände mig som en valross , tjockast i världen när jag åkte utomlands med min mamma i nian

Jag ser på foton och jag var inte alls tjock, Det är förjävligt att jag mådde så dåligt och lyssnade på alla idioter.


Skaffade pojkvän, började äta ppiller, kilorna ökade fort som fan

Jag blev jätte tjock sista året jag var tillsammans med min pojkvän.

Jag vägde mig aldrig, men jag ser på kort från då hur stor jag var.

Mängderna mat var enorma och mitt matberoende var extremt, vad skulle jag göra?
Man hade försökt med sallader, soppor, äggfasta och nutrilett, det gick inte.

Jag ställde mig i kö för att göra en magsäcksoperation.


Jag gick ner i vikt rätt fort, 30 kg, det är ju helt otroligt om man tänker på det.

Men det var ju inte allt...är fortfarande tjock

Men jag bestämde mig för att, nej nu ska jag fan få vila lite...Nu ska jag vara nöjd.

Jag har bra värden och mår BRA, jag ska fortsätta att tänka på vad jag äter men jag ska  vara nöjd.

Man kan inte ägna flera år åt att känna sig misslyckad, livet är för kort!


Träffade en ny kille(efter alla andra femtioelva).

Efter ett tag så började vi försöka få barn, det gick segt.

Man läser att övervikt kan försvåra en graviditet, ja jo övervikt är ju det onda för ALLT typ, iaf när man googlar.

Ett år gick efter utredningen och nu bara för några dagar sen så tänkte jag, jag kanke ska testa igen?

OOm jag går ner i vikt så kan jag ställa mig i kö för IVF.

Jag lyckades gå ned 6 kg inför min operation, trodde det var omöjligt.

Så visst borde jag kunna gå ned igen?


Mitt första lilla mål är fem kg, för om jag går ner fem kg så är det en siffra jag inte sett på...många år.

Jag väger mig på morgon och kväll(jag vet det är inte så jävla smart).

Och morgonvikten nu är lägre än på länge.

Kvällsvikten brukar stå på xxx, men nu står den på 3 kg mindre:)
Så 2 kg till, så har jag nått mitt första mål!


När jag kommit till xxx

Så är nästa mål 8 kg

DET känns däremot stort...
När man är magsäcksopererad(iaf jag) så är två kg upp eller ned rätt vanligt...Men 8 kg vore ballt.


Jag TROR att jag behöver gå ned 15 kg för att få ställa mig i kö för IVF

Så nu testar jag att försöka med lite socker,och lite kolhydrater

Strikt funkar inte för mig tyvärr. Men ingen pasta, ris, potatis, mjukt bröd


Wish me luck""

Censur · Ego
Av batmanbebis - 14 november 2015 01:23

Vi käkade innan för att sedan ta oss mot Hovet för att se Whitesnake.

Är inget band jag är så förtjust i men går för min pappas skull.

Pappa går sällan ut och behöver verkligen lite livsenergi i sitt liv.

Vi tog en varsin dricka på puben i närheten och plötsligt såg man pappas axlar sänkas och han log stort och sa"nu lever jag".

Min pappa har mått dåligt i många år, hans sambo är psykiskt sjuk och han har tagit hand om henne i 8 år  nu och har glömt bort sig själv.

Musiken var hög och det var fullt med folk, men det var som om min pappa tog upp hela rummet.

Han var så lycklig just där och då, för sin whiskey och hårdrock.


Han upprepade flera gånger hur jävla glad han var att han kom ut på det här, att han tog steget och gick iallafall(han hade tidigare försökt överttala mig om att gå med min pojkvän istället).

Whitesnake var inge vidare, men det spelar ingen roll för jag fick vara där med min pappa.

Jag såg på honom han blundade och njöt och mina ögon fylldes med tårar.

Älskade pappa.

Min pappa som är så egen, så älskvärd, så empatisk och som aldrig aldrig varit arg på mig.

Hela min kropp fylls med kärlek när jag ser på min pappa. Att han bjöd mig på denna spelning, att han ville gå med mig.


Senast jag var ute var för ett år sen, säger han, när du och jag var och käkade.

Förutom det så är det tre år sedan.


Det är ju fruktansvärt.

Älskade pappa, jag såg på honom samtidigt som mensvärken gnagade på mina äggstockar och jag blev påmind om verkligheten, att vi misslyckats...igen.

Tankarna försvann där under spelningen bredvid min pappa.

Det gick inte.

Jag tog hormoner, sju miljoner spermier sprutades in i min livmoder, en spruta skapade ägglossning.

Vad gör vi för fel?!


Men en fantastisk kväll som fick mig att se min pappa lycklig, fast det själv känns som att jag snart går sönder.



Av batmanbebis - 12 november 2015 20:39

Gick in i kapprummet på jobbet och fick bita ihop för att inte börja gråta.

Utanför dörren hördes röster av barnen som lekte och spelade spel.

Smsade min syster...fan det gör så jävla ont.

Tog ett djupt andetag och svor åt mig själv och öppnade dörren och klev in i barngrupp igen.

Satte mig och la pussel med en unge och snabbt så försvann tankarna.

Har lagt papper i trosan, för att ha koll på hur mycket mer som kommer.

Jobbdagen led mot sitt slut och jag gick till bussen, for til centrum och gick in på In och Finn.

Hittade ett härligt ljus, pepparkaka...mums!

Ett par rosa raggsockor och tandkräm handlade jag också.


Var en stund kvar innan körlektionen så jag köpte en banan.

Kom til trafikskolan..


Läraren kom och jag kände mig peppad som fan, inget ska få förstöra den här stunden!

Kände direkt att han var trevlig lugn och trygg

Han frågade hur jag ville göra och var jag ville börja....Börja från basic svarade jag.

Åh vilken känsla.

Han var lugn, pratade lugnt suckade inte och var jätte avslappnad, jag fick helatiden beröm och han var tydlig i sina instruktioner.

Vi tränade på bromsning och krypkörning, övade på att man måste se långt fram när man kör...vilket är svårt!

Han sa att i snitt så behöver folk 30-35 lektioner, fan det lät mycket tycker jag.

Och då är det inräknad med privat körning.


Kom hem och lagade köttfärs, svamp, vitkål selleri, paprika..mums igen

Pratade med E, han lyssnade och det kändes bra att han inte bara sa"det går nästa gång"

Syrran, min fantastiska syrra..."vi ger fan inte upp, vi kör nästa månad"

Vi:)


Kollade trosorna...ingen mer ljusrosa färg.

Får se imorgon helt enkelt.

Imorgon är det konsert med pappa! <3

Av batmanbebis - 12 november 2015 11:59

Teatern med barnen var bra. När vi kom ut så hällde regnet ned. Dyngsura tog vi oss hemåt.
Gick på toa.
Rosa på pappret.
Fan.
Det gör verkligen lika ont varje gång

Presentation


batmanbebis

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards