För tre år sedan tecknade jag frisktandvård.

Det innebär att jag betalar en summa varje månad, 59 kr.

Så när jag behöver gå till tandläkaren så behöver jag inte betala något.

I juni så var jag hos tandläkaren och det konstaterades att jag behövde göra en rotfyllning, jag trodde jag skulle dö.

Är livrädd.

Jag fick en tid till att påbörja behandlingen två månader senare.

Jag ringde och avbokade tiden, för att jag var livrädd men också för att det var mycket på jobbet.

Det var inga problem utan jag skulle höra av mig igen när jag hade tid.

Och det gjorde jag inte, för tiden rann på och jag kände inte av något i tänderna.

Så kom måndagen, jag kollar mina tänder och ser..en SPRICKA i tandköttet...OMG

Blir livrädd och tänker att tanden kommer fan ramla ut, shit nu e det kört!!

Det är nog dags att göra den där rotfyllningen, googlar runt och många säger att det faktiskt inte gör ont...

Ringer och bokar en tid och kvinnan säger"men ditt avtal har gått ut, så du kommer att få betala fullt pris"

WHAT?!

Nackdelen med autogiro är att jag inte har stenkoll, så summan slutade dras i januari, då avtalet tog slut, det är helt mitt fel att jag inte hade koll.

MEN sköterskan som jag pratade med, och så står det på internet...att man ska få en kallelse innan avtalet tar slut för att det då skall göras en ny bedömning och kolla fråga om man vill fortsätta och om nivån ska ligga på samma summa.

Jag har inte fått en kallelse.

Jag är så jävla rädd och förbannad och det här med pengar ger mig otrolig ångest.

En rotfyllning kostar MINST 3000 kronor!!

Så nu ligger allt hopp på att jag på måndag ska ringa klinikchefen och förklara läget.

Ja, jag gjorde fel som inte hade koll på mitt autogiro.

MEN när jag avbokade min tid i augusti så skulle man ha informerat mig om att en ny tid måste bokas annars bryts avtalet.

För att avtalet ska gälla så måste man gå på alla undersökningar och behandlingar som tandläkaren kräver eftersom man måste sköta sina tänder...Och att jag avbokade den och inte bokade ny är tydligen mitt fel.

MEN när jag avbokade så sa  hon"ingen fara, ingen panik om du inte har bekymmer"

Jag är så jävla upprörd så jag satte mig ned på jobbet idag och försökte ha en pepptalk med mig själv.

Tänk såhär, du har pengarna...Du har ett sparkonto, för 6 år sen hade du inte haft pengarna.

Du kan inte påverka detta eller göra något åt det i helgen, så låt inte detta förstöra din helg.

Och det är ju sant, så jag försöker..Men på måndag är jag laddad!

Och plötsligt så känner jag av tanden as mycket, tandköttet känns ömt och,ahhhh!

Jisses vilka drömmar jag drömmer som gravid, helt otroligt.

Tidigare så kunde det ta veckor innan jag mindes lite av en dröm, nu minns jag i princip jämt.

Inatt drömde jag att jag var hemma hos en kille som jag hade som KK för flera år sedan.

Och det som jag kände, går egentligen inte att förklara....Men ni vet, känslan av att bara vara ett ligg, av att inte vara någonting värd...Så kändes det..igen..i drömmen.

Hur han tittade på mig, hur han slängde ut mig, i drömmen, för att hans snygga blonda tjej skulle komma.

Jag mötte henne utanför lägenheten.

Jag tog fel väska.

Så mycket detaljer i en dröm.

Dagen igår var kaos, jag grät så hysteriskt så jag inte kunde andas.

E frågade om han skulle flytta.

Vi pratade, är så rädd och orolig för framtiden, för graviditeten, för bebis..för hur vi kommer att ha det, att det ibland driver mig till vansinne.

Vi höll om varandra och det var faktiskt otroligt skönt att få gråta, grät verkligen hysteriskt.

Idag var E på arbetsförmedlingen och bokade tid på VC för hans bihålor

Så det är två grejer som jag har tjatat på honom för.

Imorgon ska jag övningsköra med min moster!
Är så jävla pepp att få köra med henne, gick inte alls bra med pappa sist och jag tror att hon är mycket bättre för mig!

Onsdag, ultraljud...SNÄLLA låt allt vara som det ska..Rätt storlek, hjärtat slår och allt är där...

Jag tror jag håller på att sprängad.

Jag tror jag måste prata med någon utomstående snart.

All den här jävla oron för framtiden gör att jag snart kommer att bli dum i huvudet. Eller ligga ihopkurad i sängen och bara sova.

Jag är så trött på att jämföra mitt liv och mitt förhållande med alla andras.

Varför verkar alla andra må så bra?
Varför har alla andra så jävla bra föräldrar som ringer varjedag under graviditeten, köper vagn och drömmer sig bort till  hur det ska bli när bebis kommer.

Jag har en snäll pojkvän.

Men sen då?

Vi kan aldrig göra något, vi gör aldrig något!
Nu är det snart sommar,och vet ni att jag har haft ångest flera år i rad när det är sommar?

Värmen, solen, vädret och LEDIGHETEN gör att jaag vill göra något.

I flera år har jag velat avsluta min semester för att jag orkar inte bara vara hemma och stirra.

Men hitta på något då?
Absolut! Jag försöker, försöker planera något som jag kan göra tillsammans med E.

Men hur lätt är det när en människa har nån jävla sömnstörning så den sover bort halva dagen?

Brukar planera in en vecka med min syster, och det är verkligen alltid den veckan som är fantastisk.

Men hur kul är det att ta med E till min syster, att vi kanske hyr stuga?
Kul med en pojkvän tillsammans med en barnfamilj som går upp vid tolv.

Barnen älskar honom och hur kul är det att se dom besvikna för att han är en jävla tröttmössa.

Och vår bebis då?
Kommer den få uppleva något?
Kommer jag ha orken och motivationen att försöka hitta på saker med mitt barn?
Kommer det att finnas pengar kvar ens?
Nu ska vi flytta till en lägenhet med 3000 kr mer i hyra, jag är LIVRÄDD

Och mitt i all denna oron över mitt liv, mitt liv...vad håller jag på med? Ville jag ha det såhär?

Så oroar jag mig för att graviditeten inte ska fortsätta.

Jag orkar inte vara orolig, arg, bekymrad, irriterad, rädd, ledsen, livrädd.

Därför vill jag bara ha måndag då jag kan jobba, skratta vara med barnen och glömma mitt privatliv.

Men ska kontaktamin barnmorska och fråga om det finns en samtalsperson där som jag kan prata med, jag måste.

Övningskörde med pappa och det gick inte bra.

Det känns helt enkelt som att jag aldrig kommer att lära mig.

Jag är på helspänn helatiden och det är otroligt jobbigt, jag slappnar av på landsvägar och där det är lugn trafik.

Jag gjorde fel i en korsning och pappa svor och jag skrek på honom.

Det är nog så mycket lättare om man börjar övningsköra som ung.

Jag vill så gärna ha körkort men nu börjar jag faktiskt tappa tålamodet, det är så mycket tid och SÅ mycket pengar som kommer att gå åt till detta.

Och hur fan ska jag kunna ha en bebis i bilen?!?!

Sen har jag något jävla strul med mina ögon.

Blev ju skickad till ögonsjukhuset förut pga skelning, och gick nyligen på återbesök och hon sa att skelningen var okej.

Nu tycker jag att den har blivit värre.

Så det är väl bara att ringa dit och boka in en tid.......suck

E och jag har bråkat.

Fixade en ny mobiltelefon...men då behövdes det ett nanokort till den, som jag inte har i min gamla.

Så kom jag på att jag måste föra över det jag har på mobilen till minneskortet innan jag byter mobil, satt met det igår och det gick inte...så jag måste be om hjälp....Fast jag är sur på E, hatar att be om hjälp!

Jag vill bara låsa in mig själv och skrika.

Och alla dom där jävla graviditetsgrupperna där alla beskriver sig själva och man har hus och körkort och fast jobb och en fantaaastisk man.

Suck.

Jag vill bara jobba,helgerna är roliga om man har inplanerade saker men annars är det fan bara grubblerier och för mycket funderande.

Min kompis frågade om vi ville komma på grillning och födelsedagsfirande nästa helg, det ska jag nog nappa på, vi behöver göra något tillsammans.

Ligger flera timmar bort så vi behöver nog sova över.

