batmanbebis

Inlägg publicerade under kategorin Censur

Av batmanbebis - 16 februari 2016 07:22

Vanligtvis hade denna bild fått mig att längta, hoppas..tänka. .tänk om!
Men inte nu. .senaste mensen kom för tidigt så jag räknar väl egentligen med...att denna ska vara sen.

Men visst är det något speciellt..har aldrig varit sen såhär.
Kollar bak och ser att jag ibland haft 27 dagar emellan..så det är några dagar kvar tills 27.
Tills dess har jag en tampong inne och kollar på rasten om det kom något.

The joy

Av batmanbebis - 5 februari 2016 17:29

Alltså BLOGGPLATSEN, när ska ni lära mig hur man redigerar bilder?
Jaja så här ser det ut, och nyheterna är väl lika glada iallafall...fast upponed.



Efter flera kallelser så tänkte jag..NÄ..nu får du skärpa dig.

Nu tar du ett cellprov, det är du fan skyldig din kropp.


Och detta ska vi fira!


Förlåt för att jag inte alltid har visat dig respekt.

Förlåt för att jag har låtit folk göra dig illa.

Förlåt för att jag ibland gjorde fel val.


Jag har verkligen inte varit snäll mot dig alla gånger kroppen.

Tack för att jag är frisk!


 
  

Av batmanbebis - 3 januari 2016 20:44

En fantastisk helg hos syster.

Vi har gått i affärer, pratat massor, sett på film och serie och spelat spel.

Min syster är den smartaste människan jag känner. Den mest givmilda, empatiska och så jävla förstående.


Söndag.

Vaknade och började småkika när jag skulle hem.

För ovanlighetens skull så ville jag inte hem.

Jag brukar ha svårt att vara borta en hel helg, komma bort från mina rutiner, ha hänsyn till andras. Jag får alltid en känsla av att jag är ivägen eller att det syns att jag är lat.

Hon frågade om jag ville stanna,  men jag sa nej..


Gick på toa, var ljusrött på pappret och det var då jag bestämde mig för att jag måste åka hem...NU
Jag kan inte hålla upp en glad fasad, låtsass, få frågan..."Kom mensen"

Åt mat, och blev jätte dålig i magen. Gick på toaletten två gånger.

Jag åt enligt LCHF så jag vetinte vad det var

Kom på sen att jag blir ibland dålig i magen iom mens.

Sa hejdå och tog bussen till tåget, hemåt i ca 2 timmar.


Lyssnar på tåget hem på en dokumentär, jag verkligen älskar P1/P3 dokumentär

Den är sorglig, som det mesta jag intresserar mig för handlar om sorg, våld missbruk eller övergrepp

Om en flicka som blir misshandlad av sin pappa, som åker in och ut på boenden, på hem, på sjukhus.

Hon prostituerar sig som väldigt ung, en man köper sex, som visar sig vara en FD polischef.

Detta har, såklart, blivit enormt stort i media. En man som har engagerat sig i jämnställdhetsfrågor och en polischef har köpt sex av en mindreårig, som han dessutom torterat och våldtagit.

Dokumentären är välgjord, detaljrik och aldelles fruktansvärd.

Om det ändå "bara" var männen som förgrep sig och köpte sex av en mindreårig som var idioter, nej...en psykriatiker som äger flera boenden visas vara en otrolig elak människa.

Fyfan.


Jag pausar dokumentären och kliver på det andra tåget, ser en kvinna stå vid sin vagn, vaggandes och fixar till filten.

När blir det där jag?


Livet går lite ut på att ha barn, om man nu vill...
Om det nu inte går, vad ska jag göra då?
Vad är DÅ meningen med livet?


8 kg och att jag verkligen har sockerbantat, räcker tydligen inte

3 försök med hormoner , insemination...räckte inte.

Progesteronet som jag smörjt med nu i tre månader...räckte inte heller.


Det förs in sperma i min livmoder när jag ska ha ägglossning, det är då det liksom"ska bli barn"
Vi fyller på senare på kvällen, fler simmare simmar dit om ska

Nu jävlar har allt klaffat, vi vet att jag har ägglossning och att den sker NU

Men inget.

Detta är så otroligt frustrerande.


Om det bara var som ett test"fan vi missade en fråga, men vi övar lite till så sätter vi den nästa gång".


Det känns så långt borta att bli mamma, så främmande och så omöjligtsvårt att jag ibland kommer på mig själv sittandes att "det kanske inte är meningen...........det kanske finns en förklaring till att det inte går"

Det är kanske meningen att jag ska göra något annat?


Jag har inte gett upp, jag har ju IVF kvar efter att jag gått ner i vikt.

Så inte fan ger jag upp, jag har ju fler test att göra...fler prov att genomgå innan jag får den där drömmen.


Men ibland undrar jag vad jag håller på med?
Vi har sex, jag har ägglossnning, det finns sperma...varför går det inte?

Kanske har jag i alla dessa år bara haft dåliga ägg, jag kanske producerar dåliga ägg..och då går det inte.

Sånt vet man inte  genom ultraljud eller blodprov.


Jag vill så gärna bevisa att jag kan.

Jag kan bli en grym mamma, det känns som min enda mening i livet, att bli mamma.

Att visa att JAG, som har bott i källare, destruktiva platser, missbrukat sex, sålt sex, misshandlat mig själv och min kropp. JAG KAN!

Jag är något, jag är inte den där trasiga tjejen med konstiga föräldrar.

Jag är M, som avgudar sitt barn.


Ögonen fylls med tårar...Och nånstans försöker jag vara positiv.

Jag är en förebild för mina syskonbarn och jag har en syster vid min sida som är så fantastisk så jag ibland måste nypa mig i armen.



Av batmanbebis - 29 december 2015 17:39

Så..jag beställde hem en sallad..utan majs.

Glömde säga utan bröd.

Fan.

Där låg brödet och bara skrek på mig.

Funderade på att kasta det i papperskorgen och hälla rengöringsmedel på det...Men så blev det inte

Jag åt upp det.

Fan.

FAN!

Jag kan verkligen inte ha sånt hemma!

Jag måste ta mitt missbruk av mat på allvar.

Jag har alltså inte ätit bröd sen den 12 november.

Och nu åt jag.

Jag försöker se det som att det "kunde ha varit värre"
Jag vet för ett tag sen när jag drack vanlig läsk, vilken ångest jag hade efteråt...Efter det har jag blivit klokare.

Så jag tror man får se det så, inte bli så arg på sig själv. Utan att man lärt sig något.

SÅ vad lärde jag mig?

Säg UTAN BRÖD tack.


Magen pratar en massa nu, bubblar och snackar, skulle inte förvåna mig om jag fick ont sen.

En sak jag iaf inte RÖRT är chips, vilket är enormt för mig

Likaså pasta,ris,potatis, inget alls har jag stoppat i min mun....Och dessa känns som de största bovarna.



Varför bli så hysterisk över lite bröd?
JO så hade jag också resonerat förut"herregud lite bröd". Men att äta saker som är fel för min kropp, kan trigga igång den. Socker och vete kan kicka igång ett enormt sötsug, som är jätte svårt för mig att säga nej till.

Det gör mig också mer hungrig.


På julafton åt jag jävligt bra, men jag åt sockerfritt godis med jordnöttssmör, och direkt på kvällen var jag jätte sockersugen och hungrig...Men jag stillade det med keso och grädde


Jag har missbrukat mat hela mitt liv.

När jag var liten fick vi aldrig dricka saft efter klockan 19.00, jag fattade aldrig varför..

Vi hade sällan något sött hemma, aldrig läsk, detta gjorde att jag smög iväg och handlade och tjuvåt utomhus.


En händelse jag minns tydligt var närjag hade varit på middag hos min farmor och farfar.

Farmor är lite av den gamla skolan, och vill att man ska bli mätt, gärna ta mer och kämpar mycket i köket.

Efter middagen gick jag hem...förbi Lidl...köpte en påse chips.

Och som så många andra gg kunde jag inte vänta tills jag kom hem, utan jag gick och åt ur påsen...som var i en plastpåse för att dölja...

Tryckte hela munnen full samtidigt som jag gick hemåt, plötsligt bakom mig hör jag HEJ HEJ, vänder mig om med munnen full och där är min farfar på cykel...Hej mummlar jag fram med munnen full med chips.

FAN, minns hur pinsamt det var, här hade vi ätit middag och jag klagat över hur gott och hur mätt jag var, och nu gick jag och tryckte i mig chips.


Ett annat starkt minne är från  min första lägenhet. På konsum sålde dom tjocka pizzor som jag köpte då och då.

Jag köpte en pizza och sen köpte jag potatissallad som jag la på...

Ibland gick jag förbi pizzerian och köpte en pommes och la på pizzan från konsum


När jag bodde hos pappa mådde jag riktigt dåligt.