Piss dag helt enkelt.

Något som hjälpte mig otroligt mycket efter att jag plussade var att göra ett tidigt ultraljud, att få se att det fanns på riktigt var fantastisk.

Det tog emot att köpa kläder de första veckorna, kändes som en dröm allt och det var svårt.

Nu går jag ju inte in i en affär utan att ta en sväng förbi babykläderna.

Kände mig rätt klar över de stora grejerna till bebis men sen så såg jag denna:

En babysitter är väldans bra och som ni ser på bilden så kan man fälla ned ryggstödet så det blir en vagga.

nypris 1500:-

Jag betalade 400 och den var använd i två månader..

Jag kan inte blunda för sånna kap;)

Jag har varit helt inne på att ha bebis i babynest i sängen men sen inser jag hur otroligt trångt det kommer att bli.

Att skaffa en spjälsäng känns nu som ett måste, men jag vill ha den intill sängen och att man tar bort ena sidan så att jag lätt kan "dra över" bebis i babynestet från min säng till spjälsäng...Att gå upp och lägga bebis i spjälsäng är inte ett alternativ.

Så TROLL gör sånna sängar, men där är dom himlans dyra även på den begagnade marknaaden så en sak slog mig:

köp en billig spjälsäng och såga bort ena sidan...as bra ju!

Finns spjälsängar för 200 och då har jag inga problem att såga sönder, sen när spjälsängen ska stå för sig själv så köper man en ny.

Ska fundera lite mer på det, där känner jag iaf ingen panik.

Men kommer det upp en billig TROLL säng kommer jag nog ha svårt att hålla fingrarna i styr.

Kanske också blir så att jag inte ens använder den här babysittern jag nu köpt, och hammocken jag köpte tidigare.

Jag menar...ha bebis sovande i babynestet bredvid sig i soffan känns som ett kanon alternativ...hammocken tyckte jag mest var snygg och praktiskt.

Men många säger att just en babysitter är kanon om du ska ta en dusch, laga mat ellerså:)

Så jag är nöjd över mina köp:)

Så det vore kanon om allt var okej nu på tisdag när jag ska göra ultraljud, få slappna av och känna mig lugnare.

Jag måste påminna mig själv att fostret är lika stor som en ruta choklad, så jag känner den inte...och den gör inte mycket väsen av sig.

Och tack o lov inget illamående, och enligt läkare är det väldigt ovanligt att man börjar må illa efter v12.

Och v12 ska ju också räknas som den veckan då man kan andas ut.

Fostret utveckling har kommit långt och risken för MF/MA är mycket lägre.

Så hoppas nu!

Jag vill så gärna känna graviditeten mer.
Men vill ändå vara glad att jag mår bra.
Det är så jobbigt att vara rädd.

Gjorde jag ett misstag som berättade så tidigt?
Men jag var ju så glad!

Åt chips igår...en hel påse. Som jag inte ätit sen oktober.
Det var inte speciellt gott...och jag somnade på soffan. .sov i 1.45 Smart.

Men det är bara ta en dag i taget....

Kom upp till kompisen där några av vännerna satt och drack vin innan vi skulle ut och käka och sjunga.

Vi pratade om en kompis kommande bröllop som vi ska ha lite ansvar för, vi pratade och skrattade som vi ofta gör.

Då säger jag"det finns ett litet problem, att i augusti kommer jag vara ganska gravid".

Kompisarna flyger upp skriker och ögonen tåras.

Mina ögon tåras nu när jag skriver det, för som jag har sagt tidigare så har jag aldrig fått den reaktionen direkt eftersom jag bara har smsat.

Jag smsade pappa tidigare under kvällen, tycker det är för svårt att ringa, han ringer upp mig, och HAHA ja lite komisk är min pappa.

" Jo jag fick smset ska hon ha barn IGEN?"
-Nej alltså pappa jag ska ha barn.

"DU? jamen för i helvete du har ju inte ens en relation".

-Jo pappa det har jag, eller menar du att han inte har ett jobb?

Jag visste att min pappa skulle reagera såhär så det kom inte som en chock. Jag pratade med honom och plötsligt sa han väl typ"jag fattar inte varför man vill ha barn egentligen". Min pappa menar inget illa det vet jag men det kan låta så.

Sen vände samtalet och han sa grattis, "ungen ska väl döpas efter mig ellerhur". :)

Vi kom fram till krogen och jag beställde en sallad 2 die for.

Alltså vilken portion, jag har drömt om den där jävla salladen och tänkte fan beställa en till och ta med mig hem!

Mina bröst kom åt bordet och jag sa aj, min kompis, som inte var på "förfesten"...hon reagerade och sa...vaddå va menar du?

Det blev tyst....jag log...LÄGG AV!! LÄGG AV skriker hon.

Hon flyger upp och vi båda börjar att gråta.

Detta är hon som jag ska vara toastmadam på bröllopet åt.

Så jag sa som det var...jag vetinte hur jag mår när du ska gifta dig, så jag vill inte ta på mig för mycket om jag inte klarar av det.

Hon förstod till fullo, såklart och hela kvällen blev bara så fin!

Jag har känt mig rädd ensam och ledsen och jag vill inte det.

Kände direkt hur hela jag fylldes med glädje nu när folk vet och jag tror det är bra för måendet.

Jag behövde dom där kramarna och tårfyllda ögonen.

Delade sedan ett inlägg på facebook med en bild på tre par skor:)

Så ja det är tidigt, och jag vet att de flesta har valt att vänta med att berätta, men nu blev det inte så.

Detta är för stort och för viktigt för att inte berätta.

När det sedan har gått ännu längre så kommer jag prata mer öppet om just ofrivillig barnlöshet.

Jag tycker det är otroligt att också prata om det och inte "bara" nu är vi gravida.

Utan verkligen prata om kampen försöken, testen, blodproven, besöken, besvikelserna.

Och jag misstänker att jag faktiskt har några i min bekantskapskrets, som inte står mig som nära, som också upplever denna kamp .

Och jag vet att iaf jag växte av att läsa att fler hade det svårt.

Nu ska jag strax fixa mig, sen ska jag iväg till en liten träff där vi ska prata om kompisens möhippa och bröllopsdag. Sen ska jag ta tåget in till stan och möta upp tjejen som säljer baby hammocken:)

Jag började med LCHF i november och har lyckats rätt bra ...tills nu.

Det är sååå mycket man inte får äta om man vill ha "lite gott".

Finns ju massor av LCHF bakverk, provade några i början och inget av det var gott.

Idag köpte jag mandlar med barbecue smak, egentligen var det för högt kolhydrat innehåll 10g, men om jag äter halva påsen så får jag i mig 5g och då är det ju okej.

Brukar annars försöka hålla mig till produkter med max 5g/100g.

Men det är svårt nu.

Imorse åt jag frukost, det har jag inte gjort på fyra månader, har inte behövt, men nu var jag hungrig.

Tog en macka med massa pålägg.

Till mellis åt jag två knäckebröd med pålägg.

JAG SKA JU INTE ÄTA BRÖD?!?!

Fan jag kan verkligen inte gå upp massor när jag nu är gravid.

Åt iaf mindre till lunch idag än vad jag brukar, förmodligen för att jag åt frukost.

Annars?
Skulle berätta för min närmsta kollega idag om graviditeten, men så fick hon ett dödsbesked via sms så det var inte läge.

Måste säga senast fredag, sen är hon sjukskriven i två veckor...

På tisdag berättar jag för resterande kollegor då vi har kvällsmöte.

E och jag har bråkat så inatt sov han på soffan och idag åkte han till en kompis

Jätte skönt att han åkte hemifrån för vi måste vara ifrån varandra ibland.

Bara det att idag lovade han och tvätta så jag var ju lagom jävla glad nu när jag kom hem och ser att tvätten inte är rörd.

Jag får helt enkelt lära mig att han inte ska boka tvätt, han har bokat om den 3 gg nu...jag vill liksom ha rena kläder men han verkar inte fatta.

"älskling jag tvättar i helgen det är ju inte hela världen, jag kan handtvätta lite till dig innan?"

Jag hatar verkligen när han förminskar det jag säger...Nej jag vill inte handtvätta jag vill att du tvättar i tvättstugan när du säger att du ska det, är det så svårt liksom?

Imorgon lämnar jag in papprerna till hyresvärden om intresse på en lägenhet här i samma hus, åhhh va härligt om man kanske kan flytta i sommar:)