Hade flytt ifrån  mamma och hennes alkoholproblem. Hade bott hos kompisar och försökt att sälja sex för att få fickpengar.

Pappa hade ju också stora problem, men jag behövde aldrig vara rädd att främmande män kom in i mitt rum där.

Träffade rätt många killar från Internet när jag bodde hos pappa. Hade ångest när jag kom hem efter att ha haft sex med dom, och åt.


Hos pappa fick man verkligen smyga med att äta. Minns hur jag gick upp mitt i natten.

Tog en djup tallrik och satte på vattenkokaren.

Hällde potatismospulver i tallriken, sen hällde jag kokande vatten på

Detta var en rätt som jag kunde äta utan att pappa märkte det. Bröd skulle han märka om jag tagit av.

Potatismos var dessutom väldigt mättande

Minns också att min mage var helt paj i flera månader. Ofta satt jag och åt middag och mitt i middagen fick jag springa på toa.


En annan favorit var snabbmakaroner med beasås, kunde äta en hel kastrull, med sked.


Kroppen tar såklart otroligt mycket stryk av detta. Det som var lite unikt med mig var nog att jag aldrig fattade hur stor jag var.

Jag fortsatte träffa killar, ha sex, dejta, gå på fester.

143 kg minns jag att jag vägde en gång, och då var jag inte som störst..Så jag tror att jag måste ha legat på 150 när jag var som störst.

När jag vägde 143 så minns jag att jag kollade på foton och tänkte OJ shit. Att få se 143 kg är en otroligt chock.

Jag hade ju aldrig vägt mig.


Och nu börjar jag känna av brödet.

Känner att hjärtat slår i halsgropen, och det är ett tecken på att jag ätit något fel.


Gör om gör rätt.

Av batmanbebis - 4 december 2015 19:15

E är iväg på AA möte.

Stormen är extrem och gör att jag vill krypa ned under täcket.

Skulle testa att göra grönkålschips, brände dom.

Har fått en parkering, ska bara skriva papper.

Nu dusch, och utgång...i storm.

Av batmanbebis - 3 december 2015 19:45

E har hamnat i något jävla skov.

Han mår verkligen inte bra nu och jag är rädd att något snart händer honom.

Jag är inte ens ledsen längre tror jag, eller arg. Jag är bara tom, och det är det som skrämmer mig.

Att få hjälp tar sån jävla tid, och kräver engagemang och vilja.

Och han måste göra detta själv, jag kan inte göra allt, kontrollera allt, ringa och undersöka.


Och jaha.

Jag som tänkte göra en ny insemination nu i december, jävligt "kul" att han ska flippa ur just nu.

Helvete.


Ja jag vetinte.


Men en bra  grej.

Jag har köpt bil.

Papprerna skrivs i just detta nu.

Jävligt drygt att jag inte har någon parkeringsplats dock


Haha ohh Mitt liv<3

Censur · Ego
Av batmanbebis - 29 november 2015 11:57

Min syster och min mamma har haft ett "Bråk" ett tag nu.

Min mamma och min syster har aldrig haft en speciellt bra relation någonsin, men när man själv blir vuxen så ser saker annorlunda ut.

När min syster läser upp konversationerna mellan vår mamma och henne så blir jag rätt förvånad förvirrad och arg.

Min mamma har nog alltid haft en psykiskt sjukdom.

Jag minns aldrig att min mamma gjorde något.

När vi var små så var vi ute konstant, vi bodde i ett område med många barn och lekte ofta ute.

Men vad gjorde mamma alla dessa timmar?
Hon gick aldrig nånstas, hade aldig gäster.

Vi kom underfund med att hon nog pratade i telefon och såg på tv, varje dag, flera timmar.


Min mamma hade aldrig nån kärleksrelation, aldig nån pojkvän.

Men hon hade massor av män, som kom och gick.


Min mamma är en sådan person som gör allt i ett mönster, och allt för sin egen vinning.

Om hon ska hälsa på mig exempelvis så är det oftast för att hon har andra ärenden i närheten.

OM det inte är så att jag behöver henne, om jag behöver henne för något så kommer hon direkt, att få känna sig behövd ger henne näring.


Min mamma smsade min syster att hon tyckte hon var dum och att"jag saknar faktiskt barnen"

Det är ju lustigt sa min syster, för du har inte föreslagit nån gång att du och barnen ska göra något, och jag har inte hindrat dig.


Då blir mamma sur och säger att hon är elak.

Så håller det på såhär.


Min syster hade träffat mamma på stan, uppklädd med en man. Mamma hade tydligen knappt hälsat.

Hur kan man göra så mot sitt barn?

Så som min mamma har behandlat min syster, jag kan inte ens föreställa mig att jag skulle kunna göra det med mina barn.

Ah det finns så mycket att berätta.

Nu närmar sig julen, ja vetinte hur jag ska fira i år faktiskt...Och infektionen mellan mamma och min syster kommer såklart att påverka.

Ahh så trött på drama, räcker att jag har det i min egna relation liksom.


Denna månad har vi inte försökt, så kommer iaf inte bli en stor sorg nu när jag får mens. Är så  inne på LCHF nu också och allt vad det innebär så fokuset kring barnverkstan är inte lika stort.


Nej juste, frukost var det ju

Av batmanbebis - 28 november 2015 00:29

Igår började jag smörja med progesteron igen.

Nyss så beställde jag kläder från två olika ställen, kände behov av lite nytt faktiskt.

Blev hemma ikväll kompisarna hade annat för sig(alla 2 jag har typ)

Är lite småsur på min kompis faktiskt, och jag är SÅ LESS på att bli sur på folk och så ska jag sen ta första klivet.

Såhär var det:
Jag blev bjuden hem till hen på spelkväll, jag sa att jag nog inte kunde för att jag skulle resa iväg.

Veckorna gick.

Kvällen kom om jag var off och hörde av mig till min kompis och skrev"ja jag kommer ju inte, är as trött men E kommer han är på väg.

Då ska min kompis börja spela dum och ja HATAR när hen gör så

"skulle inte du till din syster?"

-jo det skulle jag

"ja, då spelar det väl ingen roll att du är trött du är ju hos din syster"

(här förstår jag inte ens grejen....JAG ÄR TRÖTT, min pojkvän kommer, så..låt det va)

-somsagt E är på väg, hoppas ni får det kul


Det går en timme och hen skriver sen

"Om du inte vill komma så kan du ju bara vara ärlig och säga det, jag blir inte sårad eller så"

Här brast det för mig, jag var inte på topp humör men blir så less när min kompis gör såhär.

Känner hen mig inte bättre?! Än att man tror att jag kommer med nån undanflykt? Jag har sällan problem med att säga nej faktiskt.


Jag svarar

"Va inte så dramatisk, jag skulle dit, det blev inställt, har inga problem med att säga nej till dig"

Fick inget svar


Hen har gjort sådär förut, "va vaddå du är ju bortrest ju":..Inte"skulle inte du resa", utan hen skriver jämt"du är"


Aja, jag blir rätt ofta less på min kompis i perioder, vi är väldigt olika och hen gör många saker som gör mig irriterad.


Efter ca en timme så drog E från spelkvällen. Vi vet att E har problem och det är tufft och jobbigt som det är

När man har det tufft behöver man stöd inte att människor ska ifrågasätta allt


Men såhär skriver samma kompis, dagen efter

"alltså whats up med att E kom och drog efter en halvtimme? det är inte normalt"

mitt svar: nope, inte normalt.

Jag vetinte vad hen ville ha för svar...att jag skulle skriva att "Nä min pojkvän är inte normal", eller att jag inte visste något och min kompis skulle nu"avslöja min pojkvän"

Jag blev iaf ledsen


Min andra (föredetta) nära vän öppnade jag mig för när vi var som mest inne i utredningarna för fertilitet.

Hon sa saker som att min hysteri är inte normal, att jag måste "ta det lugnt", och även hur dumt det var av mig att skaffa barn med någon som är arbetslös.


Sånt där sårar enormt, och jag sa det till henne. Som vän ska du stötta mig inte ifrågasätta mig, jag är ingen 16åring jag är vuxen


Det som jag hade lust att skriva var: Vet du vad som stör mig? Att du varit gravid två gånger och rökt under hela graviditeterna.

Det är lustigt att det är mer accepterat än att min pojkvän är arbetslös.


Det är otroligt frustrerande och se en människa bli välsignad med en graviditet och sen RÖKA!?

Hennes förstfödda hade dessutom andninssvårigheter så det rosslade, men ingen sa såklart att det var pga rökningen utan hon pratade om brosk och grejer.

Så vad är du för vän som ska berätta för mig när jag BÖR skaffa barn?

Jag blir så less ibland, och det är så många vänner jag har börjat bråka med.



Presentation


batmanbebis

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards